Jag bröt ihop fullständigt tidigare idag! Jag hade ingen ork överhuvudtaget till att göra något och magsmärtorna har kommit och gått hela dagen. När solen började titta fram vid lunch så fick jag så dåligt samvete för att jag inte orkade ta med barnen någonstans så jag kollade med barnens farmor om hon var ledig och hade lust att ha dom ett par timmar. Tjejerna var rastlösa och allt jag ville var att få ligga i soffan och krypa upp i fosterställning.
Hon kom och hämtade tjejerna så att dom fick följa med på stranden :)
Dom blev jätteglada såklart men så fort dom åkt härifrån så fick jag så himla dåligt samvete och kände mig som världens sämsta förälder någonsin!
Inte blev det bättre av att jag kollade på en sorglig film så tårarna bara rann ett tag.
Det händer väldigt sällan att jag ber om hjälp med barnen när jag är svag, tror det här var första gången faktiskt(?) och det kändes allt annat än bra.
Jag som mamma till mina barn ska väl orka ta hand om dom oavsett hur jag mår?
Varför känns det så hemskt att be om hjälp? Om någon erbjuder sig så är det en helt annan sak..
Är det bara jag som känner så här?
Mina barn är det finaste jag har men idag behövde jag vara en liten stund för mig själv.
Jag ber inte om hjälp. Sambon däremot gör åt mig haha. Erbjuder någon hjälp så måste jag först fundera. Man känner sig lite smått värdelös när man måste ha hjälp :O Men inte är man en sämre förälder för de ! vad är det för magsmärtor du har?
Kraam
Jag tycker då inte det. Vet själv hur det är med två bonusbarn, ibland känner jag bara att jag inte orkar med trots att jag älskar dom som mina egna. Ibland vill jag ha lite egentid med karln men vi har ingen mamma att förlita oss på dessvärre. Även om jag haft egna hade jag velat ha lite ensamtid och de tycker jag alla borde ha emellanåt för att samla ork för att vara den supermamma/superextravuxen man är och vill vara! ♥