Angelica Lagergren

Precis som vid jul och långledigt längtar jag tillbaka till vardagen och gamla rutiner igen. Nu har jag varit ledig klart känner jag. Det kanske hade känts annorlunda om solen sken och man kunde samla fräknar. Men igår och idag har det varit riktigt grått. Tänk att det redan är april! Jag tycker att tiden går så himla fort. Tänk när man var barn, då gick tiden sjukt långsamt. Ett sommarlov på tio veckor kändes som ett helt liv. Och det dröjde ju en evighet innan man fyllde år… Sen jag fick barn går tiden ännu fortare.

Idag väntar ett sista mysigt påskfirande innan rutinerna återgår helt till det normala. Idag är barnen hos mig och vi började morgonen med att bygga koja i sängen. Nu har vi ätit frukost och hunnit med att se Alfons.

För mig blev det havregrynsgröt med banan, kanel och mjölk. Jag älskar verkligen havregrynsgröt. Det gjorde jag inte för några år sen, men när jag inte äter det på några dagar kan jag verkligen sakna det. Det är ju lätt att variera också, med färska eller frysta bär. Eller en klick jordnötssmör i.

Äppeljuice, yoghurt och mackor blev det för barnen.

Igår var vi på påskmiddag hos Annika, Fredrik och Frans. När jag frågade Philip vad han tyckte var bäst med dagen sa han ”Chace, chips och alla bilar” och Alice nickade och höll med. De tyckte att alla Frans leksaker var så roliga. Jag minns själv hur det var som barn, när man kom hem till en kompis. Exakt alla leksaker var roliga att leka med.

Det bjöds på asiatiska fiskbiffar, glasnudlar och en god sallad. Så himla god middag! Alice sa ”Mamma, det här gillade jag”. De åt pommes istället för nudlar.

Påskfirande med Norman har blivit en tradition som jag verkligen gillar.

Jag ska be Annika om recept så jag kan dela med mig till er. Hon sa att det var enkelt även om det är många moment av hackande och fixande, så det tar lite tid.

Till dessert hade hon bakat en ljuvlig tårta med citronmousse, hemmagjord lemoncurd och lakritsbotten. Toppat med massa färska jordgubbar! Nu ska vi kolla på Sing och sen är det dags för dusch. Vid lunch åker vi in till stan. Tänk. Nu kör jag barnen utan några som helst problem. Förut ville jag inte göra det, jag tyckte att det var läskigt. Jag bestämde mig bara för att gilla läget och göra det och nu går det hur bra som helst. De sköter sig för det mesta helt perfekt när vi är ute och kör.