Jannice

Jag boostade så mycket positiv energi i helgen så jag trodde att den skulle hålla sig kvar resten av året. Men just nu känner jag mig dränerad. Jag har en sån jäkla obalans i mitt känsloliv. Idag känns det som att jag bara är omringad av negativa energier. Det är som att någon står och drar glädjen och lyckan ur mig. Kan jag inte bara få känna mig genuint lycklig och pirrig över vad livet har att ge mer än 2 dagar i stöten?
Jag vet att den allra största boven är jag själv, jag har alltid haft samma beteende- och tankemönster och det känns som att jag förstör för mig själv hela tiden men jag gör det givetvis inte medvetet.

Jag tror att jag har en del ouppklarade saker med mig själv men jag vet inte vad det är. Förmodligen något som jag har med mig från när jag var liten. Men jag har ingen aning om vad det kan vara för jag har nästan inga minnen alls från min barndom och det kanske är det som är problemet. Jag vet liksom inte vad jag dealar med och när jag inte har något konkret att jobba med så blir det svårt.

Är så sugen på att testa hypnosterapi för att försöka minnas lite av barndomen, det är förmodligen massor av saker som jag har förträngt och som ligger och trycker inuti som gör att jag hamnar i dessa onda spiraler men det är helt omöjligt att försöka minnas. Det är liksom bara tomt. De flesta minnen som jag har är efter att jag fyllt 13, innan dess är det bara några få saker som jag minns.
Jag vet att jag alltid har tyckt om att vara i centrum iallafall, att få stå på scen och spela teater t.ex. När vi gjorde skolpjäser så ville jag helst ha de roller som syntes mest. Det är något som finns kvar inom mig än idag, att jag gärna vill synas, men jag håller det tillbaka en hel del eftersom att det är många i min omgivning som tycker att det är lite ”fult” att vilja synas och skrattar åt mig för att jag är så ”mediakåt”.
Jag är så otroligt vilsen i mig själv många gånger och jag tror att det skulle bli en AHA-upplevelse om jag kunde hitta mig själv som barn också. Jag tror att många bitar skulle falla på plats och kunna redas ut.
En vacker dag kanske jag kan hitta mig själv, veta vem jag är, veta varför jag gör som jag gör och vad som är orsaken till mitt tankesätt och beteendemönster.

Är det någon som har testat hypnosterapi? Är det effektfullt eller bara ångestframkallande?