Angelica Lagergren

Jag har en ny vana i livet som jag bara älskar, och som jag vill att fler människor ska få ta del av. När jag började i KBT introducerades jag för meditation och mindfulness. Jag har testat det lite innan, men aldrig gjort till en vana. I somras när jag mådde riktigt dåligt lyssnade jag på olika avslappningsljud på youtube för att somna. Och ibland lyssnade jag på poddar. Ofta samma avsnitt om och om igen, så att jag inte skulle känna att jag ”missade” nåt om jag somnade.

Jag minns fortfarande känslan av kolsyra i kroppen. På bilderna där i inlägget ser jag lugn ut, men inombords skrek jag. Känslan av att inte kunna stanna. Inte sitta still. Allt jag ville var att springa eller gå snabbt. Försvinna bort från allt och bara röra på mig. Konstant. Den känslan kommer tillbaka ibland men inte alls lika ofta. Nu kan jag sitta i soffan på kvällen utan att få panik. Men jag bloggade ofta om den där kolsyrekänslan. Någon som känner igen sig?

En bild från i våras. Jag tycker håret är perfekt på bilden, det ser så tjockt ut. Jag hoppas kunna spara ut håret till sommaren så att det är någorlunda långt. Vore skönt att inte sätta in löshår igen.

Men tillbaka till meditationen. Jag kör med en app som heter ”Headspace”. Den kostar lite i månaden men för mig är den värd varenda krona. Igår när jag körde en 10 minuter lång meditation nådde jag en fas/känsla/tillstånd jag aldrig nåt innan. Total stillhet. Total acceptans och liksom ”jag släpper allt nu”. Jag fick upp meningar som ”Du kan inte påverka det här. Släpp det. Släpp det. Släpp det” när jag mediterade. Det var magiskt. Kroppen fylldes av solljus och tårarna rann. Det låter flummigt men jag älskar det. Jag håller på att hitta tillbaka till mig själv. För varje dag som går hör jag min inre röst tydligare. Jag är stark. Så mycket starkare än jag trodde. Och jag går ur den här skilsmässan med huvudet högt. Jag är stolt över mig själv. Nästa vecka är jag inte längre fru… Då går våra sex månader av betänketid ut.