Jag i ett låst hotellfönster dagen efter min möhippa. Sorry för rumpchock!
En del av en kommentar jag fick här i bloggen på inlägget ”Vaginal förlossning vs kejsarsnitt” fick mig att hoppa till. Och skratta lite…ehh…nervöst.
”Bara så du vet så är fönstren låsta i förlossningsrummen… de är inte låsta på någon annan öppen avdelning. Antar att det är för att många skulle ta livet av sig under förlossningen om det gick.”
Jag måste bara få fråga er läsare om det verkligen stämmer? Det låter… speciellt? Och ni som fött vaginalt, skulle ni säga att det gör så ont att ni på riktigt funderade på att ta ert liv?
Ni behöver inte vara rädda för att skrämma upp mig, för jag kan helt ärligt säga att smärtan under förlossningen inte är det som skrämmer mig. Jag älskar sjukhus (det är väldigt konstigt, jag vet!) och jag är varken rädd för sprutor eller blod. Det är helt andra faktorer som gör att jag vill veta mer om just kejsarsnitt. Jag är inte heller rädd att tappa kontrollen, vilket jag hört att många gör under en förlossning.
Jag känner mer att det vore snällt om jag tog med mig öronproppar till personalen som ska jobba under min förlossning, eftersom jag kan skrika ganska högt! Jag har opererats några gånger och när jag vaknade upp från narkosen en gång, så hade jag jätteont och skrek som en dåre. Jag skrek så högt att personalen fick säga ”Angelica, det finns fler patienter här, nu får du vara tyst!”. Haha.
/Angelica
Självklart gör en förlossning ont. Jag tyckte att värkarna gjorde ondast men fokuserar man bara på att andas genom värken så klarar man det. Andas man in lustgas så klarar man det galant kan jag säga! I love lustgas!
När bebisen ska ut, alltså under krystningsfasen var den ”värsta” fasen. Tyckte att det var mer obehagligt än smärtsamt. Blä.
Men som alla säger ; så fort bebisen är ute så försvinner all smärta! Sjukt men sant!
För två år sedan föddes min dotter och det vaginalt. Jag var som alla andra blivande mammor nervös men i ärlighetens namn inte för förlossningen i sig mest utan för tiden efteråt. Skulle jag få ”bestående men” där nere? Folk kom med råd som ”du kommer få kissa i duschen annars gör det ONT” , ”nummer 2 efter förlossningen är fruktansvärt” osv. Ut kom min dotter efter en helt normal förlossning, fullt frisk och alldeles perfekt. Jag sprack lite och fick sy 11 stygn och tänkte att nu kommer jag vara vanställd för alltid där nere och shit vad ont det kommer göra. Nu visade det sig dock att jag kunde kissa omgående utan smärta och även nummer 2. Mina stygn besvärade mig aldrig och vid undersökning 6mån efter förlossning fick jag höra ”när gödde du barn sa du? För det syns verkligen inte.
Om en månad är lillasyster beräknad att komma till oss och jag är smånervös även denna gång men jag skulle aldrig välja snitt. Att föda barn är en sådan urkraft som jag är tacksam att jag fått uppleva. Snitt skulle för mig bara vara ett alternativ om det förelåg någon risk för mig eller barnet.
Oj vilken kommentar!
Jag har ALDRIG någonsin tänkt tanken under mina två förlossningar att jag skulle vilja öppna ett fönster och hoppa ut. Aldrig!! Det är en fantastisk upplevelse. Hur ont man än tycker att det gör så kommer det något gott ut allt det onda som är värt all
Smärta i världen.
När jag fick min son kunde man öppna fönstret och det var dessutom öppet hela tiden (mitt i sommaren) men när min dotter föddes kunde man inte öppna fönstret.
Jag har inte fött några barn, ännu, men jag har erfarenhet gällande fönstrena. Jag jobbade själv på förlossningen för några år sedan och där gick det att öppna fönstret utan problem. Däremot har jag varit på många andra sjukhusavdelningar där det inte gått, så ryktet du hört stämmer verkligen inte.
