Amanda satt med mig ett tag och läste sedan sa hon att hon ville gå och leka och hon gick in på sitt rum. Tyckte det var så skönt att hon ville leka själv annars så brukar hon dra fram som en ångvält, gapa, skrika och bråka.
Men när hon hade varit tyst en längre stund ville jag titta till henne, det är ju inte likt henne..
Och här är resultatet av hennes tysthet:
Lite suddig bild men jag tror att det syns att hon har målat jättefint på väggen!
Tror hon märkte på mig att jag var besviken och hon skämdes rejält. Men det jag är mest stolt över är att jag var så lugn, satt mig ner bredvid henne och pratade i lugn ton utan att bli riktigt arg! Hon sa förlåt och sedan började hon leka med dockorna istället.
Tur att det är en ganska bra tapet så det mesta gick att torka bort, färgen fastnade mest i skarven mellan tapetvåderna.
Senaste kommentarer