Många av de jag följer här i bloggvärlden och på Instagram föder barn var och varannan dag nu. Och jag kan inte låta bli att känna lite avund.
Vi har bestämt oss för att vi är klara med den biten. Tre tjejer räcker alldeles gott och väl ♥
Men jag kan verkligen sakna att vara gravid och att få föda barn.. tänkte därför att jag skulle dela med mig av förlossningsberättelsen med Freja som jag ramlade över på morgonkvisten :)
Att bli igångsatt var inte så hemskt som jag trodde att det skulle vara…. och vilken snabb och enkel förlossning det blev!
————————————————————————————————————-
Efter 4 dagars ”övertid” så kom äntligen våran 3e prinsessa till världen, väldigt efterlängtad!
Söndag 14/8 – 2011
Jag vaknade ännu en morgon med tjock mage och ställde in mig på att det inte skulle komma någon bäbis den dagen heller. Som tur va så hade jag lite saker att göra under dagen så att jag inte skulle behöva gå igenom ännu en dag och bara känna efter om något kanske var på gång.
Nora hade fotbollsträning som jag skjutsade henne till och Amanda skulle på kalas på badhuset.
Vi kom till badhuset strax före 12, Amanda var först på plats och skyndade sig att byta om och sprang ner i poolen med födelsedagsbarnet. Efter någon minut så kom hon springandes och bad mig om att blåsa upp hennes armpuffar.
Vi gick in i omklädningsrummet och precis när jag började blåsa och tog i lite så kände jag att det var något som rann till. Stelnade till och tänkte att ”vafan är det som händer”? Det kom ju inte så mycket men jag gick in på toaletten och då rann det till igen.
Tanken slog mig att det måste ju vara vattnet som börja gå men blev så nervös så jag slog bort tanken ett tag och gick in till poolen där alla andra var.
Tanken slog mig att det måste ju vara vattnet som börja gå men blev så nervös så jag slog bort tanken ett tag och gick in till poolen där alla andra var.
Skickade ett sms till Mats: Älskling, jag tror att vattnet har börjat sipprat eller så har jag väldigt vattniga flytningar… Googla och kolla vad som står om hur det kan vara!
Det gick upp för mig ganska snabbt om att det verkligen var vattnet och jag började få lite panik, allt gick ju skitsnabbt med Amanda när det väl satt igång.
Vi ringde efter Mats mamma som fick byta av mig på badhuset och jag for hem och ringde till förlossningen.
Fick prata med dom i Sundsvall som konstaterade att dom hade väldigt fullt där nere och att jag nog var tvungen att åka till Sollefteå. Barnmorskan skulle höra sig för lite och återkomma. Jag blev nästan gråtfärdig, jag var ju inställd på att föda nere i Sundsvall. Minuterna som gick kändes som en evighet. När hon ringde tillbaka så sa hon att det var väldigt lugnt i Sollefteå och att dom gärna tog emot oss. Jag tackade för mig, lade på luren och började gråta!
Jag ville ju verkligen inte åka till Sollefteå…
Vi packade in våra grejer i bilen och jag satte mig bakom ratten och körde de 8 milen. Tankarna snurrade och jag var så nervös. Tänk om värkarna skulle sätta igång efter vägen, hur lång tid skulle det ta innan en taxi hittade reda på oss? Hur skulle vi få hem bilen?
Allt gick ju bra och vi kom fram utan värkar kl. 15.15. När vi blev mottagna på förlossningsavdelningen av världens gulligaste barnmorska så släppte allt. Det skulle nog kunna gå bra ändå :)
Vi fick komma in i rum nr 2, hur mysigt som helst. Vi hade allt vi kunde önska oss! Trevlig personal, TV, skön fåtölj, egen toalett mm.. :D
En CTG kruva gjordes direkt och när den var klar 16.00 så blev vi inskrivna.
Vattnet var även lite missfärgat men det var ingen fara.
Vid 18.30 började jag få lite stickningar i magen och ett tryck neråt men inga riktiga värkar.
19.00 gjordes en till CTG, hjärtljuden var då väldigt höga. Det visade sig att jag hade lite feber, fick 2 alvedon och antibiotikadropp i handen. Det började pratas om att jag eventuellt skulle sättas igång under kvällen om inte febern gick ner.
20.44, VU gjordes och jag var öppen 4 cm, det kändes glatt på huvudet.
21.15, nattpersonalen kom in och presenterade sig. Jag blev erbjuden lavemang för att få rensa lite och kanske få igång värkarna. Fy fan, det var ingen trevlig upplevelse :( Den gjorde ingen nytta alls..
Vid 23-tiden var febern borta och vi skulle avvakta natten för att se om jag kom igång av mig själv.
