Alltså det var så mycket tårar igår när vi träffade vår präst. Det gick inte hålla tillbaka. Så mycket känslor. Så mycket kärlek. Först hade vi möte med Sven, som har hand om middagen och festen, vi hann inte riktigt klart så vi ska dit igen och gå igenom de sista detaljerna. Och provsmaka vin och mat. Det ska bli trevligt!
Men mötet med prästen – wow! Jag är fortfarande på små lyckomoln efter mötet med honom. Först var det liksom sakligt och så. Han visade hur vi ska gå in i kyrkan. Hur vi håller i hand, hur allt fungerar och så vidare. Då är det klart att det pirrade när vi var inne i kyrkan, men då förstod jag nästan inte att det var på riktigt. Sen när vi satte oss ner och började prata föll poletten ner på riktigt. Vi ska liksom bli man och hustru. Prästen sa så mycket bra och fina saker, som vi ska tänka på i äktenskapet. Vi får se vad han tar upp på bröllopet, tills dess väljer jag att ha hans fina ord för mig själv. Men vissa saker träffade mig rakt i hjärtat. Och jag tänkte ”Folk behöver inte parterapi, de behöver gifta sig i en kyrka”. Jag kände mig nykär igen när vi gick därifrån.
Vi fick berätta om hur vi träffades. Varför jag föll för Stefan. Och varför han föll för mig. Då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Då grät jag. Och Stefan blev alldeles rörd av mina ord, vilket gjorde mig ännu mer tårig. Så himla bra dag!
/Angelica
