Den här gulliga duon får bildsätta morgonens inlägg. Alice är otroligt pappig och det är så fint att se henne krypa fram till honom, sträcka upp armarna och sen krama honom. Jag längtar tills Lille Skutt är född och jag kan bära runt Alice igen utan att få sammandragningar och ondare i fogarna.
Vi har valt att sova i separata sovrum nu fram till förlossningen. Stefan och Alice sover inne på Alice rum och jag i vårt sovrum. Jag har börjat snarka och gör nåt klickljud med halsen så Stefan kan inte sova. Och han slänger sin armbåge och arm i mitt ansikte (i sömnen) flera gånger per natt.
Jag är dessutom uppe och kissar tre gånger per natt och då vaknar han. Sömnen är väldigt viktig för oss så det här är det som fungerar bäst för oss just nu. Jag tycker att det är tomt att sova ensam men det är också sååå skönt att kunna vända mig utan att mosa Stefan. Hur sover ni hemma? Alltid tillsammans? Separat i perioder?
/Angelica
Vi sover alltid ihop. Sedan Alma föddes för 13 månader sedan så har vi sovit 4 nätter isär. Då pga att Alma skrikit och Christer behövt sova för att han ska upp och jobba, så då tog vi soffan jag och lillan^^
Sista veckorna av min graviditet somnade vi alltid tillsammans, för min man kan inte somna annars, men sen smög jag alltid ut och la mig i gästsängen några timmar. Hoppas du mår bättre snart, klokt att prioritera sömnen. Ni hinner vara nära varandra ändå. <3
hoppas att du slipper allt det onda snart!
vi har varit tillsammans i tre år och faktiskt inte sovit en enda natt ifrån varandra, någonsin. jag kan inte sova om inte alla andra redan sover så det är omöjligt för min sambo att ens sitta och se på tv medan jag sover.. jag hoppas att det blir bättre med tiden men det har faktiskt varit så hela mitt liv. jag är så himla orolig när jag sover.
men när bebisen kommer så blir det nog lite annorlunda då han kommer jobba mycket och behöver sin sömn. Dock så springer jag upp och kissar säkert 5 gånger per natt och han vaknar inte av någonting så han kommer nog inte vakna av att jag matar bebis heller 🙂
Klokt att prioritera sömn tycker jag! Pigga föräldrar är glada föräldrar! Vi hade delade sovrum första månaden när vår lille tvåa fötts. Jag och lillen i dubbelsängen och pappan i gästrummet och stora tjejen i sitt rum. Så fick pappan ta stora tjejen på natten om hon krånglade och på morgonen och jag kunde amma/byta blöja osv utan att oroa mig för att väcka nån annan och så. Funkade jättebra för oss och alla var utvilade och glada och sen var extra mysigt när mannen fick ”flytta in” i vår säng igen! ☺️
De flesta nätterna har vi separata sovrum, sambon sover på soffan och jag och vår 9 månaders dotter sover i sängen! Mig gör det inte ett skvatt att vi har separata sovrum, mest lugnt och skönt… haha. Ibland festar vi till det på helgen och sover tillsammans alla tre! Då blir vi vaken halva nätterna för vi väcker varandra alla 3. Vi letar hus nu.. ett av mina krav är många sovrum!
Vi sover väl mest tillsammans. Men har haft många jobbiga sömnlösa nätter nu (är i v36)så då lockar extrasängen som nu står i dotterns rum!
Tänker också på hur det kommer bli med en spädis hemma och om vi kommer väcka gubben och dottern med amningar och allt som hör till. Så jag gissar på att vi kanske sover i olika rum då.
Min sambo vill alltid sova tillsammans. Men jag tycker det är otroligt jobbigt, i 8 år har jag nu sovit med öronproppar då han snarkar så öööööverjävligt! Det vibrerar lixom i sängen!
tycker det är UNDERBART att sova ensam när tillfälle ges. Bra lösning! (Ang. Kommentaren ovan om att Alice är med Stefan ”för mycket”. IGNORERA DEN! Herregud vilken otroligt dum kommentar)
Vi har inte sovit tillsammans de senaste 5 åren typ 😉 med 3 kids (6,4,1) så hittar man lösningen som ger mest sömn för alla. Jag har alltid samsovit med bebis upp till ca 2 år också. Alla får hitta det som funkar bäst i ens egen familj.
