Pappa har legat på sjukhuset en vecka nu.. En hel jävla vecka!
Jag har inte fått se hans ögon och inte hört hans röst trots att jag har funnits alldeles intill så många dagar.
Det gör så förbannat ont, varför skulle detta hända?
Jag är så tom, fattar ingenting. Lever som i en liten bubbla..
Snälla pappa, vakna snart och visa att du är en jäkla kämpe!
Du verkar ha fått en till chans, ta den och kom tillbaka till oss.
Vi saknar dig och älskar dig så himla mycket!
Det är tur att jag har barnen och Mats just nu som håller mig uppe. Och tack till alla ni
som finns här för oss!
=( kram! hoppas allt är väl med honom!