Jag har levt med ångest över min ekonomi i många, många år. Jag tror att jag har skrivit det här förut, att jag hade en period när jag var yngre (typ 22 år) då jag festade mycket, tog sms-lån och sånt skit. Jag förknippar att betala räkningar med ren ångest. När jag träffade Stefan hjälpte han mig med allt sånt. Alltså jag jobbade, drog in pengar men han har varit den som skött allt det praktiska med räkningarna. Nu är första gången på över 6 år som jag gör detta själv.
Det är så många saker som jag gör nu för första gången och det är en speciell känsla. Jag vet att det finns fler som har det som jag, som inte haft koll på räntor, lån och amortering. Som inte har koll på vad hyran ligger på eller hur mycket bilens försäkring faktiskt kostar. Allt sånt får jag bara lära mig nu och det känns så himla bra. Men det har varit en del samtal till Stefan med tusen frågor. Vad har jag ens för lösenord överallt? Det är tur att han har haft koll och att vi har så pass bra relation just nu att vi kan prata med varandra.
Jag växer som människa för varje dag och jag inser ju att jag kan klara mig själv. Det är en skön känsla!
Allvarligt!
Hejja dig Angelica ❤️ Du är grym!
Du ser riktigt stark ut!
http://www.aretrunt.se/motion-mot-depression/
Tänkte på dig när jag läste om denna kvinnas situation på Året Runts sida. Hoppingivande! Sanningen som många separerade kvinnor inser är att de ”svikit sig själva lite grann” i relationen. Givit upp kunskaper, intressen, förmågor. Först på egen hand blir styrkan tydlig. Du växer varje dag! Grattis! ☺