Jannice

Pappas fight – Dag 6

Utdrag ur dagboken: Lördag 2012-06-02

När vi vaknade imorse var alla på bra humör, vi skrattade och skämtade med varandra och kände oss positiva inför dagen.

Jag ringde till sköterskan och fick veta att natten hade varit lugn, du hade ingen feber längre. De hade fått suga mycket slem från dig, största anledningen till att du har mycket slem är att du VAR rökare, det blir inga mer cigaretter nu! Det är också vanligt att man blir slemmig av respiratorn.
De hade sänkt sömnmedicinen ännu mer imorse och du ligger inte helt i respirator nu utan du har något som heter tryckunderstöd. Du andas nästan helt själv, du får bara lite hjälp i slutet på andetagen.

Kevin och Lennart kom upp och hälsade på. Kevin visste nog inte riktigt hur han skulle hantera allt. Han blev kissnödig, hungrig och kunde inte riktigt sitta stilla.
Han ville bära ut dig därifrån.
Han ritade en teckning till dig och så ritade han i fotodagboken.

21.40
Läkaren berättade att du hade försökt att öppna ögonen lite idag, blev jätteglad!
När jag stod vid din sida så såg jag att ögonen rörde sig litegrann.
Du har rört dig jättemycket idag, mest den högra armen. Du har lyft den upp mot ansiktet.

Du är helt utan sömnmedicin nu så jag hoppas du börjar vakna till snart!

Jag är lite nere ikväll och en anledning är att vi läste i fotodagboken om hur stor blödningen i hjärnan var och den var mycket större än vi trodde, nämligen 5x6x6 cm!
Hjärnan är ju inte så stor så jag börjar oroa mig lite över vad du kan ha fått för skador.
Jag hoppas du kommer kunna prata lite, känna igen oss och så vill jag höra ditt skratt.

00.16
Har precis pratat med sköterskan (en kille) som var jättetrevlig, blev mycket lugnare nu så jag kan nog sova gott.
Allt var lugnt, du hade fått lite sömnmedicin så du får en dräglig natt eftersom du var lite orolig tidigare med högt blodtryck.
Du har fortfarande mycket slem, rör mycket på höger arm och när dom vänt på dig så har du försökt öppna ögonen.
Vilken jäkla kämpe du är pappa! ♥

Trots att allt är skitjobbigt så gråter jag inte lika mycket. Det har inte kommit en tår hittills idag. Jag tänker inte så mycket på vad som kan hända utan tar en timme i taget och blir jätteglad för alla framsteg du gör!
DU ÄR BÄST!
Kämpa, var envis, besegra detta!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.