Igår pratade jag med flera kloka människor i min närhet. Det bästa jag kan göra nu är bara att acceptera att livet är som det är och gå vidare. Det är bara jag som mår dåligt av att må dåligt. Det är bara jag som förgiftar mig själv och mitt inre genom att hata. Jag gillar inte att hata, vem gör det?! Jag märker själv att jag mår sämre av att tänka elaka tankar om människor. Det mår ingen bra av. Nej, igår var dagen då jag valde att stänga boken. Valde att acceptera och gå vidare. Att acceptera och förlåta är två helt olika saker, det vill jag vara tydlig med. Men nu sträcker jag på mig, accepterar det som händer i livet och går vidare.
De dagar jag känner mig ledsen tänker jag tillåta mig själv att gråta och vara just ledsen. Men ordet ”acceptera” har fått en helt ny innebörd för mig. Jag åker med på det här stormiga havet på min lilla barkbåt och jag är glad över att jag har medicin att ta till när panikångesten kryper sig på. Jag har inte haft någon panikångesttack sen i påskas. Det har varit nära ett par gånger. Jag är inte lika rädd för att få det heller längre, men eftersom jag har medicin att ta till när det blir för tungt så gör jag det. Jag ser inte medicinering som ett misslyckande, jag ser det som ett verktyg och ett sätt att må bättre.
”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”
Jag har fått panikångestliknande stunder de senaste åren och funderat på medicin. Fått utskrivet men inte vågat börja, då det är så sjukt beroendeframkallande. Vad är det för medicin du äter och hur fungerar den? Känner ofta att jag behöver lugna ner hjärnan, utan att vara deprimerad..
Det här är på riktigt den finaste bilden på dig jag någonsin sett. Den känns så jävla äkta och fylld med känslor, Kram!
Finaste Angelica! Du berör verkligen i ditt sätt att skriva & det är så lätt att förstå hur du känner ? visst kan det vara otroligt svårt att acceptera men skönt för dig att du kommit till den punkten. Du är så stark & fantastisk! Stor kram! ???
Kära, fina, underbara Angelica. Jag känner inte dig alls men som jag känner med sig i allt du skriver. Är inte själv frånskild men det du skriver om berör mig så himla djupt. Är själv skilsmässobarn och jag vet nu i vuxen ålder hur mina föräldrar led av att bara få vara med om halva sina barns uppväxt. Nu när jag själv är mamma så förstår jag verkligen hur smärtsamt det måste vara. Jag vill bara skicka massas styrkekramar till dig och säga att du verkar fantastisk på alla sätt och vis. Jag har två tvillingtjejer som är tre och ett halvt år och jag hoppas så att de ska utveckla samma fina relation till varandra som du och Jessica har ❤️ Kram Emma
STOR KRAM
Hej Angelica! Jag vill bara skicka dig en stor kram! Tack för att du delar med dig av livet, både toppar och dalar!❤️
?
Jag förstår dig och tycker att du ändå är modig att acceptera. Det är ett stort steg i sig och även om min situation skiljer sig från din är jag en bit i från just det: acceptansen. Ha en trevlig helg!
❤️
Stora kramar! Jag försöker alltid tänka i situationer som dessa att jag, min energi och min tid är mer värd än att känna negativa känslor för vissa människor eller situationer. Det lyckas ju inte alltid och man måste ju tillåta sig att känna också, men jag försöker att respektera mig själv och inte bli och älta i det negativa. Brukar peppa mig med girlpowerlåtar så som christina aguileras fighter, Du är värd så mycket mer och som sagt, det bästa har inte hänt än!
Jag är på samma ställe men jag kan inte accepterahur mitt liv blev. Jag är stressad, ledsen besviken och frustrerad. 2014 började jag en yh utbildning som skulle ta mig till jobb, det var enbart därför jag gick den. Den var jobbig och tung och jag kände inte att det var helt rätt. Efter examen sökte jag jobb på heltid i 1 år tills jag gick in i väggen och var helt manisk. Allt kraschade och jag gick tillabks till trygghet som var att jobba på gateau och vikarierade på förskola för jag kan barn. Jag började på jobb där jag enbart blev utnyttjad och allt var och är bara skit. Nu sitter jag här och har precis sagt upp mig jag får inga andra jobb än skitjobb och jag kan inte gå vidare, jag kan inte acceptera livet och jag vet inte vad jag ska göra. Jag får inga jobb, jag går på tusentals intervjuer blir de sista kvar men väljs aldrig och ingen kan ge en anledning varför. Hur gör du?
Kommer du någonsin berätta om anledningen till er separation?
Styrka till dig! Kram
Varför vill du (och en hel del andra) veta?
