Jag hade sån ångest inför att Freja skulle börja på dagis, ville inte att min lilla tjej skulle bli lämnad ensam hela dagarna.
Men jag måste säga att det är en lättnad att det går så himla bra för henne!
Imorse när vi kom dit så sprang hon fram till frökens famn innan hon ens hade hunnit klä av sig.
Hon brydde sig inte ens om att ge mig varken en puss eller kram och hon ville inte vinka heller..
Det är så skönt att se samtidigt som jag vill att hon ska sakna mig lite ;)
När jag ska hämta henne så kommer och springandes och vill komma upp men sedan är det en kamp att få hem henne :P
Hur går det för era barn?
Jag hade superångest den första tiden, herregud.. men jag jobbade bara 75% så det var lagom – första halvåret hon gick på dagis. Dessvärre fick hon vattkoppor, förkylningar och gudvetallt första terminen, och hade aldrig nånsin varit sjuk innan (hon var 17mån när hon började).. Hujedamej så drygt det var!!! Älskade det dagiset hon gick på då, hon var ledsen enstaka gånger om hon inte kände personalen som var där, annars trivdes hon riktigt bra, ett fantastiskt dagis. Nu har hon flyttat upp till stora avdelningen, och det är helt annorlunda – inte alls lika ”mysigt” och helt annan personal.. jättesynd.. men det får gå, och hon verkar trivas – viktigaste ju.
Ibörjan tyckte jag inte det var så jobbigt att Elias skulle börja på dagis, men nu när det är 19 dagar kvar tycker jag det är jätte jobbigt och jag vill verkligen inte lämna ifrån mig honom, ska bli intressant att se hur det går, men han tycker det är roligt att vara med andra och han älskar andra barn så jag tror inte det är några problem för hans del, det är nog värre för mig ;)