Nästa vecka har den nya säsongen av Djävulsdansen premiär. Den här gången kommer det att handla om psykisk ohälsa och jag kommer att sitta bänkad framför varje avsnitt.
Jag tycker att det ska bli intressant att höra andra berätta om hur det är att leva som närstående till någon med psykisk ohälsa. Jag vet ju bara hur det är ur min synvikel, jag vill gärna tro att jag inte påverkas av det men det gör jag.. ibland mer och ibland mindre men jag tänker inte så mycket på hur jag påverkas mer än att jag känner mig otillräcklig vissa gånger. Det är frustrerande att jag inte kan hjälpa till på något sätt mer än att bara finnas.
I min värld så är psykisk ohälsa inte konstigt på något sätt, det är ju vår vardag och jag vet egentligen inte hur det är att leva med någon som är ”frisk” så jag har inget att jämföra med.
Det som är ”normalt” i vår familj kanske många andra tycker att konstigt eller avvikande, jag vet inte. Jag vet bara att psykisk ohälsa är vanligare än vad man tror och att det är djävulens påfund!
Att leva med någon som vissa perioder inte har någon livslust och som känner och tror att livet skulle vara enklare och skönare för oss andra om denne inte fanns är otroligt jobbigt!
Som tur är kommer de perioderna mer sällan nu…! ♥
Det är synd att det pratas alldeles för lite om det här för det finns säkert massor av människor där ute som lever precis som oss och ibland skulle det vara skönt att ha någon att prata av sig med, någon som förstår!
Vi möter starka livsöden där de berättar om djupa kriser men också hopp, glädje och kärlek.
Premiär 8 september!
Senaste kommentarer