FRÅGA: Nu är det inte många dagar kvar tills ni skulle ha firat er bröllopsdag. Fjärde va? Hur känns det att inte få fira den längre? Vad ska du göra den dagen? Kommer du vilja gifta dig igen i framtiden tror du? /Selina
På bröllopsdagen den 17 augusti 2013 med världens finaste tjejkompisar och systrar. Ida, Jessica, jag, Maria, Maria och Caroline. De står fortfarande stadigt vid min sida, alla fem. Det är jag tacksam över.
SVAR: Jag ska svara ärligt på din fråga. Datumet ger mig ångest. Inte så mycket ångest att jag inte kan hantera det, Men en oro/ångest/jobbig känsla i kroppen. Vi har aldrig firat vår bröllopsdag på nåt stort och speciellt sätt, men att vi skulle ha firat fyra år i morgon och inte kommer göra det gör ont.
Jag har sett hur många som gifte sig samma månad som jag lägger upp bilder i sociala medier. Hur lyckliga de är. Att de är kärare än någonsin. Att deras kärlek övervinner allt. Jag trodde ju att vår kärlek skulle göra det. Överleva. Men livet blir inte alltid som man har tänk sig och jag vet att det här är det bästa. För mig. För honom. För barnen. Jag kommer alltid tycka att bröllopsdagen var en av de roligaste och lyckligaste dagarna i mitt liv.
Om jag kan tänka mig att gifta mig igen… absolut! Men, det är inget jag drömmer om. Jag drömde verkligen om att gifta mig innan, nu gör jag inte det längre. Jag har två barn, jag har ett hus, jag har ett grymt jobb och jag känner ingen stress över någonting. Det är en riktigt, riktigt skön känsla. Jag vet att jag inte kommer att leva ensam resten av mitt liv.
Och jag har inte planerat att göra något speciellt i morgon. Först tänkte jag att jag verkligen borde bokat in nåt kul, men jag har inte haft tid att göra det. Det blir helt enkelt en vanlig dag i mitt nya liv. Och det är just nu ett spännande och härligt liv på flera olika plan.
Vet inte om detta är en dålig idé eller inte för er familj, men för vår har detta funkat toppen. Mina föräldrar skilde sig när jag var 7 och min bror 4. På deras bröllopsdag firade vi familjen tills jag fyllde 12 tror jag. Vi åkte med mamma och träffade pappa på McDonalds (det låg långt bort i stora staden och var så häftigt!)
Jag försöker förstå varför man firar en bröllopsdag tillsammans när man skilt sig. Jättebra att era föräldrar kunde göra det, försöker bara förstå varför man gör det. ?
Vi kommer inte att fortsätta fira tillsammans, eller enskilt. För mig finns det liksom inget att fira. Men fint att ni gjorde så. <3 Kram
Stor kram finaste <3
Finns inget att fira längre när det kommer till bröllopsdagen men det finns en massa andra dagar du kan fira i livet och framtiden. Men fira något som inte finns, det vore att plåga sig själv känns det som.
Du är en stark tjej verkar det som, du kommer att ha tusen och tusen andra dagar att fira, att vi lever, att vi ler, att vi kan gå, att vi har barn, att vi andas och finns, att vi ser solen, att vi har våra underbara bloggar och fina läsare (som mig tex haha). Att du är du, den bästa Angelica du kan vara. <3
Hej Angelica, du och Jessica som skriver mycket om barn mm. kan ni inte uppmärksamma marschen mot förlossningskrisen som sker på söndag? Hormoner och hemorrojder har skrivit om den här: http://blogg.mama.nu/hormonerhemorrojder/2017/08/15/hang-med-pa-var-arga-javla-riksmarsch/comment-page-1/#comment-159425
Hoppas även att få se er där på söndag! En livsviktig sak att engagera sig i! kram
Kram <3