Angelica Lagergren

Idag har det gått exakt ett halvår sen jag och S skickade in våra skilsmässopapper. Eller sen de registrerades. Nu har vår betänketid gått ut och jag måste bestämma mig. Den 18 juni gick vi ut med att vi skulle skilja oss. Just där och då trodde jag nog inte att jag skulle skriva så mycket om det som jag faktiskt har gjort. Men jag är oerhört tacksam över att jag har haft bloggen som ett redskap i att ta mig vidare. Bloggen är absolut mitt jobb och främsta inkomstkälla, men ni som läser har hjälpt mig på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Jag får gåshud när jag tänker på alla era kärleksfulla kommentarer och mail ni har skickat till mig. TACK för allt ni gett och ger mig. Jag är er evigt tacksam.

Nu är sagan slut. Alla sagor slutar inte lyckligt. Det är inte som i filmerna. Vår saga kraschade. Rejält, Med en enorm smäll. Sakta men säkert har jag tagit mig upp och är nu på benen igen. Jag ramlade några gånger under det här halvåret och kommer säkerligen att göra det igen. Att gå igenom en skilsmässa är som att gå igenom ett helvete. Aldrig trodde jag att det skulle vara så känslomässigt jobbigt. Aldrig trodde jag att det skulle komma så många tårar. Aldrig trodde jag att jag skulle skrika mig hes ute Gärdet under en av mina milslånga promenader. Aldrig trodde jag att jag skulle hitta stöd och kärlek i nya, fantastiska människor. Jag visste att jag hade en familj som älskade mig, men tacksamheten över familjen och vännernas stöd under det här halvåret går inte att beskriva med ord.

Ett halvår har gått sen den där dagen. Sen den dagen jag satte min signatur på ett papper som sa ”Nu är det över”. Att veta att jag inte längre är gift nästa vecka känns speciellt. Jag har älskat att vara fru. Jag har älskat att vara gift. Att få vara tillsammans med någon på riktigt. Att få våga tro på evig kärlek. Att det var möjligt även om exakt alla i min släkt valt att gå skilda vägar. Jag trodde på kärleken. Jag trodde på ett vi. Ett oss. En evighet. Nu finns inget av det kvar längre. Men jag tar med mig två fantastiska barn ur det här äktenskapet. 181 dagar har gått. Nu ligger ett nytt liv framför mig och jag välkomnar det med öppna armar. Jag kommer aldrig, aldrig någonsin sluta tro på sagan. Sagan om ett vi. Sagan om evig kärlek. Den var bara inte för mig och S.