Jag tänkte börja med en ny grej här i bloggen, nämligen ”Veckans fråga”. Det kan vara en specifik fråga jag fått som kommentar eller som mail. Eller något som ni många undrat över. Den här veckan har flera av er skrivit och frågat varför vi har barnen varannan vecka. Vore det inte bättre om vi körde 2-2-3?
Mina kids. Philip, Alice och Elsa. Jag älskar alla tre så himla mycket, även om Elsa inte är min egna lilla ynge.
SVAR: Det är bara nu under sommaren som vi kör varannan vecka, när förskolan är stängd. Vi pratade och resonerade och kom fram till att det blev bäst för alla. Om någon av oss ville resa bort med barnen blir det svårt att göra det i två dagar. Jag ska till exempel åka till Torekov med barnen.
Jag fick en kommentar om att jag ju alltid haft stort behov av egentid, att jag skulle ta till vara på det nu. Men som jag skrev här förut, jag har inte valt detta. Jag vill faktiskt inte ha barnen halva deras liv. Men, man är två om att vara gifta och två som bestämmer hur tiden med barnen ska fördelas. Jag tänker på barnens bästa, inte mitt eget bästa. Jag tänker att de mår bäst av att få vara lika mycket med sin pappa som med mig. Jag skulle aldrig, oavsett hur sårad jag är, ta barnen ifrån honom.
Familjen, nu tre istället för fyra. Men jag trivs väldigt bra i barnens sällskap. De gör mig lycklig!
Alla gör det som känns bäst för var familj :). Tror att alla vet själva vad som är bäst också.
Ja, så är det ju! <3 Kram Angelica
Ett tips är att ha bytesdag Måndagar. Då lämnar ena föräldern på förskolan och den andra hämtar. Det betyder att de går från pedagog till förälder och inte från förälder till förälder vilket kan skapa mer separationskänsla. Jag menar barnen blir ju oftast glada att bli hämtade från förskolan.
Väskorna löser de vuxna oftast själva och kan ha ett överlämnings samtal i lugn och ro.
Bara ett tips, inte ett måste.
Ett tips är att ha bytesdag Måndagar. Då lämnar ena föräldern på förskolan och den andra hämtar. Det betyder att de går från pedagog till förälder och inte från förälder till förälder vilket kan skapa mer separationskänsla. Jag menar barnen blir ju oftast glada att bli hämtade från förskolan. ?
Väskorna löser de vuxna oftast själva och kan ha ett överlämnings samtal i lugn och ro.
Bara ett tips, inte ett måste.
Jag är sedan några år tillbaka separerad från mina två äldsta barns pappa (har en ny sambo och ytterligare en liten dotter nu). Vi har alltid haft barnen varannan vecka och först nu när de blivit lite äldre, 9 respekt 11, börjat prata med dem i tel. Det är såklart olika men för våra barn har avskeden varit det svåraste, avsked fysiskt och i telefon. Så hur svårt det än varit att inte prata med dem på en vecka, så har det varit det bästa för barnen (hur konstigt detta än kan tyckas för en icke-oinsatt).
Att separera när man har barn är något av det svåraste man kan göra. Har man inte varit med om det själv kan man inte sätta sig in i det. Att missa sina barns halva liv är fruktansvärt jobbigt, men vad gör man om alternativet inte är bättre… barn behöver föräldrar som mår bra och är enda alternativet att föräldrarna bor isär, så är det bäst för alla även om det är apjobbigt. Haft hört av så många icke-separerade, att man skiljer sig för lätt. Varje gång vill jag bara skrika högt. Det finns INGET lätt i att separera med barn. Det är skulle vara så mycket lättare att stanna i det där dåliga förhållandet. Man måste vara otroligt stark för att ta det beslutet. För i det jobbiga som det innebär, blir man även bedömd som en självisk människa.
Angelica, du är stark, det är jobbigt men du är stark! Och vi är många som gått igenom samma sak och vet…. stor kram!
/Tessan
Bra skrivet! Kommer du berätta varför Stefan ville skiljas eller håller ni det borta från blogg?
Hej! Jag vet faktiskt inte, det får tiden bestämma. Kram Angelica
Starka vackra kvinna ! Ta hand om dig ❤️
Tack Karen <3 Kram Angelica
Läste på Stefans blogg att ni inte ringt barnen under respektive dagar med den andre.
Det kanske känns lättare som vuxen, men de är så små, en vecka är en evighet för dem. De behöver er båda, alltid. Ring, facetima! Det ska ni inte ha dåligt samvete för.
Är det inte tvärt om, att man låter bli att ringa för barnens skull? Har stött på det rådet flera gånger, att barn t ex kan börja ta ansvar för den ensamma föräldern och det kan vara skönt för dem att inte bli påminda. Som vuxen har man ju kontroll över sina känslor på ett annat sätt. Vet inte hur mycket som ligger bakom det, men tror iaf knappast det handlar om att de inte tänkt på barnen,
Förstår absolut hur du menar, men när de är så pass små fortfarande? Äsch, A och S får väl känna efter själva, de vet förstås vad som är bäst för dem och deras barn.
Jag tror också på att inte ringa, för att barnen är små. Det kan vara jobbigt att bli påmind om att mamma/pappa inte är här. Nu är de så pass små att de inte har tidsuppfattning som vi vuxna har.
FaceTime och dylikt är jättebra med äldre barn däremot! Äldre menar jag 5-6 år. Så tycker och tror jag iaf.
Jag kommer vilja ringa med facetime. En vecka är så sjukt lång tid. Kram Angelica
En vän & hennes ex gör så att de har varannan vecka, en varje onsdag får dottern sova hos den andre föräldern, så blir det inte så länge i ett sträck. DDT kanske inte funkar för er ändå under semestern, men kanske ibland om båda ändå råkar vara hemma? För barnens skull om inte annat ? Förstår verkligen din smärta. Jag hade nog skilt mig om der inte vore för barn.. stor kram