I måndags pratade jag med avdelningen jag varit inlagd på för att få ett förlängt sjukintyg. Läkaren ringde upp mig under kvällen och hon tyckte att jag skulle komma ner så fort som möjligt för att få dropp till att börja med och sedan eventuellt en blood-patch om inte huvudvärken skulle ge med sig efter droppet. Jag hade haft huvudvärk alldeles för länge..
Jag checkade in på avdelningen igår kl 06.30 och fick droppet påkopplat efter en halvtimme ungefär. Jag hoppades verkligen att det skulle räcka med att få dropp eftersom att jag verkligen inte ville bli stucken i ryggen igen då min upplevelse förra gången var fruktansvärd!! Vid 9.30 kom läkaren in och sa att hon skulle prata med IVA om att få komma och göra blood-patchen så fort som möjligt.
Paniken inom mig växte och jag var alldeles kallsvettig och skakig till och från. Försökte att tänka på annat och att inte stressa upp mig.
Jag hann få 1½ påse med dropp innan jag rullades ner till IVA. Fan vilken jäkla ångest jag hade.
När läkaren och sköterskan kom och presenterade sig och berättade om hur ingreppet skulle gå till så började jag att gråta. Berättade om hur jag upplevde det under ryggmärgsprovet och att jag var så himla rädd att det skulle kännas på samma sätt.
Han förstod hur jag kände och försäkrade mig om att det skulle gå mycket bättre denna gång. Han fick mig ganska lugn på något sätt och jag litade på honom.
När han satte bedövningen så kändes inte lika mycket som förra gången och då började jag att slappna av en aning. När han satte in nålen så kändes det knappt utan jag kände bara ett litet tryck. När nålen väl var på plats så blev jag stucken i armen för att ta blod som sedan sprutades in i ryggen. Det märkte jag inte av alls och sedan var det liksom klart!!!
Jag grät nästan av lycka. Jag trodde aldrig att jag skulle fixa det så bra som jag gjorde och jag fick väldigt mycket beröm för att jag hade sån självbehärskning.
Läkaren frågade om jag brukade utöva yoga för att jag hade en sån bra och lugn andning. Men inte det, det är barnafödandet som har gjort det ;]
När ingreppet var klart och jag skulle lägga mig på rygg så fick jag ett enormt tryck nedåt bäckenet men det gick snabbt över.
Sedan fick jag ligga och vila i 2 timmar, tyckte inte att jag märkte någon skillnad på huvudvärken just då men när jag åkte hem så kunde jag sitta upprätt i bilen hela vägen hem. Helt otroligt!!
Men jävlar vad ont i ryggen jag hade, hur jag än rörde mig så bara högg det till. Kom knappt in och ut ur bilen. Jag tog mig knappt framåt.. Jag kunde inte göra annat än att skratta åt det!!
När jag kom hem så sa Amanada:
-Men mamma, pappa sa ju att du skulle vara piggare när du kom hem?
Huvudet kändes bättre men jag kunde inte röra mig.
Till slut hittade jag ett skönt läge liggandes i soffan och där låg jag kvar resten av kvällen. När jag gick och la mig så kunde jag gå igen och jag har sovit helt okej inatt.
Imorse gick jag upp och gjorde i ordning min egen frukost och åt den vid köksbordet. Den känslan är nästan obeskrivlig!
Jag är väldigt öm i ryggen och känner mig lite ostabil, jag har kvar en viss del av huvudvärken men den är inte alls lika vidrig som tidigare.
Nu tror jag livet återvänder på riktigt ♥
Jag är sjukskriven veckan ut men om jag vaknar upp och känner mig tipp topp så går jag tillbaka till jobbet tidigare, annars borde jag vara tillbaka på måndag.
Tack för alla kommentarer, all pepp, alla tips och framför allt så vill jag tacka för all omtanke och kärlek jag har fått de senaste 2 veckorna ♥♥♥
Senaste kommentarer