När jag och Jessica gick hem från stallet idag gick vi förbi en av våra barndomsvänners hus, eller vi gick hela gatan lång där våra närmsta kompisar bodde när vi var små… Men vi stannade upp vid ett hus lite längre. En av mina bästa kompisar från låg- och mellanstadiet bodde där och nu finns hon inte mer. T dog ung, hon var bara 19 år. Det är en sorglig historia och jag blir lika ledsen varje gång jag tänker på det. Ibland ser jag tjejer på stan som ser ut som henne och funderar på vad hon hade gjort idag om hon fortfarande hade funnits här med oss… Hade hon haft barn? Vad hade hon jobbat med? Hade hon varit gift?
Åter till hennes barndomshem. När vi var små bodde hon bara en kort promenad från vårt barndomshem och hon hade världens mysigaste sovrum. Hennes säng var inbyggd som i en koja i ena hörnan av rummet, för att komma in i sängen var man tvungen att klättra in i ett hål. Där brukade vi ligga och läsa KP (bara sidorna om kropp och knopp) när vi var små. Jag hoppas att T har det bra där hon är, om det nu är i himlen eller någon annanstans. <3
/Angelica
Vad fint skrivet. Blev både ledsen, men också glad, hon lever kvar i fina minnen, fina minnen ska man tala om. 🙂 Kände inte T alls, men känner för alla som förlorade någon i henne.
<3 Gulliga du! Kramar A
Jag hoppas också hon har det bra…
Hon va en av mina bästa vänner på gatan i skånsta när jag va mellan 13-16 år…
När jag är och hälsar på mina föräldrar,ser jag ofta hennes mamma cykla förbi…
Det va verkligen tragiskt det som hände….