Varje morgon vaknar Philip innan Alice. Det finns några få undantag men de går att räkna på en hand. Vi brukar tillsammans gå in och väcka Alice, Philip och jag. Och då händer det här. Varje morgon. Utan undantag.
Philip kryper ner i Alices säng och bäddar ned sig. Kramar Alice, mot hennes vilja, och sprattlar med sina små ben som han gör när han är nöjd med tillvaron och inte står upp.
/ Stefan
Åh vad jag tycker om det här inlägget, så himla mysigt. Vilken skattkammare med minnen era barn kommer att ha i er blogg när de blir äldre.
Kan man kalla syskonkärlek. Så fina.