Min tvilling var otroligt peppad och lycklig (och nervös) inför dagens RUL, jag åkte bil med henne in till stan och vi spelade in en del av nästa avsnitt av podden i bilen. När vi sa hej då önskade jag henne och Ibbe lycka till. Nu kokar jag! Jag är så himla irriterad. Enligt barnmorskan som gjorde ultraljudet var bebisen ”så liten så det går inte att mäta allt som ska mätas”, och sen sa hon ”ja, du är ju lite rund om magen så det blir svårare att se då”. De har fått en ny tid om en vecka.
Okej… varför bokar de in ett ultraljud så tidigt då om bebisen är så liten? Enligt barnmorskan var bebisen inte onormalt liten, men för liten för att hon skulle kunna se. Och varför säger man en sån sak till en människa? Varför påpeka hennes vikt överhuvudtaget? När jag mötte upp Jessica efteråt var hon väldigt ledsen. Hon var så förhoppningsfull innan, såklart var hon glad över att bebisen hjärta slog, men besviken och ledsen över att de inte kunde se mer.
Jessica har bloggat om dagen här. Och såklart fick hon en kommentar om att hon ska sluta sura, att det finns mycket värre saker som kan hända. Tex kunde de ha sagt att bebisens hjärta inte slog, att den hade klumpfot eller att den hade konstig ryggrad. Nej, hörrni, så resonerar inte jag. Ja, det finns alltid alltid värre saker som kan hända. Men ska man alltid utgå ifrån det får man ju aldrig tillåta sig själv att vara ledsen? Det är viktigt att få gråta, viktigt att få uttrycka sin besvikelse och att man blir ledsen och sårad över en sån dum kommentar om vikten. Sen kan man skaka av sig det och gå vidare. Eller älta lite till. Det måste väl ändå få vara upp till var och en?
Som gravid var i alla fall jag extra känslig, extra ledsen men även extra glad. Extra av allt. Jag tog era kommentarer här i bloggen hårdare (om de var lite dumma) och jag grät av glädje när ni skrev fina saker. Jag tycker att barnmorskan idag kunde ha behandlat Jessica bättre, hon är medveten om att gravida kvinnor är fulla av hormoner. Jag hoppas att hon slipper komma till henne nästa gång.
/Angelica
Jag läser din/er blogg dagligen och totalälskar den!!
Men vill bara inflika om det här med klumpfot som du nämnde i inlägget som någon hade skrivit som något hemskt i en kommentar till Jessica. Min son är född med klumpfot nu i september. Men vi visste inget och fick inget veta på RUL heller. Så man levde i en bubbla om att allt var ”normalt” men så fick vi ett samtal om att de ville att vi skulle komma tillbaka och kolla lite extra på fötterna.. världen brast, helt klart. Men denna lilla missbildning som de kallar det har stärkt mig både som person och som mamma. Det är en så extremt lättåtgärdad sak så egentligen ska det inte kallas missbildning. Jag blir så trött på när man tror det är hemskt. Visst alla vill ha ett friskt barn utan något att åtgärda. Men vi fick en fullt frisk liten kille med de sötaste fötterna någonsin. Han är istället unik.
Hoppas ni har en mysig första dag på det nya året :).
Vad hade du hellre hört -”ditt barn har snedställda fötter” eller ”du är lite rund om magen” när du var på ultraljudet?
Men alltså… Ska man som vårdpersonal ljuga då och inte säga varför man inte kan se bebisen så bra? Har man lite hull innan man blev gravid så vet man väll om det och borde inte ta det så hårt. Barnmorskan sa ju inte att ”du borde banta” hon konstaterade ju bara fakta. Hade hon nu varit sjukligt överviktigt och borde bantat för hennes och bebisen skull, skulle det då varit fel att säga det till henne? Självklart kan man uttrycka sig på ett smidigare sätt, men att inte våga säga sanningen till patienten blir ju också tokigt. Att prata om vikt, både under och övervikt med gravida kvinnor är viktigt, både för mamman och bebisen skull men det är ( uppenbarligen )ett känsligt ämne. Tycker både du och din tvilling är jätte fina och ser sunda ut, till skillnad från många andra bloggare som bara skriver om mat och träning.
Gott nytt år!
Tråkigt att det blev en besvikelse för henne! Självklart har hon rätt till sina känslor.
Jag tycker det här med kommentarer om kroppen som vikt och hull etc är lite lurigt. Tycker inte att det självklart är oproffsigt att kommentera att hull på magen kan göra det svårare att se vid ul, det är ju i sig bara ett sakligt konstaterande. Däremot så finns det ju olika sätt att säga det på och eftersom det är känsligt för många (och det kan ju knappast komma som en överraskning för de som jobbar med människor dagligen) borde vårdpersonalen tänka lite extra på hur de uttrycker sig, även om de inte menar något vare sig positivt eller negativt med vad de säger. I det här fallet kan man ju fråga sig om det var relevant att nämna öht, hon hade ju redan sagt att bebisen var lite för liten för att hon skulle kunna se ordentligt och vad tillför det då att säga något om eventuellt hull? Eller så sa hon det för att lugna Jessica ang storleken på bebisen, vad vet jag. Men självklart har hon rätt att bli ledsen, ingen kan någonsin säga att man inte har rätt till sina känslor. Människor är ju faktiskt kapabla att ha flera känslor samtidigt dessutom, så besvikelse över en sak behöver ju inte betyda att man inte är glad och lättad över något annat. Självklart ska hon be om en annan bm om det inte känns ok att gå tillbaka till samma! De är ju vana vid sånt på både mvc och fl och brukar uppmuntra det, de vill också att de blivande föräldrarna ska känna sig trygga.
Oh, kan bli galen på dessa oproffsiga barnmorskor som uttalar sig om vikten!! Råkade ut för samma sak och blev så förbannad! (Efter att först ha nojjat och varit superledsen!)
Men vad fruktansvärt oproffsigt! Vad ledsen jag blir av att höra detta. Din syster har naturligtvis rätt att få träffa en annan person nästa gång. Ultraljudet är ju bland det mest spännande man är med om i livet. Så tråkigt att en person kan förstöra det. Nä, vägra henne isf. Det ska vara en positiv upplevelse. Och självklart har man rätt att bli besviken när man har förväntningar. Det betyder ju inte att man är glad för att det lilla hjärtat slår. <3 till din syster!
Men gud! Exakt samma sak hände mig vid RUL:en, fick komma tillbaka två (låååånga) veckor senare och fick kommentarer om magfettet som gjorde det svårt att se. Undrar om vi gått till samma? Går Jessica också till BB Stockholm Family? Riktigt dåligt av barnmorskan hur som helst, jag fattar inte varför de håller på så, man blir ju bara ledsen 🙁
Håller helt med dig! Jag har varit på helspänn och varit otroligt nervös på både rul för första barnet och andra. Minsta lilla de säger och gör ligger jag och oroar mig över. Sen är det samma sak när barnet är fött, om man får en hemskt tant på BVC, man är så känslig och får redan så jäkla mycket kommentarer om hur man ska sköta sitt barn. Och allt runt om kring. Det är inte lätt. Skickar en stor bamsekram via nätet såhär till din syster och håller tummarna att de får någon annan nästa gång! Kram