Måndag 15/8 – 2011
03.30, BM kom in och gav mig en ny kur med antibiotika. Jag hade inte sovit något alls nästan då hon kom in. Tankarna snurrade och jag blev mer och mer nervös. Kom på att det faktiskt gör väldigt ont att föda barn..
06.40, började känna av lite lättare värkar men dom kom oregelbundet och var inte så smärtsamma.
Vi gick och åt frukost tidigt, pratade en massa och undrade vad som skulle hända under dagen. Jag ville helst inte bli igångsatt eftersom jag har läst så mycket skräckhistorier om dom som har legat mååånga timmar med fruktansvärda värkar som inte har gjort någon nytta.
8.10, en ny supertrevlig barnmorska kom in och tog en CTG-kurva. Den såg bra ut och hon sa att det skulle sättas in värkstimulerande dropp. Shit, nu fanns det ingen återvändo!
9.00, droppet kopplades på och en skalpelektrod sattes på bäbisens huvud (på 3e försöket fastnade den, Mats fick hjälpa till och hämta nya i skåpet). Värkarna kom igång direkt och kom tätt, jag andades igenom dom precis som jag gjort med de andra 2. BM kom in och sa att det såg bra ut och att hon skulle avvakta med att höja droppet.
Jag var öppen 4-5 cm.
9.39, satte mig på en pilatesboll och Mats sprang fram och tillbaka med saft och vatten :)
Jag sms:ade med Nathalie under tiden och det här roliga skickade jag till henne, hon väntar sitt första barn och ska föda vilken dag som helst..
9.55 SMS till Nathalie: Ja, det är väl lika bra det så hon kommer någon gång :) Men det gör JÄVLIGT ont…Fy fan, vad har jag gett mig in på ;)
Fan vad taskig jag känner mig så här efteråt, FÖRLÅT! Man glömmer smärtan jättefort, jag lovar! :D
10.15, BM gör en ny VU och säger att jag inte alls ska ha några förhoppningar om att det har hänt någonting men jag är öppen nästan 6 cm, cervix är helt utplånad och huvudet har sjunkit ner en bra bit. Hon blev nog lite förvånad själv! Jag gissade att bäbisen skulle titta ut innan 12 (önsketänkande) och Mats gissade runt 14-tiden.
10.42, jag kände att jag inte längre kunde hantera värkarna med enbart andningen och bad om lustgas. Första ”dosen” gjorde mig rejält snurrig, så skönt med ändå lite jobbigt. Ville ju inte vara packad! :P
Någonstans här sa Mats åt mig att snabba på så han kunde se på Hem till gården som skulle börja 11.50.
Han fick även beröm och en klapp på axeln av barnmorskan, hon sa att han var duktig. Han kände sig för första gången väldigt delaktig på en förlossning men jag sög åt mig av det hon sa och svarade med: Jag gör så gott jag kan! Hahaha..
10.57, jag la mig i sängen på sidan med benet i ett benstöd, jag kunde inte hålla ihop benen för att det gjorde så ont. Jag var öppen 7 cm, allt var mjukt och fint och BM sa åt mig att försöka att INTE krysta. Hon gick ut ur rummet en sväng och jag sa till Mats att nu vill ungen komma ut och jag kunde inte hålla emot så mycket mer.
Efter 2a krystvärken så satt huvudet som ett smäck i ”utgången” och efter ytterligare 2 så var HON ute.
Efter 2a krystvärken så satt huvudet som ett smäck i ”utgången” och efter ytterligare 2 så var HON ute.
Kl. 11.14 föddes våran 3e prinsessa. 50 cm lång och 3 750 g tung!
Tack världens bästa älskling
för att du fanns vid min sida hela tiden
för att du passade upp på mig och gjorde att jag kände mig lugn
för att du talade om för mig att jag var duktig
för att du är pappa till mina barn
för att du är bäst
JAG ÄLSKAR DIG!
Min första kommentar till Mats efter att Freja hade kommit var att: Nu hinner du se på Hem till gården, han skämdes lite ;)
Så här i efterhand så ångrar jag inte en sekund att det blev Sollefteå vi for till. Allt var hur bra som helst och jag saknar redan allihopa där. All personal var hur underbar som helst och vi fick mycket bra och nyttig information som vi önskar att vi fått för 8 år sedan då Nora föddes.
Det var lugnt och skönt, inte alls nå mycket folk, Vi fick ett jättemysigt rum på BB avdelningen med dubbelsäng och jag kände mig som ”hemma”.
Vi stannade kvar i 2 nätter eftersom jag hade haft feber osv. Det gjorde inget alls trots att jag hade bestämt mig för att åka hem direkt. Vi fick tid att landa lite innan vi kom hem till vardagen med de andra 2 små trollen.
På tisdagen kom farmor Marie upp med Nora och Amanda och hälsade på.. världens stoltaste storasystrar ♥
Senaste kommentarer