Vi gjorde kub-test med Alice och valde att göra det med den här lilla bebisen också. Allt såg bra ut på ultraljudet och det är en sån lättnad att se det där lilla hjärtat picka. Jag var ju rädd att jag inbillat mig att jag var gravid den här gången, för att jag mår så mycket bättre än sist. Men nej då, det bor en liten sprattlig filur i magen.
Bebisen var inte alls sugen på att bli undersökt och bilderna blev inte lika bra/tydliga som med Alice. Men det är ju inte därför man gör kub, för att få bra bilder. Men det hade varit roligt att se bebisen i profil. I april ska vi tillbaka och göra rutinultraljud. Jag hoppas att de kan se om det är en pojke eller en flicka då… Jag tror att det är en kille. Ni andra som är/har varit gravida, hade ni nån känsla? Stämde den?
/Angelica
Jag hade en stark känsla att en av tvillingarna var en kille, det hade jag rätt i. Den andra trodde jag var en tjej men tänkte att det kunde vara förhoppningar, men det stämde också 🙂 Kul att man får en känsla så där.
Jag har en känsla av att jag väntar en kille! Vi får se om 2 veckor på rul! Det konstigs är att jag ändå bara kommer på tjejnamn! 🙂
Jag trodde att det var en kille. Delvis var det nog så att jag allra helst ville ha en tjej och för att inte bli besviken intalade jag mig att det skulle bli en kille. Min man och hela min släkt trodde att det var en tjej. Och de hade rätt! 🙂 Men hade det varit en kille hade det varit precis lika fantastiskt.
Med första kände jag på en gång att det var en pojke och på rul i v 19 visade det sig att det var en pojk. Vår lille kille blir två år i sommar och ska då också bli storebror. Den här gången är jag hundra på att jag har en flicka i magen, vi ska inte kolla könet denna gången. Det återstår att se i augusti 🙂
innan jag blev gravid så kände jag att jag så gärna ville ha en dotter men när jag fick reda på att jag var gravid så kom det en självklar känsla över mig om att det är en liten pojke i magen men maken sa att det är en tjej.
Vid RUL visade sig en liten snopp men han kändes så självklar redan då och ingen överraskning kändes det som då man redan ”känt & vet” ang könet
Stort grattis till er och önskar er allt gott med ert kommande kärleksbarn ❤️
Med första barnet tog vi aldrig reda på könet, men jag hade en sån innerlig önskan att det skulle vara en flicka att jag till Slut intalade mig att det var det. Och ut kom en liten tös! Med andra barnet kände jag på en gång att det var en pojke, jag var hungrig HELA tiden så namnet blev Rambo när jag pratade om bebisen. På RUL fick vi reda på att det var en tjej, blev SÅ förvånad (även om det inte gjorde nåt såklart, ). Var även inne på tillväxtultraljud i vecka 35 och fick återigen höra att det var en tös. Namn, kläder och allt var klart. .. så ska jag in på vändning i vecka 38, då frågar den barnmorskan mig som utför vändningen varför jag kallar bebisen för”hon” hela tiden..? Det visade sig att det var en pojke trots allt! Så min magkänsla stämde ändå 🙂
Med första barnet kände jag på en gång att de var en tösabit, vi kollade ej könet. Men när hon kom ut var hon en liten tjej. Nu väntar vi vårt andra barn och var helt säker på att de var en flicka till i magen. Mådde exakt lika dant som i första grav och har haft tanken att man mår annurlunda om de är pojk/tjej. Alla sa att de var en pojke, men jag trodde på min känsla. Men ack så fel jag hade… På ultraljudet visade sig att de är en liten lillebror i magen. Måste säga att denna grav har faktiskt lite annurlunda nu mot slutet är i v 35. Känner mig mycket piggare denna gång, inte alls samlat på mig lika mycket vätska och inte en krämpa! (Än peppar peppar)
Måste skriva lite om ”könet”, Jag har aldrig varit så insöad på könet att få en av varje verkar vara total lycka för många, folks reaktioner när man säger att man väntar en pojke och har en flicka typ skriker dem rakt ut och ”va kul en av varje pefekt grattis woho, kunde inte blir bättre” det känns så konstigt, har aldrig tänkt/känt det så. De känns som man försväntas att vara världens lyxkligaste för att få en av varje kön inte att de är ett till barn.
Både jag & min man var helt stensäkra på att det var en pojke i magen! Namn nästan klart & ut kommer en flicka, först helt sjukt men nu så självklar! Men ibland kallar jag henne för han ändå haha och i land på nätterna får jag för mig att hon är en liten pojk ( lite trött kanske) 😉
Jag var helt säker från dag ett på att det var en kille – och ut kom Wilhelm! 🙂 Vi kollade också i vecka 19 och hon såg tydligt att det var en pojke. Kram! <3
Jag har mått precis som med första och de är en kille, så var helt säker på att de va en kille till, och de va de 🙂
Både jag och min man var helt säkra på att det var en liten tjej, men ett ultraljud i v25 visade att det var en kille. Så för oss stämde inte alls känslan.
Med Hjalle var jag helt hundra på tjej fram tills vi gick in hos dom på rul, då var det självklart att det var en kille och ut kom ju en kille 🙂
Den här gången har jag mått så mycket mer illa, inte tyckt om apelsinjuice och saker jag tyckte om förra gången (inte ens fetmat som pizza osv lockar)…
När jag va gravid var jag helt säker på att det var en liten pojke i magen, tänkte bara på killnamn och så. När vi sedan skulle på Rul så var det en liten tjej där inne istället. 🙂 Så helt fel hade jag.
Som du vet hade vi längtat länge. Och när jag blev gravidvarma visste jag. Kanske inte så där första veckan. Men ca v7-10 så var jag helt helt helt övertygad att det var en pojke. Allt inom mig sa ”POJKE!!”, jag ville bara titta på små pojkkläder, letade bara inredning för en pojke (yes, jag gillar rosa för flickor och blått för pojkar #sueme) och tänkte bara på pojknamn. Så när det var dags för kub kände jag ”äntligen ska vi få fråga om det syns att det är vår pojke där”. Jag visste redan att vårt barn skulle vara med oss även om det fanns avvikelser, men naturligtvis var det en lättnad att veta att han mådde bra. Men när hon sa ”Jajjemen, det är en liten pojke, helt rätt magkänsla!” Jag blev överlycklig! Det hade varit så konstigt om övertygelsen varit fel. Jag visste redan att han var en pojke ju! Helt fantastiskt! Jag tror att man kan känna det. Men jag kanske blir motbevisad om jag är gravid igen. Nu är det 5 veckor kvar till bf!
Jag och sambon var på Sri Lanka förra hösten och fick höra från två olika personer ”Good luck with your baby”, och detta var innan vi själva visste om att jag var gravid. Den ena, en tandlös, äldre, fruktsäljande dam på stranden pekade rätt på mig och sa ”You will give him a son”. Hemma tog jag testet och mycket riktigt, jag var gravid i v 7. Pga tantens ”spådom” trodde jag att det skulle bli en kille och på RUL gjorde han som ett litet grodhopp och då såg jag hela ”paketet” mellan benen, tydligt. Dock hade jag ju aldrig sett ett ultraljud innan, men min bild och framför allt känslan (och spådomen…) stämde ju. Kram!
Men guud, jag får rysning! Vad häftigt!!! Kram A