Inför bröllopet ville jag verkligen ordna till mina tänder. Min högra framtand slog jag av för lite över 18 års sedan.
Ni vet på mellanstadiet, när man tror man är skitgrym och det där med att ha visirhjälm när man ”bara” spelar landhockey på gatan utanför mamma och pappas hus? Det är en skitball idé att skippa det tills man tacklar lillebror in i staketet. Ända tills staketet studsar tillbaka lillebror över dig så att du ramlar baklänges. Det är fortsatt en bra idé att ha skippat den där visirhjälmen när du ligger på marken, slår i armbågen i marken så att du tappar din hockeyklubba och ser den komma ner mot ditt ansikte. NU är det ingen bra idé. NU är det skitbra om man hade lyssnat på mamma och pappa. För NU slår sagda hockeyklubba av din högra framtand. Men det gjorde ju inte jag, lyssnade på mamma och pappa alltså, slog av tanden gjorde jag med bestämdhet, och en del blod.
Sen så på med kaffedrickande, en del rödvin och 30år på nacken så är de kanske inte vita som snö. Eller vi kanske ska säga ”så var de kanske inte vita som snö”.
Idag har jag spenderat 2,5h hos fantastiska Eva Hultén nere på Stureplan här i Stockholm. Åtta nyanser vitare. Åtta! Fattar ni! Åtta!!!
I mitten av juni ska jag till min vanliga tandläkare och fixa en fasad på den lagade fd avslagna tanden. Och vad har vi då? Några tusen mindre i fickan men ett freeckinn pictureperfect smile, mina kvinnor och tjänstemän.
Bildbevis: ovan före, nedre efter. 😀
/ Stefan (som ska raka sig… snart)