Ikväll tog jag med mig Freja på en promenad, jag travade på i hyffsat rask takt. Det snabbaste jag klarade av faktiskt!
Jag gick en runda på ca 2 km och det tog en halvtimme. Jag kände knappt av benen när jag kom hem och ena foten är sönderskavd.
Skon är trasig så jag får skylla mig själv.. nu ska jag bli fit! :D
Du….PUSS på dig! Här går jag runt och vågar inte gå ut bland folk eftersom min mage inte krymper och vågen inte bara har stått still – den har minsann smygit sig UPPÅT (ok… sen hann jag gå på toa några gånger och den gick ned igen…men chocken ändå!). Trodde jag var den enda på jorden som inte var tillbaka i mina vanliga jeans redan. Och sen läser jag det du skriver, du som har lite rutin på området. Och visst, vågjäkeln skriker fortfarande ut 83 kg 5 veckor efter förlossningen, men… det är ju iaf tio kilo mindre än innan förlossningen. (Och 9 kvar till inskrivningsvikten, femton kvar till startvikten innan Operation: Skaffa bebis började.)
Läste dessutom idag på en av sidorna som BM rekommenderade att man ska försöka hålla sig på 0.5kg/vecka i nedgång för att inte frigöra gifter i mjölken. Så. Nu är paniken botad.
Mina väninnor gick upp under tio kg sammanlagt under sina gravidieteter, levde på dietpulver, tog bikinisnitt för att inte ”bli osexiga” och skippade amningen för att kunna svälta sig smala igen. Kanske man ska se sig själv som en hälsosam mamma som låter naturen ha sin gång för BARNETS skull?
Ska försöka leva efter det nu, när jag vet att jag är normal. :D
(Med dina tre damer lär du få träning så det räcker!)
Kram på dig! :)