-Nyfikenhet? Fortsätt vara nyfiken för jag tror att om Angelica någonsin berättar så kommer det bli för att hon vill, inte för att någon ber snällt.
-Lärdom, okej inget fel att samla i kunskaper. Men om man vill lära sig något om relationer så bör man prata med sin partner. Ingen individ är den andra lik och ingen relation är den andra lik. Bara du och din egen partner vet vad som är bäst för er
-Omtanke. Alltså om man genuint bryr sig om Angelica så har hon vid flertal tillfällen undanbett att fråga/spekulera/kommentera
-Rättighet. På vilket sätt har man rätt att få reda på något om en helt annan människa. Skulle du fråga vem som helst på stan om att få veta vad som helst.
-Offentligt? Ja Angelica har valt att blogga. Ja, läsare har valt att läsa hennes blogg. Gillar man inte det som skrivs i bloggen sluta läs den.
Jag är fasen mer intresserad av varför folk envisas med att fråga och tro/vill/hoppas att de ska få ett svar än jag själv undrar varför de faktiskt separerade. Vad lever vi i för värld där folk tror att människor är som vilken on-demand tjänst som helst?
Men ta det lungt! du överanalyserar. Jag tror Emma syftar på att man mellan raderna kan gissa att det var Stefan som ville skiljas. Inte Angelica. Pga hennes panikångestattack i påskas, hon har sagt i podden att hon kände att något var fel efter sin semester i Thailand osv.
Du behöver inte gå på sådär, klart man är nyfiken! det är jag den första och erkänna trots att jag helt accepterar att Angelica inte vill säga varför.
Ursäkta jag handlade i affekt. Jag är bara så trött på att se så många kommentarer där man frågar om anledningen… Sen tycker jag det är tråkigt att Stefan väljer att sluta blogga just för (som jag uppfattar det) att folk frågar och snokar.
Jag erkänner att jag också är nyfiken men jag skulle aldrig välja att skriva i en kommentar och faktiskt fråga av just ovannämnda anledningar jag skrev tidigare.
Ta det lugnt! Jag förstår inte varför du handlar i affekt. Min fråga var dels av nyfikenhet såklart. Angelica är en offentlig person och har länge hintat om panikångest och att livet inte blev som hon tänkt sig. Jag förstår verkligen om hon inte vill berätta men har till skillnad från dig inte läst bloggen lika intensivt och därmed missat att hon inte vill delge om separationen. Din reaktion var inte i proportioner till min kommentar så chilla Gunilla. Jag visste helt enkelt inte att folk kommenterat tidigare!
Ta det lugnt! Jag förstår inte varför du handlar i affekt. Min fråga var dels av nyfikenhet såklart. Angelica är en offentlig person och har länge hintat om panikångest och att livet inte blev som hon tänkt sig. Jag förstår verkligen om hon inte vill berätta men har till skillnad från dig inte läst bloggen lika intensivt och därmed missat att hon inte vill delge om separationen. Din reaktion var inte i proportioner till min kommentar så chilla Gunilla. Jag visste helt enkelt inte att folk kommenterat tidigare! Och vad det gäller hennes ex hade jag ingen aning om att han hade en blogg. Är tydligen inte lika uppdaterad på paret som dig!
Jag undrar samma sak som dig Emma, och det är inget fel med det. Jag tycker att det är upp till Angelica att välja hur mycket hon vill och orkar dela med sig. Jag vet dock av egen erfarenhet att det kan vara befriande att berätta sin del av historien. Jag vet att A sagt att hon tycker att det är upp till Stefan. Men jag tycker att hon har rätt till sin egen sanning och sin egen bild av det som hänt. Det ska inte hänga på hennes exman.
Så Angelica…om du någon gång känner att du vill dela detta med oss..så är det din fulla rättighet, du hade fått mycket stöd från oss<3 <3 <3 Och detta säger jag inte bara för att man såklart är nyfiken, utan för att jag verkligen från botten av mitt hjärta tror att det kan vara bra..speciellt om man är den som blivit "lämnad". All kärlek till dig!!
Jag har otroligt svårt att förstå er som sitter och tjatar här och där, till Offentliga Personer, termen som ni alltid använder för att ge er osmakliga nyfikenhet någonslags rättfärdighet. Offentlig och offentlig. Varför nöjer ni er aldrig med vad ni får? Bara mer och mer och mer ska ni ha för att bli nöjda. Vi får del av otroligt mycket mer än vad som är bra för bloggaren att lämna ut. Lite tacksamhet skulle inte skada.
