Nu är stunden kommen där jag tänker skriva om mina tankar kring bebisens kön. Jag har alltid haft drömmar om att få en dotter. Och jag tänker faktiskt inte ljuga om att jag just nu hoppas på att det växer en liten tjej i min mage. Men, jag kommer bli precis lika glad om det visar sig att det är en pojke. Det här inlägget handlar om att jag tycker att det är helt okej att önska att ens kommande bebis är pojke eller flicka.
Jag pratade nyligen med en kille om om just det här. Han har en dotter och nu har hans tjej ytterligare en dotter på jäsning. Han sa att han hade velat ha en av varje och att det inte är så konstigt. Det är okej att känna så! Han förstod mig när jag sa att jag helst av allt ville ha en tjej. Många, både killar och tjejer vill ha det kön på barnet som de själva är, just för att det är lättare att relatera till. Jag vet ju precis hur jag var som barn, vad jag gillade och hur jag lekte. Jag kommer kunna leka precis lika bra med en pojke, som jag kommer kunna leka med en tjej. Men faktum kvarstår att jag tror att det är lättare att relatera till en tjej, än en kille.
Och sen är det inget fel att säga ”För mig spelar det verkligen ingen roll, jag blir lika glad för båda så länge barnet är friskt” heller. För självklart känner jag så också, det vore underbart om barnet faktiskt hade ett kön och var helt frisk. Det är ju såklart min högsta önskan, eller det vet jag är allas önskan.
På torsdag är det dags för det stora rutinuljtraljudet och då kommer vi förhoppningsvis få veta vad det är för en liten filur som växer inne i min mage. Jag har väntat med att köpa massa barnkläder just för att jag vill veta könet först. Jag kommer inte gå all in på rosa om det är en tjej, eller blått om det är en kille. Men det går ju inte att sticka under stol med att utbudet av könsneutrala kläder inte ens är i närheten av lika stort som utbudet för tjejer och killar. Om jag får en son, och han vill klä sig i klänning skulle jag aldrig någonsin säga nej till det. Men jag kommer inte att springa och köpa en rosa tylldröm på torsdag om det är en pojke i min mage. Det kommer jag däremot göra om det är tjej!
Många i min närhet har reagerat på det här, att jag säger rakt ut att jag hoppas att det är en tjej. De blir irriterade och säger: ”Men gud, så kan du inte säga”, ”Vad hemsk du är”, ”Det spelar väl verkligen ingen roll vad det är för kön?!”. Folk blir verkligen provocerade av att jag säger att jag håller tummarna för att barnmorskan ska säga ”Vill ni veta kön? Okej, det är en liten tjej inne i din mage”. För många är det inte alls okej att önska sig ett speciellt kön på sitt barn.
Hur tänker du kring det här? Jag har fått mail och kommentarer från läsare som känner som jag, som dessutom känner sig ensamma i att känna så. Men många i min närhet tycker inte alls som jag. Kommentera gärna, oavsett hur du tänker och tycker!
/Angelica
Har precis varit på RUL och fått reda på att vi ska få en liten pojk! Och nu när jag skriver det blir jag glad över att läsa det, även om vi båda två önskade oss en busig, cool liten tjej. Konstigt det där med förväntningar.. Blev lite besviken när vi fick reda på det men, tja, sen kunde jag inte ta ögonen från ultraljudsbilden där han låg och sprattlade..! Det är ändå en individ man får och jag får nog räkna med fler saker som inte blir som jag förväntat mig. Fast just nu är jag mest omtumlad, och lite ledsen över att jag blev besviken.. Men det brukar ju bli bra ändå i slutändan! =) Jag är nog ändå mest glad!
Jag tror att vi alla har förväntningar och att dom tillhör livet. Jag kan inte förklara varför jag hoppades på en tjej.. men tycker inte alls det är konstigt att man önskar sig det ena eller andra könet. Inte heller att man bär förhoppningar på att barnet är friskt. Jag vill och önskar ändå det bästa för min unge och ska göra mitt bästa för att han ska få en bra uppväxt.
/L
ps, det är vår första och vi har gjort ivf
Hej, Angelica!