Hej Angelica,
Kikade in på din blogg via facebook. Spännande att du ska ha barn! Vill nu dela med mig av detta; Jag födde mitt barn ”the natural way” och för min del var förlossningen ngt av det coolaste jag gjort. Att få uppleva sin egen kropp ha sådan råkoll på vad den håller på med och andas igenom värkarna tyckte jag var skithäftigt. Min förlossning fortlöpte också utan komplikationer och tog inte så lång tid vilket säkert också bidrog till en positiv förlossningsupplevelse. Skulle jag få barn igen skulle jag satsa på och köra the natural way igen. Jag skulle inte velat ha varit utan den upplevelsen. Men man ska lyssna till magkänslan. Känner man att kejsarsnitt känns rätt är det givetvis det man ska göra. Känner man att man vill ha bedövning ska man ta det etc. Alla vägar är rätt då alla vägar bär till barnet! All lycka till – till dig och din kille! Det kommer gå toppen!
Jaaa.. Min förlossning tog ca 4tim hemma (med tens, rekommenderar!) och knappt 4 timmar på plats, hann inte börja tänka på smärtlindring förrän sista timmen och då användeS lustgas, först sista timmen som värkarna va riktigt onda 5-10cm så klart det känns men tänkte aldrig tanken att vilja dö, däremot ville jag att förlossningen skulle ta slut såklart ”hur lång tid är det kvar” så, men sen hade man ju sluppit det värsta värkontet med Eda kanske men nu blev det inte så och gick ändå..
Såg den här och tänkte på dig:)
http://www.lindex.com/se/barn/nyheter/7083734/Klaenning/?styleId=53670013
Åh vad söt! 🙂
Jag ville då verkligen inte ta livet av mig. Det gjorde naturligtvis väldigt ont, men på riktigt ”glömde” jag smärtan så fort vi kom hem från BB. Hade inte ont överhuvudtaget efteråt (har förstått att många har ont ett par veckor efter också..) och då sprack jag ändå en del. Inga större problem med att hålla tätt i någon öppning heller 😉
Förlossningen är en otroligt stark upplevelse och jag känner mig stolt och stark som klarade det så bra!:-)
Under min förlossning så svettades jag så pass mycket att fönstret var på vid gavel tills just innan vår lilla prinsessa kom ut! Tycker det är hemskt att någon försöker skrämmas och säga de är hemskt, jag fick höra många skräck förlossningar då jag nog haft den lättaste förlossningen av mina vänner. Jag använde mig endast av lustgas, andning samt värmepåsar för att lindra smärtan och ska jag vara ärlig så när jag hade som ondast och tycker de var förjävligt så var jag fullt öppen och krystvärkarna var på intåg. Min förlossning tog 1,5 timme väl inne på sjukhuset och hemma körde jag på ca 5-6 timmar innan vi kommit till sjukhuset (har 1 timme bilfärd). Enligt mig så skulle jag göra om det hundra gånger till för jag hade en drömförlossning med inga komplikationer och min sambo sa några timmar efter förlossningen att de här kan vi ju göra igen för att allt gick så bra!
Hoppas att min historia hjälper dig att komma underfund med vad som passar dig. Det bästa jag kan rekommendera är att läsa så mycket du bara kan så är du väl förberedd på att det kan hända olika saker och hur du skall försöka hantera detta.
Alltså, jag tror att vissa människor går igång väldigt på att skrämma upp andra människor..
Jag har fött två barn vaginalt, den ena förlossningen tog 52 (!!!) timmar, då med massa pinvärkar o annat skit. Den andra tog 9 timmar. Inte ens under den första förlossningen fanns tanken på att dö. Att gå hem, absolut! Men dö, nej. Där och då tror jag att de flesta ändå fokuserar på hur nära de är att få träffa den de längtat efter i nio månader.
