Inlägget innehåller adlinks*
Nu packar vi snart ihop här i Torekov och åker hem mot Åkersberga igen. Jag tror att Ibbe ska åka med mig, barnen och Claes så att vi är tre som delar på bilkörningen. Skönt tycker jag eftersom det regnar och är storm just nu. Jag älskar att köra bil, men just regn och köer slipper jag helst. Här kommer massa bilder från midsommarafton som var magisk. 
Jag trodde inte att barnen skulle gilla att ha kransar i håret, men båda tyckte om alla blommorna. 
Alices klänning är från Ellos, jag fick den i ett bud. Du hittar den här (adlink). 
Alices kofta kommer från River Island. Mina sandaler hittade jag på Mallorca förra året, kjolen är från Zara och t-shirten är från Vila. 
Så himla söt klänning tycker jag! (adlink)
<3 
Philips skjorta och byxor kommer från Kappahl. 
Nästa år blir det firande utan barnen eftersom det då är Stefans tur att vara med dem. Nu är det ju som tur är ett helt år kvar tills dess, så det är inget jag behöver tänka på nu egentligen. Men jag, som älskar högtider, tänker på alla högtider vi inte kommer ha tillsammans och det gör ont. Finns det några andra som läser bloggen som separerat eller gått igenom en skilsmässa? Hur löser ni alla högtider och födelsedagar? Kom gärna med tips. Jag har ju själv skilda föräldrar och jag tycker att det varit toppen med två jular och födelsedagar.
*Adlinks, vad är det?
Vi har börjat jobba med Metapic vilket innebär att vi kan länka till saker vi gillar/har på oss/har hemma i inredningsväg och samtidigt tjäna pengar. Du betalar ingenting när du klickar på en adlink, men vi får en liten peng och ni får grymma tips.
Det här med att fira högtider när föräldrarna är skilda är något jag alltid tyckte varit jobbigt.. än i dag kan jag tycka det är jobbigt med en egen dotter. Vi har tre ställen att fira på och jag med mitt dåliga samvete mår alltid dåligt inför jular och påskaftnar och så vidare för att jag vill att det ska bli så ”rättvist” som möjligt att få träffa alla på just den dagen.. jag har själv inga tips mer än att jag får ta en högtid i taget och försöka intala mig själv att det endast är en annan som mår dåligt om det inte alltid skulle bli helt ”rättvist”
Ni kommer på ett sätt som passar er alla! ❤
Mitt ex å jag gör så här: påsk, midsommar och nyår är varannan gång. Julafton är delad. Ena året är det morgon å nästa år kväll. Vilket innebär uppesittarkväll vartannat år å juldag vartannat. Födelsedagar firar vi alltid extra stort på helgerna så den helg som e närmast blir kalas för släkt å vänner. Tyvärr så kommer inte jag å barnens far överens så det blir alltid extra jobbigt närmande inte får träffa barnen på födelsedagen. Men vi har telefonkontakt varje dag. Det e skönt. Ta hand om dig! PS träningen räddade mig när det var som tuffast… Man får liksom ut all frustration å sorg i svetten… Tack för den härliga podden!! ❤️ ❤️ ❤️
Hej! Nu är jag ”bara” bonusmamma men vi har en så pass bra relation alla 4 (föräldrar och bonusar) att vi pratar ihop oss inför högtiden vad som passar respektive familj bäst. Varannat år har aldrig fungerat för oss utan vi anpassar oss till vems vecka det är eller om någon familj tänkt göra något speciellt. Blir vi däremot oense så är det varannat år-principen som fungerar bäst. Jag tycker det är svårt att veta när barnen själv ska få bestämma. Han är 8 år och i julas så han ifrån själv att han gärna ville vara med sin mamma. Det var inga problem för oss men vi vill aldrig att han ska behöva ha en klump i magen inför högtider. Det är svårt, men det löser sig på ett eller annat sätt 🙂
Hej!
Min äldsta son är hos sin pappa varannan helg pga avståndet. Då han inte firar så traditionellt som vi så brukar vi ta de som de kommer, den som ska göra de roligaste har barnet helt enkelt. Allt för att de ska få ett fint firande av påsk/midsommar osv. Julen brukar vi dock splitta. Antingen vaknar han hos oss och sen byter vi under eftermiddagen eller tvärtom. Huvudsaken att barnet får en fin helg, klart de är trist att inte få ses 100% men man vänjer sig tyvärr. Oftast är de vi som får fördelen då vi som sagt firar högtider mest men hans pappa tänker som jag. Förstår att allt är jobbigt nu men ni växer in i en bra relation och tankesätt. En dag i taget ♡
Kan både förstå diskussionen och inte ang skydda barnen osv. Dock kan jag tycka det är mkt märkligt det Stefan gör på sin blogg och driver ang relation med hans kompis. För om det är så stt han varit otrogen tycker jag det är mkt osmakligt att skämta om det. Även om den så kallade otroheten inte är med hans bästa kompis är det enligt mig mkt osmakligt. Förstår inte varför han väljer att göra ett sådant inlägg? Om ni inte ska prata om det?