Jag är gravid i v.19.
Jag och min sambo hoppas på en pojke, för det är så många i min släkt som har flickor. Jag har sagt att det är en ”han” sedan jag plusade och tror starkt att det är en pojke, vi vill inte ta reda på kön för vi vill ha en överraskning.
Men något som jag funderar på är : tänk om vi blir besvikna?
Det tror jag absolut inte egentligen, men hur ska man kunna ändra sin tanke? Det känns ju hel galet att tänka så!
Hoppas du inte tycker jag är allt för knäpp 😉 // Lina
Hej! 🙂
Jag tycker att det är kanonbra av dig att ta reda på könet. Jag blir så trött på blivande föräldrar som säger ”jag vill att det ska bli en överraskning!”. Som om det har någon betydelse. Klart får man väl hoppas lite mer på det ena könet. Men stort plus att du väljer att ta reda på barnets kön och skippa genus!
Lycka till!
Kram/ Lina <3
När jag väntade mitt första barn så önskade jag mig också en dotter. Jag hade alltid sett mig själv som en flick-mamma. Självklart så var det viktigast att bebisen var frisk och välskapt. Men nog blev jag lite extra lycklig när hon föddes och jag såg att det var en tjej.
När jag väntade mitt andra barn så spelade könet inte alls lika stor roll. Det kändes lika kul oavsett. Jag tog dock reda på könet och det visade sig vara en pojke. Det är jättekul att ha en av varje. Och jag älskar min son precis lika mycket som min dotter. Men det känns ändå som att jag är lite extra lycklig över min dotter på något vis, jag har ett speciellt band till henne. Det kan också ha med att göra att hon är första barnet.
Jag stötte också på folk som dumförklarade mig när jag sa att jag önskade mig en dotter, så jag slutade säga det och sa istället att det inte spelade någon roll och annat som folk vill höra.
Stå på dig, vi är många som förstår precis hur du känner. Kram
Jag verkar vara lite tvärtom mot andra tjejer eftersom jag ALLTID helst velat ha en liten kille. Helst två om vi får två barn. Vet inte varför, men det har alltid varit så. Innan jag blev gravid och i början av graviditeten innan RUL tyckte jag att alla runt omkring fick killar. Tänkte att killkvoten skulle vara uppnådd. Och bara för att jag så gärna ville ha en kille var jag helt säker på att det skulle vara en tjej. För mig var det viktigt att veta och i Göteborg är det inte säkert att bm berättar. Det beror på. Men vi fick veta och det var en kille! Jag hade såklart blivit lika glad för en tjej, men jag hade behövt 20 veckor på mig att ställa in mig på det. Hade aldrig klarat att få reda på det under förlossningen. Hehe.
Känner fortfarande att jag helst vill ha en kille till om vi får två barn men att en tjej är heeeelt okej eftersom jag har min lilla grabb. Bra ämne, det blir nog kvällens inlägg ☺️
Jag förstår att ens önskningar och förväntningar om barn kan väcka upprörda känslor hos människor. Men att en önskar sig att barnet är friskt – givetvis gör en väl det? Jag kan inte förstå hur den meningen kan uppröra. I allra högsta grad vill en väl att sitt barn ska må bra, vara friskt på alla sätt och vis, det vill väl alla föräldrar? En förälder vill ju alltid sitt barn det bästa, så att det föds friskt tänker nog alla.
Jag kan rekommendera ”En dotter önskas” av Katerina Janouch, den tar upp just detta och är väldigt vacker.
