Jag känner att det kanske är dags för en liten uppdatering här inne eftersom att det var en vecka sedan jag skrev sist.
Det har varit en händelserik vecka, minst sagt. Mitt fokus har legat på helt andra saker än på bloggen. Så blir det ibland!
Jag har varit hemma från jobbet nästan hela veckan och tagit hand om Nora som bröt nyckelbenet under en innebandymatch i lördags. Så jäkla tråkigt och jag lider verkligen med henne.
Hon har ont och kan inte göra så mycket själv än. Även om hon har var hyffsat ”pigg” under dagarna så har jag inte vågat lämna henne ensam då hon har varit på väg att svimma flera gånger då det trasiga nyckelbenet hamnat ”fel”. Så jag har passat upp på henne, fixat fika, hjälpt till vid duschning, påmint om värktabletter osv.
Idag har hon varit på återbesök hos ortopeden och ingen operation verkar behövas så länge inte benet skaver hål på huden. Håller tummarna för att det ska läka ihop bra och så snabbt som möjligt ♥
Freja fick följa med till akuten i lördags där vi blev kvar hela eftermiddagen och kvällen, jag trodde att hon skulle bli less och rastlös av allt väntande men hon var jättelugn och tyckte så synd om alla sjuka och skadade människor.
Hon sysselsatte sig bland annat med att lära sig hur man mjölkar kor..
Och så fick hon ett armband precis som Nora, hon har det fortfarande på sig :]
Men jag har inte bara tagit hand om ett skadat barn i veckan, jag har även pushat och peppat Mats inför halkbanan som han gjorde i tisdags. Och så har jag hjälpt till med att repetera teori som han har pluggat från morgon till kväll de senaste 3 veckorna! I onsdags var det dags för teori- och körprov.
Alltså herregud, jag vet inte vem av oss som har varit mest nervös den senaste tiden. Det kändes som att det var jag som skulle skriva och köra upp!
Eftersom att lämpen går ut nästa vecka så har han haft lite tidspress på sig för att hinna bli färdig innan dess.
Och kan ni tänka er lyckan när han blev godkänd på båda proven!? Jag blev alldeles tårögd av lycka och blir det fortfarande när jag tänker på att han äntligen har det där jäkla KÖRKORTET! ♥
Det har suttit långt inne och tiden för att plugga teori har aldrig känts rätt men tack vare den nya medicinen och att han bestämde sig så kunde han ta sig igenom det.
Det är fortfarande lite overkligt och jag blir så jäkla nervös när han är ute och kör utan mig när jag inte längre har någon kontroll, även om jag vet att han kör hur bra och säkert som helst. Hur f*n kommer det att kännas när barnen ska ut och köra själv?
Kändes väldigt lyxigt att få skjuts till jobbet imorse, får se om jag blir upphämtad också eller om jag måste gå hem ;]
Så, det har varit en vecka med lite blandade känslor kan man säga. Både lite sorg och lycka!
Nu laddar jag inför en helg med en innebandymatch för egen del och en massa bra och härlig sömn.
Senaste kommentarer