Angelica Lagergren

Om det är någon som har njutit de här senaste tre dagarna av att vara hemma så är det helt klart Philip. Han har verkligen gillat att ha både mamma och pappa (eller pappa och mamma, det är nämligen inte så noga med vem som är vem för honom) hemma tillsammans med Alice. Även om han fortfarande knappt vill sitta still märker både jag och Angelica att han är mer tillfreds med tillvaron nu än för bara några veckor sedan. Jag tror mycket har att göra med att han har börjat att mer tydligt kunna uttrycka vad det är han vill och att jag och Angelica faktiskt förstår vad det är han vill. Även om vi inte lyckas på första gissningen, så i alla fall på andra eller tredje gissningen. För låt oss vara ärliga, vi gissar rätt friskt på det mesta fortfarande. Men till slut blir det rätt, oftast innan han uppfattat att vi faktiskt kanske inte har den blekaste aning om vad det är han vill egentligen.Det märks också i hur Alice och Philip interagerar som är mycket mindre smärtfritt. De leker oftare tillsammans även om Philip har blivit en liten retsticka och vill ta just det Alice leker med och springa så fort de små benen bär honom.

Sen jul har även Philip för första gången ”bondat” med ett gossedjur. Vilket är sin Nicke Nyfiken-docka, eller ”Icke” som Philip kallar honom. Icke ska med överallt och Philip har lärt sig att i och med att han har Icke, så är Kackarongos Alice gossedjur. Förut sprang Philip bara iväg med Kackarongos (eller Kacka som han/hon hette förut), men nu när han hittar Rongos (kärt barn har många namn) springer han och lämnar den toviga kaninen till Alice direkt och nästan tvingar Alice att ta emot.

/ Stefan