Idag var en sån där morgon när man känner att man hade ork till allting men tiden är fortfarande den samma som när man bara gör det man absolut måste för att vara anständig när man går till bussen. Jag vek tvätt, plockade ur diskmaskinen, jobbade lite medan gröten småputtrade på spisen. Fixade fram kläder till barnen, som jag hade glömt igår kväll. Jag hade nog kunnat städa hela nedervåningen som jag gett mig själv den tiden och om inte städtjänsten kommer på torsdag. Men så sitter jag också här på bussen, en buss senare än jag egentligen borde göra.
Jag kan ibland sakna möjligheten att gå till jobbet, även om det idag betydde att jag hade kommit fram en minut snabbare, den minut som jag idag stod och väntade på bussen. Men just närheten till allt, att ha det på gångavstånd. Frihetskänslan. Men så när jag går till bussen försvinner den längtan och byts ut mot ett lugn. Tystnaden som snön skapar här ute. Långt bort från tunnelbanan och polissirener som sköljde över ljudbilden på Medborgarplatsen på Södermalm i centrala Stockholm där jag och Angelica bodde tidigare.
Tystnaden som rensar huvudet på allt jag samlat på mig under min effektiva morgon. Alla måste, alla krav. Det är bara tyst. Jag älskar när det är tyst. Jag har alltid gjort det, men mer nu sedan jag blev förälder. Jag mår bra av när det är tyst. Det blir bara jag och mina tankar. Tankar som oftast stressar runt, som nu tar tid på sig. Formulera sig och bli hela meningar.
Jag vet inte exakt vad jag ville ha sagt med det här blogginlägget mer än att jag behövde skriva av mig och få ner det här i skrift. Hoppas att någon känner igen sig. Ni som inte gillar tystnaden får gärna kommentera varför, så kanske jag en dag kommer att förstå.
/ Stefan
Ja alltså jag gillar poddar, böcker och musik. Men när jag är ute och går är ju enda tillfället i vardagen som det är tyst!
Förstår precis vad du menar!
Den lilla stunden på morgonen när de är alldeles tyst är guld värd.
Konstigt detta med ljud. har själv bott inne i stockholm och var van då med ljud. nu bor man nästan på landet, men dom gångerna jag far in till stan och strosar runt och ev äter eller fikar , så tycker jag att det är lika skönt att kliva av bussen här hemma och känna , oj vad skönt att komma hem till tysnaden, som igentligen inte är en tystnad utan bara mindre bilar annat som låter. men jag förstår vad du menar.