En tanke slog mig nu på morgonen. I dag är nästa sista morgonen när dagen börjar i ett tyst och still lugn. Mina morgnar har alltid haft samma lunk för att komma i väg. Gå upp, duscha, klä på mig, äta frukost, gå till jobbet de senaste tio åren. Förutom då det varit semester, så klart. Även när jag och Angelica flyttade ihop så gick jag upp först, duschade och väckte henne innan jag klädde på mig.
Det här är min lilla ritual för att starta dagen som nu helt kommer att rubbas. Men för en gångs skull så är jag sjukt peppad på att bryta en vana. Men jag är också lite tveksam och funderar på om inte jag ska gå upp när Angelica går till jobbet (vilket teoretiskt är innan Alice vaknar och det är tyst här hemma). Jag är ju en otroligt stor vanemänniska.
Hur gör/gjorde ni med era morgonrutiner när ni var föräldralediga? Angelica sover tills Alice vaknar och vill gå upp, undrar om jag kommer att glida in i den rutinen också.
/ Stefan
Förvisso är det väldigt skönt att sova men jag hade gärna varit vaken en stund själv på morgonen och typ druckit en kopp te, bläddrat lite i tidningen och vaknat till, innan barnen vaknade. Så om jag varit du hade jag behållit rutinen 🙂
Du lär märka vad som passar dig bäst. Själv tyckte jag det var skönt när jag vaknade före lillen. Och det är inte alls säkert att du kommer att tycka att du är tröttare när du är föräldraledig än när du jobbar. Jag är sjukt mycket tröttare efter en arbetsdag jämfört med när jag var föräldraledig.
jag skulle säga tvärt om, om komentarena ovan. Jag kliver alltid upp en halvtimme innan lillen vaknar kl 6. För jag vill duscha, jag vill ha en kopp kaffe innan han vaknar. För vaknar han innan så kan inte jag duscha och klä på mig. Och för mig känns det viktigt annars känner jag mig ofräsch och inte pigg alls och blir på dåligt humör. Så mitt tips kliv upp tidigare om duscha och ta en kopp innan om du är van vid det. Humöret blir bättre enligt mig ifall 🙂