Igår var vi på dejt, en barnfri middag ute. Det behövde vi. Som jag skrivit innan mår jag inte toppen och det gör inte direkt under för vår relation. Vi går varandra på nerverna och irritationen är ofta stor. Jag måste lära mig att inte hetsa upp mig över att Stefan inte ”ser” saker. Han är väldigt slarvig, så det blir snabbt stökigt när han är hemma. Jag är absolut inte pedant (är expert på att bara slänga kläderna på golvet) men mår dåligt när det är stökigt och smutsigt.
När vi träffades för snart fem år sen sa Stefan att han var pedant, att det var väldigt viktigt för honom med ordning och reda. Så var det inte riktigt. Det visade sig ganska snabbt att han inte var det, men han har många andra bra egenskaper.
Hur som helst var det skönt att bara äta middag vi två. Det behövdes. <3 Sen pratade vi mest om lilla Alice i alla fall, men att få äta varm mat var mysigt. Det är viktigt att inte glömma bort varandra när man får barn, jag trodde att det skulle vara lättare att hitta tid (och energi) för varandra än vad det är. Hur gör ni?
/Angelica
Hej Angelica! Nu är det här inte relaterat till inlägget whatsoever men testar att skriva ändå! Jag har precis börjat lyssna på Tvillingpodden (grät av skratt i senaste när ni pratade om snoppar och pungar!) så vet inte om ni redan pratat om det här men tar mig ändå friheten att önska ett ämne i podden: hur resonerar du och Jessica kring genus och könsroller? Och främst du som ska få en pojke, tänker du behandla Alice och Lille Skutt annorlunda? Hur tänker ni kring kläder på barnen eller leksaker? Jättenyfiken på hur ni resonerar kring det 🙂 Ha en fin dag, kram!
Åh vilken underbar tröja. Älskar den färgen. Får man fråga var du har köpt den? Många kramar och hoppas det känns bättre snart
Alltså Hahaha, lyssnade nyss klart på er senaste podd. Lyssnade utan hörlurar i sängen medan min sambo satt i vardagsrummet och kikade på tv. Han måste herregud undrat på vad jag lyssnade på (tänker på slutet) när det mesta handlade om snoppisar, som jag skrattade!!! Heja er!!! 😀 kram
Jag är inte heller pedant, men tycker inte om disk på trave, kläder och leksaker överallt. Så innan dagen är slut måste jag iaf röja upp i kök /vardagsrum om jag ska kunna slappna av!
Att ha barn sliter verkligen mer på relationen än vad jag kunde tro. Har inte orken att vara en bra flickvän också och dessutom behov att vara lite ensam nån gång i veckan. Men vi försöker ta 1-2 ggr i veckan då vi lagar god mat och äter bär barnen sover. Sedan en dag/kväll utan barnen varje el varannan månad. Det hjälper också att ha gemensamma projekt, t ex renovera något rum eller ha ett gemensamt träningsmål
Min sambo sa också att han var pedant och gillade ordning och reda, man ba nej?! Han är verkligen inte pedant, snarare slarvig och samlar på konstiga lappar och papper som han lägger överallt i lägenheten, så irriterande. Dessutom slänger han tvätt överallt på golven och glömmer alltid viktiga saker, vilket man verkligen inte gör om man är pedant? Hehe. Vi har inga barn så detta lär ju bara irritera mig ännu mer om vi får barn en dag 😉
Hahaha men alltså sådär är min sambo också. Påstår att han tycker det är viktigt att det städat kring sig och han minsann är myyyycket bättre än alla sina kompisar. Som uppenbarligen har världens lägsta nivå? Han hade aldrig torkat en enda golvlist i sitt liv innan vi flyttade ihop. Gråter nästan av irritation när jag tänker på det.
Know the feeling, bra att ni gick ut! Pratat om det mkt på sistone. Vi har inte gjort de saker som vi egentligen mår bra av, på över 1år. Utekvällar, bio, tjejkvällar etc
Men vi är väldigt mån om varandra o håller aldrig i bråken, vi går vidare..men så har vi alltid gjort. Det är bra.
Om några helger ska vi på vår första dejt(med övernattning!) på över 1år. Längtar så otroligt efter min man och att få ha ensamtid med honom <3
Jag är som du, mår dåligt när det är stökigt och smutsigt. Jag vill gärna ha undanplockat och rena ytor och rena golv, hatar när man kliver på smulor 😉 I know your feeling! 🙂 ha en fin dag 🙂
Vi har en dotter på ett år. Vi försöker prata mycket om att acceptera läget just nu. Det kommer en tid då vi har mer tid för varandra igen, men just nu tar vår tjej mycket tid och energi, något vi var väldigt förberedda på redan innan vi fick barn. För oss gäller det att inte ha så högt ställda förväntningar utan att istället njuta av de dagar som blir bra och vara mindful i det, vi har ingen släkt i närheten så att få barnvakt är väldigt svårt. Istället försöker vi att boka in en till två dejtnight’s i månaden på hemmaplan, där den ene fixar en fin middag när lillan (förhoppningsvis) sover. Ibland är en för trött för att ge (när man har givit energi och kärlek till sitt barn en hel dag), då kan det vara mysigt att bara krypa upp i soffan framför en film och vara nära utan att behöva prata/ge mer och inte bli ledsen eller besviken över det. Vi försöker också ge varandra komplimanger, även för självklara saker (å tack för att du fixade middag/plockade upp på vardagsrumsgolvet/köpte mjölk), då blir en lite sedd för allt en gör och minskar gnäll och tjat från bådas håll. Vi försöker också prata genom situationen med jämna mellanrum, vad trivs vi med, vad skulle vi vilja ändra, hur är min resp. hans bild på fördelningen i hemmet. Vi har kommit på att vi ofta tolkar saker olika och inte alltid ser vad den andre gör. Har en olika förväntningar är det nästan en garanti för missförstånd och besvikelse. Så prata och framförallt lyssna! Har en möjlighet till barnvakt är det säkert klokt att få lite egen par-tid med jämna mellanrum – men det går ändå är min upplevelse!
Det är trixigt med småbarn och tid, vi har en dotter i samma ålder.
Vi kramar varandra flera gånger om dagen och avslutar varje kväll med att ge varandra en godnattpuss. Man får ta vara på de stunder man har tillsammans och en kram räcker långt, får vår del i över 10 år.
Ta hand om dig och hoppas att de sista veckorna går snabbt.
Kram
Vi bodde på yasuragi en natt nyligen utan barn. Det var verkligen avkopplande! Kram