Lilla Frö har blivit inramad och sitter nu i hallen bland våra bröllopsbilder. Så himla mysigt att titta på Frö när vi går förbi där. Det blir en påminnelse till att den lilla ligger där inne och växer, för det känns fortfarande overkligt. Trots att vi sett det lilla miraklet på skärmen på ultaljudet så känns det liksom så så så ofattbart. Någon som förstår vad jag menar?
Jag och min jobbarkompis Josefin (som också är gravid!!!) pratade om just det, att det kändes som man lämnade lilla bebisen där på skärmen på ultraljudet. Fast den egentligen är så nära som det bara går, inne i magen. Jag längtar tills jag ska känna den på riktigt.
/Angelica