Familjerådgivningen är över för den här gången. Jag känner mig helt tom just nu. Som att ett tåg har kört rakt över mig utan att ens försöka bromsa in det minsta. Snarare gasa. Energin är noll och ingenting och det var länge sen jag tillät mig själv att gråta såhär mycket. Gråta med hela min själ och mitt hjärta. Nu känns det lite bättre. Men det här var 90 minuter av tung, tung sorg och smärta som behövde komma ut. Jag vill inte gå in på vad vi pratade om eller vad vi kom fram till, av respekt till den mannen jag levt med under nästan sju års tid. Men det här var så mycket jobbigare än jag trodde att det skulle vara. Vi har en ny tid inbokad om 14 dagar.
Dagar som dessa är jag glad över att jag har ett frilansjobb. Att jag inte har ett arbete som kräver att jag är på plats 9-17 och levererar till 100%. Jag kan jobba ikväll när barnen har somnat och hjärtat slutat slå så hårt. Jag känner mig helt mosig i huvudet och behöver komma ut och ta en promenad i den friska höstluften. När jag gick igenom Humlegården efter familjerådgivningen lät jag tårarna rinna nerför mina kinder och brydde mig inte om att mascaran rann. Jag går igenom en process som är smärtsam och jag tänker inte stänga inne mina känslor.
Älskade fina du det här är otroligt starkt av dig, jag tror på den här familjerådgivningen. Otroligt bra. KRAM!
Varma kramar till dig,,,,,,
Vill bara skicka massa kärlek och styrka till dig. Du har ett fantastiskt fint och uttrycksfullt sätt att skriva på.. det är inte alla som har den förmågan att kunna uttrycka säg på det sätt som du kan! En person som du kan bara få en ljus framtid, du verkar ha så många fina sidor! Kämpa på!!!!!
Många kramar! Kom ihåg att vissa dagar är extra svåra och vissa känns bättre. I söndags tog jag och min man beslutet att skiljas. Det är främst hans önskan men jag mår inte bra i relationen och av hans beteende mot mig så jag tror ändå det är det bästa. Men det känns så svårt att inte få träffa barnen varje dag precis som du skrivit om flera gånger. Jag är orolig för hur vi ska bo och hur jag ska må som ensam. Just nu försöker jag ta ett steg i taget. Imorgon är det möte med banken. Som någon annan skrev är det så otroligt jobbigt att gå igenom det här utan att kunna prata med nån annan som är i samma situation. Vi är först i kompisgängen med att skiljas. Så jag vill tacka dig för att du är så öppen, det känns som om jag har en vän i detta. Dessutom är du och Stefan en inspiration när det gäller hur fina ni är mot barnen genom skilsmässan dvs att ni verkar kunna umgås för deras skull. Så hoppas jag att det blir för oss också. Kramar
Angelica….du skriver så öppet och naket om det du går igenom att jag själv nästan fysiskt kan känna din smärta! Varje ord du skriver beskriver så väl… har aldrig någonsin ”känt” så nära hur det faktiskt känns att skilja sig. Det kan hända vem som helst, när som helst och när man ser er (som jag var säker på skulle hålla ihop hela livet. Hoppas du inte tar illa upp ?) så fattar man hur skört och bräckligt allt är. Massa kärlek till dig ?
Skickar all min kärlek och styrka till dig! ?
Tycker du är helt fantastisk.
Du fixar detta, men låt de få ta sin tid och tillåt alla känslor. Vi är många här ute i cyber världen som finns med dig!
Åh fina du vad jag känner med dig ❤️ Men vad bra att du är så tillåtande mot dig själv & låter tårarna trilla & våga känna smärtan. Jag tycker vi oftstast är så brydda över vad andra ska tycka att man slår knut på sig själv. Alla bär på någon sorg & är man ledsen ska man kunna få visa det. Du är en underbar förebild & den absolut bästa mamman till dina vackra barn! Stor styrkekram till dig ❤️❤️❤️❤️❤️
Lilla kära flicka. Jag vet att det är svårt att finna tröst och glädje just nu för dig. Det är inte konstigt alls, med tanke på vad du går igenom. Men man kommer över det så småningom. Och du som är så söt och fin på alla sätt, kommer säkert att finna lyckan igen. Massor av kramar från Karin
Åh vad jag känner med dig! Går precis igenom samma process som du. Separerade från min sambo efter 11 år tillsammans (2 barn på 2 1/2 och 9 år) för 8 månader sedan. Sorgen över förlusten av min familj och längtan efter barnen är ibland så stor och fysisk att det känns som att hjärtat ska sprängas.
