Den där kolsyran i kroppen har kommit tillbaka. Den där rastlösa känslan i hela min kropp, känslan av att jag bara vill gå eller springa. Inte sitta still. Jag har klippt gräsmattan, städat huset, byggt ihop en ny möbel. Jag var ute och sprang i morse och ändå kände jag ”Jag måste ut! Nu!”. Jag slängde på mig träningsskorna och gick långa rundan ner till havet. Fort. Där stannade jag upp, satte mig på en bänk och lät tårarna bara rinna. Jag grät så att det kom ljud, ni vet hulkgråt… Aldrig trodde jag att själen skulle göra såhär ont av smärta. Jag visste inte innan jag fick barn, att hjärtat skulle växa och att jag skulle älska så mycket. Men nu vet jag. Nu vet jag hur det är att älska. Och jag vet tyvärr hur det är att sakna så mycket att det känns som att hjärtat och själen ska gå i tusen bitar. Mina fina, älskade barn. Idag är det liksom bara tisdag… 
Jag och Stefan smsade med varandra förut och bestämde att de ska komma hit en stund i morgon på dagen. Alice har frågat en del efter mig och jag känner att en vecka är för lång tid. Det känner Stefan också, så det är skönt att vi känner lika där. 
Så stark kvällssol. När jag satt där på bänken och grät ringde Ida, en av mina absolut bästa vänner. Jag grät vidare med henne som sällskap i örat, men sen fick hon mig att skratta. Hon får alltid mig på bra humör, oavsett hur nedstämd eller ledsen jag är. Avståndet mellan oss är långt, men hon finns alltid i mitt hjärta. <3 Det är tur att jag har så fina vänner och sån fin familj nära när jag kraschar. Ni är många som hör av er till mig och tycker att jag verkar stark. Och ja, vissa dagar känner mig stark. Som att jag klarar allt. Men sen kommer de där huggen i hjärtat av saknad efter barnen och sorgen sköljer över mig som en stor våg. Min psykolog har sagt att det är viktigt att jag känner, inte stänger av. Så ikväll tillåter jag mig själv att vara ledsen. På riktigt. I morgon är en ny och förhoppningsvis bättre dag.
Man måste få vara ledsen ibland, man måste få släppa ut alla känslor <3
Jag har aldrig gått igenom någon skilsmässa så jag vet inte hur det är men jag förstår såklart att det är sjukt jävla jobbigt. Jag har andra battles att fighta så jag vet en hel del om det här med känslor, om att släppa fram känslor och om att hålla känslor inne. Det sistnämnda är ingen hit alls, det blir inte alls bra i slutändan så släpp fram allt och tillåt dig själv att hulkgråta som en tok. Det brukar kännas bättre efteråt. Och vet du, jag har faktiskt insett att man är stark när man vågar vara känslosam <3 KRAM
Jag har alltid varit självmedveten om relationer, mitt liv var splittrat någonsin sedan Ryan lämnade mig för en annan kvinna på grund av okända skäl. Jag svor att aldrig älska en man igen. Mamma rådde mig alltid att gå vidare, men jag älskar Ryan. Ryan menade allt för mig. Jag letade efter hjälpmedel för att få tillbaka honom och han kom aldrig tillbaka till mig, jag blev ombedd att prova en stavkaster online. Jag försökte några, men alla visade sig vara abortiva tills jag träffade Dr Ogudu. Han är en trevlig man, och han hjälpte mig att ta tillbaka Ryan om 4 dagar. Ryan kom tillbaka och bad mig att förlåta honom. Just nu växer vi båda tillsammans tillsammans starkare och starkare varje dag. Du kan kontakta Dr Ogudu på sin emaladress [email protected]. Tacka mig senare
Vad fint att ni ser till hennes bästa <3 Dina inlägg är så äkta, jag måste hålla tillbaka tårarna så fort jag läser här.. väldigt fint att dela så mycket <3
Vad fin du är, tack snälla. <3 Kramar
Hej Angelica!
Jag har lidit med dig då jag lyssnat på podden och läst om hur hemsk tanken på att bara få vara med barnen halva deras liv känns för dig. Jag har själv ett barn så kan relatera till tanken. Men jag kom på en sak som kanske kan trösta dig, ens lite?? Såhär: Många som bor med sina barn hela tiden kanske tar dem lite för givet och kanske inte spenderar så väldigt mycket tid med dem egentligen, alltså så att man verkligen är närvarande för dem. Kanske är det så att då du har dem hos dig bara halva tiden, så ÄR du med dem 100% den tiden påriktigt? Tar vara på tiden liksom… Hoppas du förstod hur jag menar och kan finna lite tröst i den tanken! Kämpekramar från Finland, Johanna
❤️❤️❤️
Jag är samma samma. Känns som man inte kan andas när de inte är där!