Tack för bra blogg!
Den sista månaden på min andra graviditet sov vi separat. Jag sov sittandes i soffan, hade samlat på mig massor med vätska. Brukar normalt sova på magen så det var riktigt jobbigt sista tiden. Direkt vi kom hem från BB så sov vi tillsammans igen, storasyster i sitt rum, lillebror i mellan oss men vi i samma säng och jag kunde äntligen sova på mage 🙂 när lillebror va tre månader flyttades han över till sin säng bredvid vår. Nu är han fyra månader och jag sover betydligt bättre nu bredvid sambon 🙂
Haha, samma här! Hela sista månaden sov jag halvsittandes i soffan. Jag snarkade något fruktansvärt så min man kunde absolut inte sova i det oväsendet och jag tyckte det var ganska mysigt att kolla på skumma dokumentärer på tv sena kvällar, typ ”kvinnor som mördar” 😉
Tycker det är viktigt att fortfarande sova tillsammans oavsett vad, det känns som att man är så långt ifrån varandra annars. Men det är ju upp till var och en..
Gillar din blogg men måste fråga, varför är Alice så mycket med din man? Varje inlägg om Alice skriver Stefan. Det är nog därför hon är så pappig…
Inget fel på att vara med sin pappa men tycker det är viktigt att turas om. Har själv man och barn i samma ålder och vi är väldigt traditionella, pappa jobbar och mamma hemma med barnen.
Alla behöver inte sova tillsammans för att vara nära varandra, närhet är inte enbart fysiskt betingad. Något man ska tvinga fram ”oavsett vad”!! Haha 🙂
Tramsig kommentar, som om det ”traditonella” skulle vara det rätta eller vadå? Så löjligt, hoppas inte Angelica tar illa upp av den här kommentaren för det är ju bara så dumt…
Stefan är pappaledig och därför är han hemma med Alice, inga konstigheter. Om jag har förstått det rätt så är Angelica sjukskriven graviditeten ut pga foglossning, och jag tycker att hon gör helt rätt i att vila så mycket hon kan, men det betyder inte att hon inte leker eller kramas med Alice. Barn har perioder där de är mer mammiga eller pappiga, och just nu är Alice mer pappig.
Angelica, bry dig inte om vad de säger (även om det är svårt) du är en fantastisk mamma som vill mer än vad du orkar just nu, men snart är Lille Skutt här och då kommer du att kunna bära och lägga Alice igen (om lillebror går med på det så att säga ). Njut av helgen och ta det lugnt, du hinner leka och busa med Alice i många år framöver. ❤️
Ursäkta mig men vad i helvete var det där för en jävla kommentar?!
Sluta vira in en nedvärderande och dömande kommentar i en ”fråga”, så fruktansvärt irriterande och leder väl inte till något konstruktivt överhuvudtaget.
En sak varenda människa som läser en blogg borde förstått är väl att det aldrig går att tro att man vet allt om eller får läsa allt om bloggarens liv, det är ju bara en bråkdel av vad hens liv innehåller.
Angelica (och Stefan) även om det är svårt så lägg verkligen inte någon energi på en sån dum kommentar, ni VET att det inte är befogat eller sant.
Och senast idag vill jag bara säga att jag gav dig och alla andra ”gravida-samtidigt-som-de-har-småbarn” en stärkande tanke för om JAG känner att det är jobbigt med en 1-åring både fysiskt och psykiskt ibland, hur ska då inte ni känna?!