Försöker ta emot och bearbeta sorgen med öppet sinne och tillåta alla känslor, precis som jag upplever att du försöker göra, men det stundtals är så svårt och tufft! Känner mig ibland väldigt ensam och undrar om jag någonsin kommer att kunna bli lycklig igen. Kommer det någonsin kännas lättare att vara ifrån barnen? Önskar att jag hade vänner att prata med som var i samma situation som jag. Jag vet innerst inne i mitt hjärta att separationen var rätt men sorgen över att inte vara en del av kärnfamiljen och det liv och tillvaro jag föreställt mig är så fruktansvärt tung.
Sänder stora styrkekramar till dig ❤️
❤️
Åh vad jag känner med dig ❤️ Går precis igenom samma process som du. Separerade från min sambo efter 11 år tillsammans (2 barn på 2 1/2 och 9 år) för 8 månader sedan. Sorgen över förlusten av min familj och längtan efter barnen är ibland så stor och fysisk att det känns som att hjärtat ska sprängas.
Försöker ta emot och bearbeta sorgen med öppet sinne och tillåta alla känslor, precis som jag upplever att du försöker göra, men det stundtals är så svårt och tufft! Känner mig ibland väldigt ensam och undrar om jag någonsin kommer att kunna bli lycklig igen. Kommer det någonsin kännas lättare att vara ifrån barnen? Önskar att jag hade vänner att prata med som var i samma situation som jag. Jag vet innerst inne i mitt hjärta att separationen var rätt men sorgen över att inte vara en del av kärnfamiljen och det liv och tillvaro jag föreställt mig är så fruktansvärt tung.
Sänder stora styrkekramar till dig ❤️
❤️❤️❤️❤️
???
Skickar en stor kram till dig! ❤
Livet blir inte som man tänkt men kan bli bättre på ett helt nytt sätt!
Kommer du någon gång berätta vad det var som hände mellan er?
Hej Katta, jag känner inte att det är min sak att göra det. Det får bli upp till Stefan om han vill dela med sig av vad som hänt. Kramar
Ditt svar gjorde mig fundersam. Du kan väl berätta om du vill och tycker att det känns rätt, Stefan borde inte ha med det att göra tänker jag, så länge barnen respekteras (och barnen är såklart inte orsaken).
Tycker det är upp till dig. Det är din story också
Jag håller med! Ingen får frånta dig din upplevelse av den här situationen, oavsett vem som initierade vad❤ Sen får Stefan stå för sina beslut och om du väljer att dela med dig av din sida av situationen så får han äga sin del och sina beslut. INGEN har rätt att ta din historia ifrån dig! Du har ingen skyldighet gentemot Stefan längre, det har han förbrukat för länge sen. Vi vet inte ALLS hela er historia men har ändå fått ta del av rätt stor del av ert liv under en längre tid. OCH (kanske vissa tycker är helt fel av men jag vill ändå berätta hur jag känner) jag är SÅ JÄVLA mycket på din sida i den här skilsmässan! Jag tycker inte att du förtjänar den här smärtan och att bli fråntagen din familj såhär! Jag tycker inte det är okej nånstans att sätta dig i den här sitsen. Jag skiter i vad du sagt eller gjort mot Stefan genom åren, man KÄMPAR TILLSAMMANS för sin familj 1000 gånger om det är vad som krävs. Det är inte en enskild persons beslut att fatta i tysthet att skilsmässa är den enda vägen ut. Det är så orättvist mot dig att vara så okompromissbar och spela med dina känslor såhär. Som man och hustru så bär man ett ansvar för den andres känslor också. Så jävla typiskt sits som kvinna att hamna i också. Förlåt för mina utsvävningar men drogs iväg i dom tankar jag haft under hela den här tiden som du skrivit om er skilsmässa.
Jag HEJAR så på dig och vi är alla dina systrar som står på din sida och håller dig om ryggen. ❤
Wow, tack för dina ord. Sitter här i soffan och gråter. <3 TACK! Jag finner inte ord.
Vilken otroligt klok kommentar ?
