Det var städdag i går som trogna läsare vet. Förra gången vi hade storstädning så försvann det två (!!!) par iPhone-hörlurar. De låg på hallbordet innan städningen började och efter städningen var de borta. Angelica städade hallen den gången. Som sagt; städdag i går. Angelica städade hallen (igen). I morse; hörlurar spårlöst försvunna.
Jag sov i Alice rum i natt för att inte störa Alice och Angelica på morgonen när jag gick upp och hade fått stränga order att, om inte de visar tecken på att vara vakna så får jag inte gå in där och säga hej då. Men när jag spenderat femton minuter på att leta efter hörlurar så fick jag god lust att gå in och fråga Angelica vart hon hade gjort av mina gula hörlurar. Tillslut hittade jag ett par turkosa nedslängda i en av Angelicas garderobslådor.
Smått försenad går jag till bussen, kliver på bussen och plockar upp mobiltelefonen för att dra i gång måndagens laddning med poddar. Vad får jag då med mig upp, tillsammans med telefonen? Jo, mina gula hörlurar som ju Angelica hade ”städat bort”. Jag hade ju i tröttheten på fredagen när jag kom hem, stoppat ner dem i fel inneficka på rocken. Jag är ju lite lätt störd när det gäller sånt här och ligger saker inte där de bör ligga, eller där jag kom ihåg dem sist så är saker borta. Nu har jag i alla fall, två par hörlurar med mig på hemvägen och kan således lyssna på (typ) surround om min telefon hade haft stöd för det.
/ Stefan