Hoppas undersökningen går bra senare i veckan! kram
Klart man får önska sig precis vad man vill! Det finns föräldrar som blir uppriktigt besvikna när det blir ”fel” kön och man hjälper ju inte dem att komma vidare genom att säga saker som att ”var glad att du alls har ett barn”. Det är precis lika okänsligt som att säga ”ni kan ju adoptera” till den som inte kan få något barn. Har faktiskt aldrig förstått varför det anses så fult att säga vad man önskar sig. Det bygger ju precis som du skriver på föreställningen om att man har lättare att relatera till någon som antagligen kommer att ha en ganska likadan uppväxt som en själv, att man vill vägleda sin son/dotter genom de vägskäl man själv upplevt (trots att ungen kanske har en helt annan personlighet än en själv och vill göra tvärtom). I de allra flesta fall betyder ju inte det att man inte kommer att gilla sitt barn bara för att det inte blev det kön man önskade sig. Och blir man besviken så måste man få vara besviken. Man kan inte styra över sina känslor. Det är som föräldrar som inte alls har något problem med homosexuella men ändå känner en viss sorg när deras unge kommer ut. Man har alltid förväntningar och drömmar och man måste ju bearbeta att det inte blir som man tänkt sig. Finns absolut inget fult i det. BTW – jag tror att du får en tjej. Kramiz.
Ok, råka skicka för tidigt. Men jag var väl egentligen klar 🙂 det jag ville komma fram till bar att det blev så bra till slut oavsett eventuella önskemål. Brukar aldrig önska att Frans bar en tjej (längre) mehehe…
Tack för ikväll vännen <3
Puss
Jag hoppades verkligen att det skulle bli en tjej och kände faktiskt mig besviken när barnmorskan sa att det var en kille. Bortskämt och hemskt kanske men det var så jag kände det just då och kg kunde inte hjälpa det. Jag kan tänka mig att könet känns oviktigt om man försökt länge osv.
Nu när jag dock har en pojk kan jag inte tänka mig något annat.
Jag är en av dem som det inte spelade någon roll för när det väl var dags. Jag har många gånger önskat att jag ska få en son eftersom jag tyckt det verkat bekvämast, inte minst för barnet som kan ta sig större friheter i vårt könsbundna samhälle. Jag har aldrig varit så medveten om kön som jag blev under min graviditet, varje gång jag klev på bussen fick jag i princip komplimanger om min fina ”pojkmage”. Till slut fick jag nog, tyckte att folk rent ut sagt var alldeles för snoppfixerade och kände att bara barnet är friskt och vi båda klarar förlossningen galant så är det alldeles tillräckligt för mig!
Dessutom kommer min sambo från en kultur där man per automatik omskär pojkar. Jag har alltid sett min sambo som den förnuftiga och resonabla i vårt förhållande (och också alltid trott att han skulle vikt sig i frågan direkt när vi diskuterat). Det har varit tårar många gånger i våra diskussioner, jag har alltid haft de förnuftiga argumenten att bryta ner honom med men det har också slitit på honom att vika sig eftersom det innebär att han kommer få berätta om beslutet för sin familj, en familj uppvuxen i ett kollektivistiskt samhälle där det kan vara skamset och fult att sticka ut ur mängden. Men han har lovat mig, han gör det för mig, han gör det för vår framtida son. För han älskar mig och skulle göra allt för sin familj. För en svensk som lever med en annan svensk är det hur enkelt som helst. Inga kulturella skillnader och kvinna som man – alla är i princip stöpta i samma form och tycker/tänker likadant. Att då slippa ta såna här konstiga och jobbiga diskussioner anser jag vara en ren lyx som folk inte kan föreställa sig.
Det är härligt att du önskar en flicka och drömmer om det, den väntan du har nu är den finaste som finns. Och sen när ängeln är här, det är då ditt livs bästa äventyr börjar! Men, jag hoppas att du kan glädjas åt en son också med vetskap om att önskan om en eventuell flicka/pojke mest är en illusion, fantasi, dröm om något som kan bli minst lika bra oavsett vad det blir. Vänta så ska du få se!! Och bara för att stilla eventuell nyfikenhet så blev det en liten Noelia för vår del och jag längtar redan efter fler! Oavsett vad de eventuellt skulle få för kön!! 😀
Jag ville så gärna ha en tjej som första bebis och det blev det!! Väntar nu mitt andra barn och känner även denna gång att det skulle vara skoj med en tjej. Har fått för mig att två av samma kön har ”roligare” tillsammans men så behöver det ju absolut inte vara…. Ska på Rul om en vecka och är såå nyfiken!!!!