Stor stor kram på er ❤️
Alltså att du inte skäms. Hade du frågat Stefan samma sak? – Varför är Alice så mycket med din fru? Hoppas du förstår vart jag vill komma…O kan inte alla få sköta sin familj utan ”goda råd” och andras inblandning. Jag blir så trött..Ha en fin kväll med din familj o tänk på att det inte skadar att vara vänlig mot folk 🙂
Okej, jag visste att ni skulle reagera såhär. Jag skulle ha hållit tyst, Förlåt om jag sårat dig Angelica och alla andra mammor.
Vi har väl alla olika tankesätt och jag respekterar att ni tycker jag har fel men jag menade inget illa, Jag har inte hoppat på Angelica utan jag bara frågade MEN jag håller med att de var fel att blanda sig i för jag vet ju inte vad som händer förutom de som skrivs på bloggen.
Förlåt Angelica
<3 Tack för din ursäkt Elin. Det var inte bara din kommentar som gjorde mig ledsen. Jag godkänner inte alla. Men tack snälla för att du tog dig tid att be om ursäkt. Ja, som du skriver kan man absolut tycka olika, jag tror bara att det finns olika sätt att uttrycka sig på. Och sen beror det på vem mottagaren är och hur den tar det. Just det här ämnet är såå sjukt jobbigt för mig, jag önskar så att min kropp var frisk och stark så att jag kunde lägga 100% fokus på Alice. Kram A
Fint av dig att be om ursäkt Elin. Jag tänker att ibland kanske avsändaren inte menar illa utan det är lätt att uppfatta det så när det är skriven text och det inte blir lika nyanserat som vid en dialog ”live”. Tänk vad bra när man kan reda ut det 🙂 Du får ju naturligtvis ha ditt tankesätt och det betyder inte att du har fel för att någon annan gör eller tycker annorlunda. Vi gör alla det som vi tror är rätt för oss/vår familj och huvudsaken är att vi inte skadar någon annan eller oss själva. Må så gott! 🙂
Vi sov tillsammans tills vår tjej var några månader gammal och min sambo började ta henne på nätterna under helgen, så jag fick sova. Jag tyckte det var så lyxigt så övertalade honom att testa att sova själv en natt också och sen sov vi inte tillsammans igen, haha! Nä men det är inte någon stor grej för oss, innan vi fick bebis (som snart är ett år för övrigt) tyckte jag att det var skumt att sova separat men nu känner vi båda att sömn är prio ett, annars funkar ingen av oss normalt.
Förhoppningsvis kan vi sova tillsammans igen när tjejen slutar vakna tusen gånger per natt, tills dess får det vara såhär.
Kram!
Vi sover också i separata sovrum. Eller sambon sover på soffan haha. Han började med det när jag var gravid och snarkade i slutet. Nu är vår pojk 2 veckor och pga att han vaknar och det ska bökas med Både mat och blöjor så sover han inte med oss så han sover fortfarande på soffan. Jag längtar tills situationen blir lugnare så hankan sova med oss. Vi bor i en 2a och det hade varit bra med ett sovrum till.
Haha, vi sover i separata rum. Anledningen var väl egentligen att min sambo sover helt sjuuuukt dåligt och vaknar av minsta lilla, så när jag började snarka i mitten av förra graviditeten (testade till och med sån gummigrej som ska vidga näsborrarna haha) så skaffade vi en extra säng till ett annat rum. Sen kom vår dotter och då var ju hon vaken flera gånger per natt så sambon fick stanna kvar där inne – för att få sin sömn innan jobbet. Nu är hon 11 månader och jag är gravid igen – och han trivs i sitt pojkrum, hehe. Jag har inget emot det – får en att längta efter varandra och gör det mer speciellt när han kommer insmygandes på morgonen 🙂
Kram!
Vi har en 9-månaders som sen han var ca 4 mån vaknar varannan timme. Min sambo somnar oftast med oss och när bebis vaknar igen går han över till vårt extrarum. På det sättet orkar han jobba och jag kan oftast sova med lillen på dagen.