Martina skrev exakt det som jag tänkt, men eftersom man inte är hundra vad som hänt så har jag inte idats kommentera mer ingående på vad jag tycker och tror, det är trots allt er skilsmässa. Men ibland är det bra att lägga sig i och säga vad man tycker, och jag tycker exakt som Martina! Utan att tro att Stefan är en dålig människa, absolut inte! Men du, DU, förtjänar att hitta inre lycka, och då kan du inte låta någon äga Din historia eller att du ska tro att du har en skyldighet gentemot personen, förutom era älskade barn såklart. Jag har separerat en gång och försökte tystas ner, tillslut sa jag stopp och jag har aldrig varit så lycklig som jag är idag. Kram fina Angelica!
??
Agree! Vi hejjar på dig A <3
Men man kan väl inte tvinga någon att vara gift? Vill man skilja sig så är det ju så! (No offense Angelica, menar det verkligen, skulle inte stå ut med att skilja mig ?) Men jag tycker bara att det var en väldigt märklig kommentar… och om man ska vara på någons sida så väljer jag barnens sida (vilket jag tycker innefattar att även båda föräldrarna ska få må bra)
Såklart Angelica inte förtjänar den här smärtan, men att skriva som du gör… livet är piss ibland och nu gäller det för Angelica att kämpa på, vilket jag tycker att hon gör ???
Du verkar sitta inne på information som vi andra läsare inte vet om? Jag vet inte alls vad som hänt, vem som sagt och gjort vad men kommentarer som dina sätter väl bara käppar i hjulen??!
Till Angelica, stor kram till dig, du är stark och kärleken till dina barn märks verkligen❤️
Signerar denna kommentaren med hela mitt hjärta ❤️
Du är fantastisk! <3
Martina, jag skriver under på din kommentar till 1000%. <3
Martina, jag skriver under på din kommentar till 1000%. <3
Jag har också funderat en del kring detta med vad och på vilket sätt man kommunicerar sin sida av ett skeende. Alltså som vid en separation-då man skiljer sig.
Nu är min reflektion inte bara riktad till dig finaste, ärligaste och starkaste Angelica. Jag förstår att det blir ett dilemma kanske då man som du är lite offentlig sådär.
Jag håller ändå verkligen med Martina om hennes synpunkter.
Du har all rätt i världen att just äga din del och din upplevelse av er separation. Det är inte rimligt att du ska tvingas ha någon form sv munkavle bara för att S sagt så!
Sen är DDT ju en helt annan sak om du väljer och tycker det är så DDT ska gå till mellan er och hur ni två väljer attkom unicera detta eller inte.
Precis som då ni under er familjeterapi kom fram till att ni tycker väldigt olika om nästan allt. Det är ju vad man har att förhålla sig till som separerad. Man kan antingen välja att den ena partens uppfattningar och ståndpunkter skall råda, eller att kompromissa eller faktiskt att ja, du tycker inte som jag och det behöver jag inte ta ansvar för nu som ” egen person”.
Man äger därmed rätten och friheten att tycka, handla och agera so som man finner stämmer med ens värderingar.
Självklart ska hänsyn tas till de gemensamma barnen och att snacka runt en massa skit är inte vad jag menar.
Utan bara kort och gott
ÄG DIN UPPLEVELSE AV ETT SKEENDE!
Kram finaste Angelica
Underbart! Precis så..
Okej, du gör som du vill såklart! kom bara ihåg att Stefan inte ska bestämma över dig vad du får berätta eller så, ni bär på varsin historia! Kärlek till dig iaf ❤️
Det är visst din sak! Du bestämmer exakt vad du vill eller inte vill säga om din skilsmässa (så länge det är sant såklart!:) Det som hände och det du går igenom är i allra högsta grad din historia. Jag har ju ingen aning om vad som hänt men av hintarna att döma var det han som ville skiljas och du tyckte allt var bra. Om det var så kan jag inte ens tänka mig chocken, sorgen, och ilskan. Som utomstående vill man bara ge en stor kram och säga att någon som inte var beredd att kämpa mer för ert äktenskap är inte värd dig alls och du kommer bli en så mycket bättre person utan honom! Och du äger din historia!
❤️ Du är fantastisk! En riktig jäkla kämpe!
Stor kram till dig Angelica! Vad stark du är som kämpar på så ❤️
❤️❤️❤️
Tack Jenny <3 <3 <3