Däremot kan jag ta lite illa vid mig när alla säger, bara barnet är friskt så är det bra. För vad skulle hända om det inte blir så…. Kommer alla dessa människor titta snett och beklaga sig till mig då?? Kommer ju älska barnet lika mycket för det!!
Jag hoppas lite smått på att det är en tjej i min mage, men jag kommer självklart att bli lika glad om det visar sig att det är en pojke. Huvudsaken är ju att bebisen mår bra och är frisk. Men vi tänker inte ta reda på könet imorgon på rul. Det får bli en överraskning helt enkelt. 🙂
Jag har känt länge att när jag får barn får det gärna vara en tjej men en pojke skulle bli lika bra det också. Men önskar mig en tjej mest.
Efter en tid i barnlöshetens tecken önskar vi oss ett barn. Och den önskan känns just nu svår nog.
Men visst har jag tidigare önskat ”jag vill absolut ha en tjej, men sen vill ja ha en pojke!”
En av varje tack. Jag är lillasyster till en bror och han var ju rätt hårdhänt och bossig så jag får för mig att en storasyster och lillebror vore perfekt. Men som sagt, det är svårt nog att ens önska ett barn..
tycker också att man helt klart ska få önska sig ett kön.. och att man naturligtvis älskar det kön som väl kommer då sen lika mycket ändå! gillar dock inte det där ”ingen skillnad så länge det är friskt”. förstår att alla önskar ett friskt barn, men det låter ju lite tokigt att säga sådär, ja menar, lämnar man kvar babyn på bb om den inte e frisk? adopterar bort? ja önskar en av varje men absolut en tjej skulle ja vilja ha.
Både jag och min man trodde att vi skulle få en liten tjej, men det blev en liten kille och nu känns allt annat otänkbart!
Självklart får man önska sig! Jag har inga barn men får jag det en dag önskar jag mig också en tjej! 🙂
Jag förstår dig helt och hållet och hoppas själv på att det är en liten tjej i min mage denna gången. Har två killar innan plus en bonuskille så hade vart såååå mysigt med en liten skrutta denna gången men säger som du.. blir lika glad om det är en kille och huvudsaken är att barnet är friskt. Men visst är min största önskning en liten tös.
Hoppas att Rul går bra och väntar med spänning på va det blir. 🙂 Själv får jag vänta några månader till då jag bara är i v 7.
Kram Pernilla
Jag förstår att man önskar mer ett kön än ett annat, när man sett framför sig ett scenario/drömmar av sina framtida barn. Jag däremot är en utav dem som ”det inte spelar någon roll vad det är, så länge det är friskt”. Jag har aldrig tänkt att jag vill ha ett kön på barnet mer än det andra, men har däremot alltid trott att jag är en typisk pojkmamma som bara kommer få pojkar. Så jag vart rätt förvånad när det visade sig att det är en liten tjej i min mage :-).
Jag har inte ens tänk på kön. Jag hoppas att jag får se ett levande foster på mitt rutinultraljud om tre veckor. Det är verkligen så långt jag har tänkt. Om hjärtat slår, så hoppas jag att bebisen är frisk. Att den inte är allvarligt sjuk på något vis.
När jag var yngre drömde jag om att få en liten tjej en dag. Men efter vår karusell med ofrivillig barnlöshet och flera missfall så känns det inte så viktigt om det är en tjej eller kille.
Trots det kan jag verkligen förstå att folk har en önskan, det är fullt normalt och jag tycker inte alls att det är fel på något vis.
Hej Angelica!
Jag vill bara saga att jag forstar precis och tycker inte alls det ar konstigt eller fel att vilja ha en pojke eller flicka! Du kommer ju alska barnet precis lika mycket oavsett. Det ar trist att personerna runtomkring dig reagerar sa negativt. Helt arligt sa tror jag att det finns manga personer som har en viss onskan men som for olika anledningar valjer att inte beratta det. Jag och min man hoppas bada att det ar en liten pojke i min mage men blir saklart jatteglada aven om det ar en flicka! Barnet kommer nog overaska oss rejalt oavsett 😉
Jag haller tummarna for er pa torsdag!