Angelica Lagergren

Åhhh vad skönt det är att sova! Jag har precis vaknat efter att ha laddat sovkontot med sömn. Brösten spräääänger verkligen nu, haha. Visste ju att de skulle bli stora… Men såhär stora? Nej… Jag tycker att kroppen är SÅ cool. Jag hade ju inställningen innan att går det amma så vill jag verkligen göra det. Just nu fungerar det och jag tycker att det är så häftigt. Jag ska blogga mer om amning senare. Jag har så sjukt mycket jag vill berätta för er, men tiden! Hallå, tiden? Var tar den vägen? Den liksom flyger iväg. Och trots att det bara gått fyra dygn sen Alice kom känns de här dagarna (och nätterna!) evighetslånga.

Stefan är så himla pysslig med vår lilla sprallis. Idag filade han hennes små, små naglar så hon ska slippa riva sig i ansiktet. För det gör hon, hela tiden. Och då får hon små, små rivmärken som visserligen läker fort. Men en av barnmorskorna på BB-hotellet visade oss hur man filade lite försiktigt. Idag när jag ammade stoppade hon in två fingrar i ögat och det ser bara sååå läskigt ut.

Nu börjar snart nattpasset med liten bebis. Vår andra natt hemma. Hur kan nåt så nytt kännas så naturligt så snabbt? Det gör mig förvånad. Men det lär ju ta ett tag innan vi kommer in i rutiner. Vi håller ju fortfarande på att lära känna vår nya, älskade familjemedlem. Och som jag förstått det kommer man liksom inte in i rutiner i början för så fort man gjort det ändrar bebisen på sina vanor. Och det går liksom inte att styra.

Jag har redan tagit en miljonsjuhundratrettioåtta bilder på Alice. Och det går inte att få nog av att titta på henne. Jag kan ligga och stirra på henne i en timme utan att tröttna. Vi ska köpa en bra kompaktkamera så att vi kan börja ta ”riktiga bilder” på henne. Mobilen fungerar helt okej, men jag vill verkligen ha högupplösta, fina bilder på den här lilla grodan.

I morgon ska jag börja skriva ihop min förlossningsberättelse så att ni ska få ta del av hur jag tycker att det var att föda barn. Den kommer att komma i tre olika delar, för det blir verkligen långt. Och Stefan ska också skriva sin version av förlossningen. Nu – amma, amma, amma.

/Angelica