Har jag sagt att jag hatar Mats ångest?
Inte?
Då gör jag det nu, JAG HATAR Mats ångest och jag hatar att se han som han är nu.
Det här är fan inte kul längre och det finns ingen att träffa förrän i juni någon gång.
Tjoho!
Snälla du som jävlas, ge tillbaka min Mats som tycker livet känns ganska så ljust ibland. Han som drömmer om framtiden.
Han som tycker att det är ganska kul att leva. Han som skrattar och han som ser lycklig ut.
Jag vill inte ha den Mats som inte orkar med sig själv eller han som tycker att vi skulle ha det så mycket bättre utan honom.
Han som är väldigt nära att ge upp allt just nu. Han som inte tror att han en dag kommer att få må bra.
Livet som anhörig kan vara ganska svårt ibland.
Då inget man säger eller gör hjälper.
Jag kan bara stå bredvid och titta på, mina armar räcker inte till för att dra upp honom ur det svarta hålet.
Han har iallafall fått somna ikväll och sover ganska tungt här bredvid mig.
Jag tittar på honom och hoppas för allt i världen att han är på botten nu så att det bara kan bli bättre!
Jag ser iallafall en ljus framtid och jag vet att vi kommer att vara där en dag, hur hårt vi än får kämpa så är vi värda det ♥
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldrig ensam, glöm aldrig det
Jag gör vad som helst för dig, det hoppas jag du vet
Ja det hoppas jag du vet
Blir berörd av ditt inlägg. Styrkekramar till er!
Förbannat elakt av vården att rycka undan alla livlinor, att dra in och låta oss ”Levande” människor få trampa kvicksand längre än vad vi orkar bara för att spara några kronor!!! Har tidigare haft kontakt med en del av psykiatrin men då för en vän och via ätstörningsenheten.. OM dom eller landstinget insåg vad dom sitter på för nycklar och makt så skulle dom kanske satsa mer på ”förebyggande” och akut upphämtning!!!!! SÅåå tragiskt!!! Förstår din hjälplöshet och din frustration!! Kram vännen!!
Mängder av styrkekramar till dig och familjen!! ♥
Ush jag blir jätte berörd av ditt inlägg. jag vet sj hur det är att vara som anhörig och man haer nog aldrig känt sig så hjälplös än i en sådan situation.
Med den här kommentaren vill jag bara skicka några stärkande tankar och kramar till dig då jag vet att det kan behövas ibland!! Kram Alexandra