Fina vackra du! ?
Har följt dig i så många år. Hängt med på allt som ditt liv gett dig igenom. Jag har tänkt på dig varje dag sen ni gick ut med att ni skulle skiljas. Och mitt hjärta gråter med dig. Du är en sån genuin människa, vacker inifrån och ut. Jag hoppas att du känner stödet från oss alla. Och att oavsett vad så finns vi här! ? Massor av styrkekramar till dig!
Du är så stark som orkar dela med dig fina du❤️
Usch tårarna rinner för din skull fina du!! Du är värd så mycket mer än detta<3 hoppas hoppas att det kommer kännas lite bättre sen när ni har 2-2-3 även om jag fattar att smärtan ändå är outhärdlig!! Önskar vi kunde göra nåt för dig!
Stor kram ❤️
Vill bara ge dig en Stor Kram! Önskar att jag kunde lindra din smärta. Förstår att det gör ont. Är tacksam över det stöd som du har i din omgivning.. Att tillåta sig att känna alla sina känslor är viktigt för att kunna bearbeta dem. Önskar dig en själsligt lugnare morgondag. Kramar ?
Jag hoppas att snart du kommer känna mindre smärta och att ni hittar bättre metod där alla mår bra. Jag skulle känna på samma sätt som du. Det kommer bli bättre och du är aldrig ensam. Ta hand om dig ❤
Ååå det gör så ont att höra? Massor av kramar ❤️❤️❤️
Åh vill bara ge dig en stor, hård KRAM! Fina fina Angelica! Det gör ont att läsa om din smärta.. har ju följt dig/er så länge att det känns som jag känner dig och att det känns konstigt att inte kunna få trösta sin vän! ☺Men så känner man ju dig inte på riktigt! Skickar iaf så många kramar du behöver ???
Många många kramar till dig fina du!?????
Jag läser bloggen och lyssnar på podden och jag vill bara ge dig en stor kram! Jag har gråtit massor pga vad du går igenom. Jag kan inte ens föreställa mig! Utan min son skulle jag bli tokig! Jag förstår din smärta! Många kramar
Tiden läker inte alla sår men smärtan blir i alla fall mindre! Ge dig själv tid att sörja och vänja dig. Du är fantastisk, glöm inte det!!! Stor kram!
Håller med dina andra fina läsare. Att vara stark behöver inte bara betyda att orka. Det kan betyda att man tillåter sig få känna en fruktansvärd sorg, men resa sig upp igen. Att fortsätta gråta när någon ringer och inte hålla upp en fasad. Du är stark som tror på en bättre dag imorgon, men du är lika stark som tillåter dig själv att vara ledsen. <3
Stora kramar
Åh det gör ont i mig att läsa hur tungt det är för dig. Jag kan inte ens förstå smärtan, samtidigt som jag gör det, för du beskriver det så himla väl. Massa massa kärlek till dig underbara människa! Hoppas den värsta smärtan ebbar ut och att du vaknar upp lite ”renad” imorgon.
Vilka fina ord om något så svårt!
Man kan ju vara stark på olika sätt. Idag tycker jag du varit stark som tillät dig själv att känna, att gråta. Stark som delar med dig av livets jobbiga stunder och att livet inte alltid är en dans på rosor. Hoppas din morgondag blir bra ❤️ kram på dig!
Kram ❤️ Känner så med dig!
Stor kram Angelica ❤
Stor kram <3.
Åh vad jag gråter med dig. När jag lyssnade på förra podavsnittet grät jag med dig, fulgrät i bilen och sa högt ”men gumman” som att jag känner dig. Nu när jag läser gråter jag så tårarna forsar. Tror det är för att jag kan känna igen mig, tror ibland att livet vore enklare utan min sambo men då slår det mig att jag inte kommer få ha min dotter hela tiden. Du får mig att tänka om. Jag skulle bli lika ledsen som dig. Du är stark som står ut och du är starkare som vågar va ledsen. Hoppas du mår bättre inom en snart framtid. Tack för en bra blogg. Kram Anna.
Trots att jag inte har barn själv så blir jag tårögd av att läsa din text du är stark kan inte förstå hur ont det gör att vara ifrån sina barn men det kommer bli bättre der lovar jag kramar till dig
Du skriver så bra… får mig att förstå hur du mår och jag vill bara skicka en stor KRAM.
Hjärtat <3<3<3<3<3
Kramar!!
kärlek till dig Angelica <3
Tack Carina! <3 Kramar
Fy farao vad jobbigt!
Gör ont i mitt hjärta när jag läser din text.
Stor Kram
Tack för kramen, Susanne! <3