Jannice

Nora och Amanda har cyklat själva till och från sina fotbollsträningar under hela den här säsongen. Och det är inget konstigt med det med tanke på att dom är så pass stora att dom klarar av det. Men igår berättade Amanda någonting som fick mitt hjärta att gå sönder litegrann och som fick mig att fundera på om jag nästan ska börja köra mina barn överallt i fortsättningen.

-Mamma, jag har glömt att berätta en sak.. men när jag cyklar hem från fotbollen på kvällarna så brukar jag känna mig lite rädd, det känns liksom inte tryggt. Du vet den där fotbollsplanen.. det är alltid en massa, jag vet inte om jag får säga så här, men det är en massa killar som är lite mörkare i hyn som brukar spela fotboll där. Det känns som att dom brukar titta argt på mig så jag cyklar alltid förbi det snabbaste jag kan.

Efter att vi hade pratat om hennes upplevelser en liten stund så kunde vi konstatera att det inte handlar om att just dessa killar är lite mörkare i hyn som hon känner sig rädd utan att det gäller äldre killar i allmänhet som hon möter. Jag blir så himla ledsen… samtidigt som jag förstår hennes känslor helt och hållet :[
Trots att jag kan vara skitnojig när tjejerna är ute ensamma så är det inget som jag har pratat med dom om, just för att inte föra över min rädsla :[

För ett år sedan skrev jag ett liknande inlägg om den otrygghet jag kände då och som jag fortfarande känner, det kan du läsa HÄR!

När jag och Amanda hade pratat klart så hade vi kommit fram till att hon ska cykla en annan väg i fortsättningen där hon inte behöver passera den här fotbollsplanen så kanske hon känner sig lite lugnare.
Jag skulle utan tvekan kunna köra mina barn överallt hela tiden men jag tror inte att det gynnar varken barnen eller mig i längden.

Vad ska man göra i såna här situationer?
Ska barnen få fortsätta att känna sig rädda tills att dom ser att det inte finns något att vara rädd för?
Ska man göra allt för att försöka undvika det som är orsaken till rädslan?
Jag vill nog landa någonstans där mittemellan…

Jag vill att mina barn ska vara medvetna om att alla människor i den här världen tyvärr inte är av den goda arten men jag vill inte att de ska behöva vara rädda.
Men det kan nog bli svårt att få barnen att känna sig trygga när man själv inte är det.
Svår balansgång det där…