Ni verkar vara två stycken som trivs med att ha all information. Tänkte bara rekommendera Mama Mias föreläsningar inför förlossningen, den kostar pengar om man inte går där, men lätt värt det.
Lycka till och bry er inte om ev knäppskallar!
För att förtydliga då detta verkar vara en hyfsat känslig diskussion syftar jag på ”Jag skulle göra det igen. MEN DÅ SKULLE JAG be om epidural i dörren. Love you, puss och kram
Haha ”dum kommentar om att vilja ta livet av sig”. Jag försökte sluta andas och dö. Det gick sån tur var inte. Jag födde på bottenplan (DS) så hoppa ut genom fönstret hade varit ganska lönlöst. och För mig var och är aldrig kejsarsnitt ett alternativ. Det finns risker med alla typer av förlossningar och jag har funderat på varför jag aldrig ens övervägde kejsarsnitt. Jag har kommit fram till att jag helt enkelt inte ville vara utan att ha upplevt en (två) förlossningar. De värsta ärren jag har efter är bristningarna på magen och dem är ju från graviditeten och hade funnits där oberoende på förlossningssätt. Graviditeten är ju inte alltid heller en särskilt trevlig historia med allt vad smärtor, sömnlösa nätter och diverse biverkningar det medföljer men det -liksom en vaginal förlossning, var något jag ville uppleva. Jag skulle göra det igen 🙂 Men be om epidural i dörren. Jag va korkat tapper att neka smärtlindring så länge som jag gjorde…
Något du kan passa på att fråga om är hur det ser ut med bemanningen? Under ett planerat snitt -eller igångsättning (som det var för mig) vet de ju innan att man kommer så det finns folk. Men flera som jag känner har ju haft upplevelser med förlossningar där det har varit rejält underbemanat.
Det gjorde ont såklart men det var lätt mitt livs mest spännande och bästa upplevelse! Varje förlossning är väl säkert unik men jag hoppas så in i norden att jag ska få föda vaginalt igen. Om det skulle finnas medicinska risker skulle jag såklart välja kejsarsnitt för mitt barns skull (eller min skulle om det skulle vara så) men jag skulle absolut bli besviken och känna att jag gick miste om nåt. Det var säkert så det kändes för personen som skrev det men alltså blir galen på alla som skriver om såna här saker som att alla eller dom flesta upplever det preciiiis som dom själva gjorde det. Jag har en vän som fick snittas akut efter att ha haft värkar i 2 dygn, en annan fick ut sin 4.8 kilos bebis efter 40 timmars hård kamp och en annan som knappt beskrev förlossningen som smärtsam och gick på ett klubbevent 4 dagar efteråt… Och jag som absolut tyckte det var smärtsamt men allting gick så jäkla bra och var så otroligt häftigt! Det känns olika för olika människor såklart ju, men tror väl ändå att det hör till ovanligheten att folk skulle vilja ta livet av sig?!
NEJ inte ens en liten gång ville jag ta livet av mig! Herregud så dum den kommentaren var! Jag vill inte tvinga på andra min upplevelse, för de skiljer sig så åt, men läs gärna om den om du vill! (Länkade i det andra inlägget)
Jag tycker det var helt hanterbart. Ont gör det vill jag lova, men INTE så att jag ville hoppa från ett fönster. Det finns så bra smärtlindring (jag använde mig av bad och lustgas) och bra stöd! Visst finns det risker med en förlossning men man ska inte glömma att snitt är ett ingrepp och det kan komma många komplikationer ur det också.
Hoppas att du får mycket bra information så du kan ta ett bra beslut som passar dig (:
Hej! Vad elakt av läsaren att försöka skrämma upp dig sådär.. Jag jobbar inom vården och på vårt sjukhus saknas möjlighet att öppna fönster på ALLA vårdavdelningar pga suicidrisk.. Med andra ord är detta inget speciellt för förlossningen och har inget att göra med att föderskor skulle känna ökat behov av suicid under en förlossning! Hoppas jag lugnat dig lite 🙂