Men Anne en vanlig fråga får man tåla. Det var ju ingen otrevlig kommentar så varför hetsar ni upp er? Till syvende och sist valde ju såväl Angelica och Stefan ett liv i bloggvärlden både på ont och gott. Sedan kan man absolut förstå om de inte vill berätta. Men frågan är ju fri. Ta det lugnt.
Fina du, så jag önskar att det bara gick att trolla bort din smärta, det är inte kul att få panikattacker och må dåligt, verkligen inte att hata heller. Du gör framsteg, du kommer att klara det här. Sakta men säkert finaste du. Tålamod och jobba på dig själv och på att må bra så är det du som alltid kommer att komma ut som en vinnare i slutändan. Stor kram av styrka och omtanke. /en sporadisk läsare men också kvinna med empati. <3
Fina du! Det bästa har inte hänt än. Önskar jag hade det mottot för fyra år sen! Mitt ex var otrogen, vi hade det dåligt men ändå så kom det som en käftsmäll i ansiktet.
Eftersom vi hade det dåligt hade jag svårt att bearbeta det för jag skuldbelagde mig själv för att jag hade tagit allt för givet, hans gärning blev okej för att jag hade försummat det innan tänkte jag då.
Nu idag, efter att ha spenderat 3 år med världens finaste sambo så vet jag att jag hade fel då. Det var inte jag som gjorde fel. Vi båda såg inte varandra men det rättfärdigade inte att han starta ett nytt liv innan han hade stake att avsluta det vi levde i.
Snart är du där, ett nytt spännande äventyr väntar på dig. Lyssna på Winnerbäck – för dig.
Det finns en ny spännande resa som väntar på dig, en resa som innehåller allt det fina som du förtjänar, för du är värd det bästa, glöm aldrig det. Skickar styrka och massa kärlek!
Du har så rätt i det du skriver. Det är lik amycket bådas ansvar att hålla en relation levande och kärleksfull, och det är lätt att blunda för det som inte fungerar, för det är jobbigt att ta tag i.
Det rättfärdigar inte att man har rätten att såra någon genom ex otrohet, men kan också vara en förklaring till någon som känt sig ”bortglömd” ”undanskuffad” inte lyssnad på .
Relationer är aldrig lätta, det kräver jobb från båda som involverade i den. Ofta bär man skuld till separtion båda två, fast på olika sätt, men det är alltid lättare att säga ”det var inte jag” ”Jag hade ingen aning”
Angelicamor säger man på norska! Det betyder gumman med ditt namn i kan man säga.
Jag vill bara krama om dig.
Du är så himla fin och jag beundrar dig verkligen för att du utan att se det själv kanske är stark. Stark för att du skriver ned dina känslor och tankar. För att du går igenom detta samtidigt som du fyller på ditt liv med härliga saker eftersom de onda inte går att påverka. Du ger barnen trygghet i ert hem, kärlek, glass ( MER :)) och ballonger. Du visar de vad LIVET innebär. Mamma kan gråta, men mamma kan också skratta med hela magen. Du hjälper många att prata om ångest och om skilsmässor. Jag är säker på att du hjälpt många i samma eller liknande situation. Det värsta måste vara att känna sig ensam och du har hjälpt många men de har också fått möjligheten att hjälpa och stötta dig med alla fina kommentarer.
GIRLPOWER!
PUSS
Kloka, fina du! Ja ibland är livet inte lätt. Det har sina upp och nedgångar. Den enda man egentligen kan påverka är sig själv och sina egna val och ha förstöstan i det. Du är en toppen tjej och en fantastisk mamma och förtjänar någon som väljer dig och uppskattar och kämpar för det som ni har tillsammans. All kärlek till dig fina Angelica! ???
Tack för dina ord, de värmer. <3 Kramar
Kloka fina du!
När jag och mitt ex separerade var det mycket ångest och jobbiga känslor. Jag blev lämnad och det var en gränslös sorg blandad med ilska. Efter några månader bestämde jag mig att nej, nu för inte hans liv och det han väljer äta upp mig känslomässigt. I samband med det lyssnade jag mycket på Melissa Horn och en textrad som fortfarande än idag följer med mig är :
”Har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av”
När man hör den meningen så blir allt så klart, jag väljer också bort och jag väljer ett eget val. Jag väljer glädje omtanke kärlek och ljus istället för det mörka. Heja dig Angelica, du är fantastisk!
Åh, ja. Den låten är så fin. Satte på den på en gång nu. Du är klok du! <3 Kramar
Skickar så mycket kärlek till dig ❤️❤️
Tack Tessan, det gör mig glad! <3
Pluttis ??
<3 Kram
❤️❤️❤️
<3 I morgon ses vi. Ska krama dig så hårt att det gör ont 🙂
Jaaaa!!!