Angelica Lagergren

Jag har skrivit ett inlägg innan om hur det var när jag såg ett svagt plus komma fram på stickan när jag fick veta att jag hade ett litet frö i min mage. Ni kan läsa om det här! 

Jag tittade tillbaka i arkivet vad jag skrev om här i bloggen efter att jag plussat. Jag ville ju inte berätta för er, det var ju så himla tidigt… Men jag ser ju är att jag var sjukt trött och det gick inte att dölja. Jag somnade lite när som helst, här på bilden sov jag när Stefan byggde ihop vår nya soffa. En gång gick jag till och med och la mig i ett konferensrum på jobbet och sov i en kvart. Jag kunde inte hålla ögonen öppna. Och det där illamåendet… ja, det var inte heller så kul. Men det gick ju över som tur var.

Det här min lyckliga och vackra mamma full i målarfärg, samma dag som jag berättade att jag var gravid. Jag tycker att man kan se hur det strålar om henne, hon var så glad för vår skull. Och sin egen såklart, hon hade längtat efter att få bli mormor! Jag berättade för mina nära och kära samma dag som vi plussade. Vissa tycker att det är helt galet att göra så, men vi ville berätta. Och det kommer vi göra nästa gång också!

Även om jag blev sjukskriven på grund av foglossning älskade jag att vara gravid. Jag har aldrig känt mig så vacker som då. Ja, det var sjukt kämpigt att gå upp och kissa på nätterna. Det var asläskigt att hela tiden vara orolig för att något skulle hända med lilla frö i magen. Och jag hade så ont vissa dagar att jag bara låg och grät. Men jag tycker trots det att en graviditet (och en förlossning!) är det häftigaste jag varit med om. Jag brukar skriva det och skriver det igen, jag är otroligt tacksam över att jag fått uppleva just det. Det är inte alla som får det. Och jag håller tummarna för att jag kommer att få gå igenom det minst två gånger till. Helst tre.

/Angelica