Vilken förbannat skön känsla det är att orka hela vägen!
Jag har idag för första gången någonsin sprungit HELA rundan jag varit ute på, kan ni fatta känslan jag känner?? :)
Jag satte upp små mål för mig själv hela tiden och när jag kom fram dit så flyttade jag fram målet lite till.. När jag kom nere vid donken och såg den lååånga backen hem tänkte jag för mig själv.. ”Om jag har kommit så här långt så SKA jag orka hela vägen”.
And I did it!
När jag kom hem på gården och ramlade ihop på gräsmattan kom Amanda springandes och skrek:
-Mamma, dör du!? Dör du!?
Bara lite tänkte jag för mig själv där jag låg spyfärdig! ;)
Inte världens bästa tid men den skiter jag i just nu, jag är så glad att jag tog mig runt hela vägen springandes (joggandes!)
Och detta trots att jag rökte i fredags mitt upp i allt kaos men det är en annan historia!
Jag ska lära mig – gilla att springa/jogga….
hoppas det funkar! ;) du är grymt duktig!!!