Angelica Lagergren

Den jag pratade senast med i telefonen var min lilla mamma. Jag hörs med henne och min tvilling ungefär 5-10 gånger om dagen och oftast pratar vi inte ens om någonting viktigt. Såhär går oftast en samtal till mellan mig och min mamma:

Jag: Heeej gumman! (i en glad och lite ironisk ton, jag säger aldrig gumman/gubben till någon på riktigt)

Mamma: Heeeej gumman! (i samma ton)

Jag: Vad gör du?

Mamma: Jobbar, det är väääldigt mycket att göra just nu. (Det är standard, hon har alltid mycket att göra).

Jag: Okej.

Mamma: Vad gör Alice?

Jag: Hon sover (eller ligger i sitt gym eller äter)

Mamma: Åhh! Hon är sååå gullig. Jag vill pussa på henne. Hälsa att mormor saknar henne och vill pussa på henne.

Jag: Ja, hon är sååå gullig!

Mamma: Jaaa, sååå gullig! Skicka en bild på henne nu. Nu ringer det här på jobbet, vi hörs sen. Love you!

Jag: Neeej, jag vill prata mer.

Mamma: Ah, men då ringer jag sen. Hej då. Love you. Hälsa Alice från mormor. Hon är såå söt! Jag saknar henne. Love you.

Jag: Jaja, hej då. Puss puss.

Ungefär så går det till när jag och tvilling pratar också. Men vi har oftare kortare samtal och de börjar likadant ”Heeej gumman!”. Och sen avhandlar vi snabbt vad vi gör och sen säger vi hej då.

Idag ser min psykiska telefonlista ut såhär:

Jessica 08:37 (missat samtal)

Jessica 11:22 (samtalslängd 4 min)

Jessica 11:18 (samtalslängd 2 min)

Mamma 12:06 (samtalslängd 1 min)

Jessica 17:16 (missat samtal)

Jessica 17:59 (samtalslängd 1 min)

Jessica 18:34 (missat samtal)

Jessica 18:38 (missat samtal)

Jessica 18:58 (samtalslängd 15 sek)

Jessica 20:41 (samtalslängd 1 min)

Mamma 20:51 (samtalstid 50 sek)

Som ni ser är det sjukt korta samtal. Ganska ofta. Det är tur att vi är lika knäppa alla tre.

/Angelica