Vad är det med mig och ensamhet? Jag har så svårt för det. Jag och Stefan har bott på hotell inatt och när han gick iväg till jobbet fick jag en klump i magen. Hemma känns det helt okej att vara ensam, men när jag är på hotell såhär känns det inte alls kul. Jag försökte göra det mysigt här i hotellsängen, satte på Nyhetsmorgon och puffade till kuddarna bakom ryggen. Men nej, jag tycker inte att det är mysigt att vara ensam.
Det är inte avkopplande och inte roligt. Är det kanske just det, att det inte är roligt? Jag vill ju att det ska hända saker hela tiden och tycker inte om att ha tråkigt. Jag har varit sån sen jag var liten. Och kanske hänger det här med att inte gilla ensamhet ihop med att jag är tvilling. Jag har ju nästan alltid Jessica vid min sida och det älskar jag. Jag vet att hon är likadan, hon gillar inte heller att vara ensam. Jag skulle aldrig kunna resa iväg ensam. Eller jag skulle såklart kunna det, men jag skulle inte uppskatta det.
Jag skulle helt klart behöva öva på att vara ensam och uppskatta det. Hur har ni som läser det med ensamhet? Tycker ni om att vara ensamma? Njuter ni av att gå ut och äta lunch ensamma? Skulle ni kunna åka på semester med bara er själva som sällskap?
Nu ska jag packa ihop här på hotellet, checka ut och ta bilen till kontoret. Båda barnen är hemma från förskolan idag tillsammans med sin farmor och farfar. Jag ska jobba, film tillsammans med Cissi och Jessica och sen åka hem till kidsen. Jag saknar båda barnen extra mycket idag. <3 Ikväll hoppas jag att det blir ett träningspass. Förkylningen jag dragit på mig är på väg bort och jag känner att jag behöver få svettas.
/Angelica
Jag ääääälskar att vara ensam! Samtidigt
Som jag älskar att vara bland folk! Men det finns typ inget bättre än när min pojkvän ska iväg på nåt och jag bara får laga nån god mat och ligga i soffan och äta godis själv!? Nu har vi ju dock en liten dotter så helt själv är jag inte längre.. dessutom är hon sååå mammig så jag kan knappt gå och duscha själv! Längtar tills jag kan få lite egentid igen☺
Älskar att ha folk runt omkring mig lika mycket som att jag älskar ensamheten. Går på restaurang själv, reser iväg själv, tränar själv osv. Jag tror mycket rör sig i att jag är social och OM jag skulle tycka att den valda ensamheten är tråkig så kan jag alltid hitta en spännande människa att ”hugga tag i”. Livet kan få oanade överraskningar när man är ensam. ?
Om man tycker om att vara ensam eller inte har att göra med om man är en extrovert eller introvert person. Den extroverta hämtar energi och mår bra i de sociala. Den introverta hämtar kraft och energi i lugnet och ensamheten. Sen vet jag många som får en känsla av att vara övergivna när dem är ensamma, detta kan man ofta få svar på om man tittar tillbaka på sin barndom. Ibland tänker jag också om människor som är rädda för/inte tycker om att vara ensamma är rädda för känslor/tankar som kanske dyker upp/får utrymme när man är ensam. Detta kan man ju isf prata med en terapeut om.
Håller med flera av tjejerna ovan! Innan man & barn kom in i mitt liv gjorde ensamheten mig lätt nere då jag hade för mycket av den. Nu saknar jag ensamheten då jag i princip aldrig är ensam. Men imorgon börjar sonen dagis sp ser fram emot lite tid allena!! 🙂
Jag älskar att vara ensam, finns inget bättre. Ett tyst rum eller hus, en bok och en lugn spellista på Spotify, telefonen på tyst läge och bara vara. Nej, det finns verkligen inget bättre. Sen älskar jag att vara ensam tillsammans med min sambo också, där vi sitter i samma rum men gör olika saker, jag tex skriver på min bok och han spelar på vår Playstation. Bästa är att bara vara hemma, ligga på hans axel medan han spelar och bara ligga där utan att säga så mycket. Jag hatar folksamlingar, fester, mycket folk och höga röster. Jag behöver mitt lugn och älskar min ensamhet 😉
Älskar att vara själv. Saknar det till tusen sen jag fick min son. Bästa tiden är när jag lämnat honom på fsk och har 2 h själv hemma innan jag åker till jobbet. Den lyxen!!!
Har även åkt till Grekland själv en vecka, ingen kunde haka på-jag ville ha sol. Var kanske lite trist, men ändå skönt!!
Jag älskar att vara ensam, har jag alltid gjort. Speciellt nu när man är förälder och inte alls är ensam på samma sätt, då uppskattar jag verkligen dom där lugna stunderna då det är bara jag! Sitter faktiskt i skrivande stund och äter lunch på en resturang själv, underbart!?
Jag älskar att vara ensam, både hemma och tex shoppa ensam men går aldrig ut o äter ensam eller reser 🙂
Hej. Jag har hört att tvillingar har svårare att vara ensamma.
Ja, det är nog så! Kram A
Jag äääääälskar att vara själv! Så skönt! Då och då får mannen ta barnen så jag kan va själv hemma och vara slappa. Underbart! Däremot tycker jag inte att det är nön större hit att gå ut och äta lunch själv, men visst händer det när planerna inte passar med kollegornas.
Avskyr att vara ensam. Uppvuxen med 3 syskon är det nog bidragande till saken. Samtidigt så blir jag kvävd av att ha folk på mig hela tiden. Eller när människor inte kan lämna mig ifred, som folk som sms:ar varje kvart eller ringer och ringer och ringer. Då får jag panik till sist. Inte när det gäller familjen alltså, men andra. Jag behöver space och samtidigt vill jag inte vara ensam, komplicerat läge 😉
Det beror lite på vad jag ska göra men jag älskar att typ åka till Ikea själv. Kunna titta på det jag vill i den takt jag vill, ta en kaffe om jag känner för det osv. Hemma kan jag oxå njuta av att vara ensam. Men åka på semester själv tror jag inte att jag skulle uppskatta. Ha en fin dag , kram
Jag älskar att vara ensam hemma, det är så lugnt och skönt. Sen gillar jag att shoppa själv och att rida ut i skogen ensam. I övrigt har jag gärna sällskap. Värst är ju att äta lunch/middag ute ensam. Sååå tråkigt.
Jag känner lite som du, hemma har jag inget problem med att vara ensam. Men annars, jag har mycket hellre sällskap och njuter inte av ensamhet så som många andra gör. Jag är uppvuxen som ensambarn (jag har en syster som är 14 år äldre men jag har inget minne av att vi någonsin har bott ihop då hon flyttade när hon var 16) så det måste ju inte ha att göra med att du är tvilling 🙂 Däremot tycker jag att det hela förstärktes efter vi fick barn, nu vill jag ännu mindre vara ensam 😉
Så intressant att du Maria, är uppvuxen som ensambarn och känner tvärtemot hur jag känner. Nu har jag inte barn så jag vet inte hur det skulle ha blivit i den situationen. Men jag har alltid skyllt min längtan efter att vara ensam ibland på att jag är ensambarn. Tack och lov fann jag en man som är likadan. När vi är bortresta så delar vi ofta på oss då och då. Då får vi det bästa av två världar. Det egna äventyret och också glädjen i att dela upplevelser. Jag skulle välja Stefans resesätt alla gånger. Det är det bästa jag vet att bara dra iväg i bilen eller att stå ensam på Arlanda och veta att äventyret väntar.