Jag har precis suttit och läst igenom hela bloggen och jag har världens ångest.
Tänk att graviditeten gick så fort ändå, önskar på nåt sätt att jag skulle kunna få börja om från början igen. Jag vill alltid vara gravid och alltid ha en bäbis..
Alla tankar, funderingar, förväntningar och längtan under graviditeten är förbi och jag kanske aldrig får uppleva det igen! :(
Sitter och bölar som ett litet barn just nu, tänk vad hormonerna kan göra med en!
Nu har vi ett nytt litet liv här hemma, världens vackraste bäbis.. som snart inte är en bäbis längre.. ÅNGEST IGEN!!
Usch, nu får jag rycka upp mig.. jag får se till att skaffa en liten sladdis sen :D
Men vännen :)
Jobbigt med hormonerna som spelar en spratt hela tiden. Men förstår hur du menar. Jag saknar det oxå. Och allt går så fort. Men varför inte köra igen då? Vi kan köra tillsammans? :D Måste bara tjata lite mer här hemma ;) När ses vi förresten? Puss gumman!
Stora kramar! Du, gumman…. Du kan ju få bli gravidpeppare till oss som istället undrar hur fanken vi ska palla en gång till. Som har haft en niomånaders baksmälla Grand De Luxe med en stor portion ”äldre pensionärskropp” större delen av tiden. För trots att Knytt ett inte velat visa sig än (seriöst börjat tro att jag är skengravid, att hjärtljuden BM hör är gaser) så inser jag ju att jag inte kan ha bara ett barn, för ett syskon är så mycket trevligare. Men HUR ska jag orka?
Sen kanske jag känner precis lika när jag sitter här med Knyttet och längtar efter att bli gravid igen.
Och vaddå, vet inte om det finns begränsningar på antal barn? På´t igen då, vettja! :P Så länge ni ryms i en minibuss är det inga problem ju!
Kram igen! ”o/”
Jag har haft precis samma tankar. Saknar graviditeten galet mycket trots att min älskade tös nu sover på mitt bröst.. Känner att jag inte hann bli klar med att vara gravid.. :)