Jag hämtade hem Amanda från Malin idag, det var jättekul att få se henne igen efter några dagar ifrån varandra. Hon flög på mig och gav mig världens längsta puss och kram! :)
När vi kommit halvvägs hem så började hon gråta jättemycket så jag fick stanna bilen och försöka trösta henne.
Hon saknade Malin så mycket redan och det var nästan så jag också började gråta, stackarn är precis som sin mamma :/
Hon sa att hon ville bo med Malin och att vi skulle bo tillsammans allihopa för hon ville inte sakna någon av oss. Malin är den finaste personen hon känner och hon tycker så mycket om henne.
Hon vill inte ens gå på dagis längre för hon bryr sig inte om sina kompisar, hon bryr sig bara om Malin!
Jag visste inte vad jag skulle säga riktigt, hon bara grät och grät resten av vägen hem och sedan fortsatte det.. Ena sekunden ville hon att jag skulle skjutsa tillbaka henne till Malin och Emil och i nästa sekund så kändes det ganska bra att vara hemma.
Det bästa med att vara hos Malin och Emil var att dom tog en promenad varje dag och åt god mat och hade så roligt på badhuset osv.
Hon tycker inte om att vara hemma för att hon MÅSTE bråka med Nora varje dag.
Jag sa att det behöver hon ju inte göra men det måste hon tydligen visst det.. :/
Usch, tycker inte alls om när mina barn är ledsna!
Amanda har haft svårt att somna ikväll för att hon saknar Malin och har börjat tänka på att hon kommer att dö en dag..
Hon frågade om hon verkligen måste dö och hur det kommer att kännas att vara död.
Vad säger man!? :(
Nu har hon somnat iallafall och jag hoppas hon är gladare imorrn, mitt lilla hjärta!
Senaste kommentarer