Under andra graviditeten sov vi i samma säng alla tre men nu när lillan kom sov grabbarna i gästrummet första veckorna för att barnen inte skulle störa varandra och vår sömn bli ännu mer förkortad. Men efter typ en månad eller så började vi sova i samma rum alla fyra. Funkar hur bra som helst. Dotter snart 4 månader och son 20 månader. I helgen börjar make jobba igen efter vab (sjukskrivning i slutet av grav), semester och föräldraledighet. Så nu blir det en utmaning med barnen i helgen när han jobbar 12 timmars pass 8 mil hemifrån. Han ser man på måndag em igen!
Sonen är snart 18 månader och har just börjat sova själv hela natten i sitt rum. Innan så har han sovit i spjälsängen i vårat rum men vaknat några/många gånger varje natt i perioder. Ibland har det funkat bättre att karln sovit på soffan och att jag delat säng med sonen. Och ibland så har jag tagit soffan och sambon sängen.. Snart kommer syskon och då lär vi pussla med sovplatser ännu mer =)
Vi gjorde precis likadant i slutet av andra graviditeten. Jag var lättväckt, han snarkade lite men jag vaknade direkt och puttade på honom Och då vaknade han. (Och tydligen så snarkade jag också…). Sömnen blev såååå mycket bättre för oss alla när vi sov i separata sovrum. Efter förlossningen återgick allt till det vanliga igen. Skönt att man kan göra olika.
Vi sover tillsammans. Alltså jag och min man. Och vår son sover i sitt rum sedan han var 9 månader. Fast vaknar han tidigt på morgonen och min man (den föräldraledige) inte orkar ”ta fighten” och få gossebarnet att somna om i sin egen säng, så får han ligga mellan oss i vår säng. Men vi hade två dygn i rad nu i veckan när sonen sov hela natten i sin egen säng. Även om han är gosig att ha bredvid sig är det SÅ mysigt att kunna ligga nära sin man också! Hela upplägget funkar eftersom min man skulle kunna sova sig igenom en jordbävning och jag har lätt att somna om. (Jag får väcka honom om jag hör att sonen vaknat så att han kan gå och stoppa i nappen :))
Vi sover tillsammans. Men då nån av oss är sjuk brukar vi dela på oss så att vi inte smittar varandra. Men jag tycker absolut att man kan sova i olika rum av olika orsaker ifall det gör att man sover bättre.
Hahaha jag gjorde tydligen också nåt märkligt ”klickljud” i slutet av min graviditet som drev min man till vansinne;) Vår intention är alltid att sova i samma rum men ibland när vår dotter på 14 månader sover i vår säng och virvlar runt alltför mycket smyger min man ner till soffan.
Vi sover alltid tillsammans. Gjorde det när jag var gravid och även nu med vår 3 månaders. Hon sover i sin säng som står vid min sida av sängen. På natten när jag ammar så ligger hon hos mig. Kan inte sova utan min sambo och enda gångerna vi sover ifrån varandra är när han jobbar natt vilket inte är jätteofta. Vi sover bäst såhär alla tre! Har aldrig ens tänkt tanken på att inte sova tillsammans.
Ihop. Men inte i de faser när lillbrutto vaknat varje natt och vägrat lägga sig i spjälis igen. Då sover jag/han på soffan, högst 2v. ”Bara” gravid i v18 så vem vet om 10-20 veckor! Kram, söt bild!
Vi sover alltid tillsammas.. Har väl hänt nån gång att sambon sovit i gästrummet men det äe när han kommit hem från krogen..:)
Sen jobbar han natt ibland men det är nog enda ggr vi inte sover ihop. Jag har jättesvårt och sova om inte han skulle sova med mig, känns konstigt om vi skulle sova i varsitt rum. Vår dotter sover i sitt rum sen hon va 7mån vilket gjort att hon sover bättre än i vårt rum.
Alla är olika med för oss så skulle det inte va kul och sova i separata rum.
Tack för bra blogg! Kram på er
Vi sover alltid tillsammans. Har en liten kille på snart 1 år och jag är gravid i v 26. Har så svårt att sova om han inte är hemma.
Har sovit på skilda platser 3 gånger hemma och det har varit när han varit full;)