Jannice

Mats fick se något otäckt i lördags när vi var i Furuvik och det fick mig att tänka efter lite på hur jag uttrycker mig till mina barn ibland.
Av någon anledning så använder jag mig av hot för att dom ska lyssna på mig. Oftast gör jag det när jag är stressad och inte orkar vara pedagogisk som jag borde. Det är inga allvarliga hot men jag känner ändå att det är så fel.

De klassiska hoten som slinker ur mig är:
-Om du inte är klar om 5 minuter så åker jag utan dig
–Om du inte kommer nu så går jag ifrån dig
-Nu måste du lyssna, annars får du aldrig följa med in på affären igen
-Sätt dig ner i kundvagnen annars får du gå ut och sätta dig i bilen

Om jag någon gång har gjort det som jag har hotat med? Självklart!
När Amanda var liten så klev hon upp ur sängen hela tiden så vi sa åt henne att lägga sig igen annars skulle hon få sova på uteplatsen.
Vad tror ni att hon gjorde? Klart hon ville sova på uteplatsen så vi ställde ut henne där. Det tog bara några sekunder innan hon hade sprungit iväg till lekparken på gården och satt sig på en häst som gungade.
Efter det använde vi aldrig det hotet igen ;)

Men varför hotar vi barnen (jag gissar på att ni också gör det ibland) när vi vet att det oftast inte har någon verkan i vilket fall som helst?
Ni vet när man känner den där frustrationen och man inte vet vart man ska ta vägen, då kommer hotet som en reflex.
Jag har börjat tänka mig för lite mer och pratar lugnt med tjejerna istället och förklarar varför dom måste göra som jag säger. Det har mycket bättre verkan men det tar ett tag innan man tränat bort den där ”hotreflexen”.
Men för varje gång jag byter ut hotet mot en förklaring så har jag kommit en bra bit på vägen.

Jag vill ju inte hota mina barn! Varför har jag ens börjat?
Det har antagligen följt med mig från min uppfostran och jag vet att det har haft verkan. Det är ju lite så vi människor fungerar.
Men jag tänker ändra mig, jag vill inte att mina barn ska vara rädda för att bli hotade så fort dom inte lyssnar på mig.

Det Mats såg i lördags var en liten tjej som var upprörd för att hon inte fick godis. Då blev pappan arg och skällde på henne. Hon blev ledsen och pappan drog då henne i armen rätt så hårt och hotade henne med att hon skulle få se på fan när dom kom hem om hon inte slutade att grina. Mamman var i närheten men gick omkring och låtsades som ingenting.

När Mats berättade det här för mig så fick jag så ont i magen. Stackars lilla flicka, jag undrar vad hon får vara med om hemma?

Hotar ni era barn?
Vad för slags hot använder ni er av?