Vi har än så länge firat alla högtider tillsammans sen vi gick skilda vägar i januari 2016. Men jag förstår också att det kommer att komma en dag då vi kommer att göra annorlunda.
Vi firar alltid julafton både på julafton och juldagen! Likaså med midsommar, så firar vi midsommarafton och midsommardagen! Då får man fira med alla!
Tycker inte heller Angelika ska behöva lägga ut sin berättelse om varför de blir skilsmässa! Vi har absolut inte med de att göra!
Nyfikenheten kommer alltid finnas kring Angelika så länge hon är en offentlig person!
Jag var bonusmamma tidigare och vi löste det som så att mamman fick vara med sina barn nästan varje midsommar och nyår mm eftersom hon tyckte det var viktigt/roligt och pappan (och jag) inte hade samma traditioner/känsla för dessa högtider. Det måste inte alltid vara ”rättvist”. Vi resonerade som så att barnen skulle få en roligare midsommar med mamman. Det blev liksom bäst för alla!
Födelsedagar – då sågs vi allihopa, oavsett vem barnen råkade bo hos. Det gjorde barnen glada. Allt blir enkelt om man kan och vill utgå från barnens bästa.
Lycka till med allt. Stor kram!
Hej Angelica! Måste bara fråga om du läser bloggen ”Bloggbevakning”? Om du inte gör det råder jag dig till att inte göra det eftersom det hejvilt spekuleras kring vem som har gjort vad i ert äktenskap. Mår man så dåligt som du skriver att du gör (samt för att Jessica skrev att det inte är ok att vara kritisk mot dig just nu) är det kanske inte så kul att läsa kommentarsfälten på bloggbevakning. Om jag utgår från mig själv (dvs om jag var du) hade jag gått ut med sanningen, dvs berättat vem som gjorde snedsteget som inte kunde läka – jag vill äga min berättelse. Vet att du har förklarat att du vill skydda barnen, men enligt mig blir det ännu värre för barnen nu – nu spekuleras det hejvilt och analyseras kring otrohet, svek mm. Allt det kommer ju att finnas kvar på internet för Alice och Philip att googla och läsa om – skvaller. Om du går ut med sanningen ÄGER DU berättelsen och då är det inte lika ”smaskigt” för folk att spekulera kring eftersom det inte finns ngt att spekulera kring längre.. bara ett tips! Nåväl, vet att jag har skrivit saker som kan upplevas som provocerande. Ber om ursäkt för det, jag ska tänka efter tio gånger innan jag skriver något. Kram och lycka till!
Jag tycker absolut inte att hon behöver gå ut med anledningen i bloggen. Jag har skilda föräldrar och om jag vore Alice eller Philip hade det inte hjälpt mig ett dugg att anledningen står i bloggen – Angelica och Stefan kan ju berätta anledningen för dem ändå när de blir stora! 🙂 Jag förstår hur du menar med att ”äga sin berättelse” men det skulle ju innebära att de måste lägga ut hela sitt liv så snart det spekuleras…. och det skulle inte jag vilja göra om jag var dem 🙂
Hej! Menar inte att hon behöver gå ut med den.. men jag hade velat ”döda rykten och skvaller” genom att äga min berättelse. Nu när Angelica inte berättar spekuleras det enormt mkt i tusen forum och dessa kommer att öka – och finnas kvar för alltid. Så utgår från mig själv – hellre sanningen 1 gång (även om den är tuff) än en miljon falska rykten.
Jag kan förstå att man inte vill berätta, men så hörde jag en norsk komiker/poddare berätta om sin mans otrohet och anledningen till varför hon valde att göra det, för barnens skull. Det var så starkt att höra hur hon resonnerade kring det. Podden heter Tusvik & Tønne, avsnittet där hon berättar om otroheten heter Lisa, och i avsnittet därefter berättar hon om varför hon valde att gå ut med det. Det var tankeväckande för mig i alla fall, som varit utsatt för otrohet (dock innan barn) och kände att JAG skämdes. Det ska man verkligen inte behöva göra. Men det är ju otroligt känsligt, och vet inte om jag själv någonsin orkat berätta offentligt så som hon gjorde.