Angelica Lagergren

Jag tyckte riktigt synd om Philip under natten som gick. Hostigt, snuvig och snarkigt är nog de tre ord som stämmer bäst in, om jag skulle beskriva natten med enbart tre ord. Igår skulle jag egentligen ha ringt husläkaren för att kolla upp Philip, men eftersom han då vaknade feberfri, hade sovit en hel natt utan uppvak och var betydligt mindre snuvig än under helgen struntade jag i det. I morse ringde jag däremot, vi fick komma försent till den öppna mottagningen och Philip älskade det stora väntrummet. Som alltid på en öppen mottagning tar det en stund innan man får träffa läkare, ganska exakt den tiden det tog för Philip att tröttna på att vänta och en minut till. En kort undersökning och en liten provtagning visade inget annat än troligen virus, så det blev till att åka hem för att vila och dricka vatten enligt doktorns ordination. Philip är inte superpepp på det där med att vila när han är vaken, men tan tog tillfället i akt och sov närmare tre timmar på lunchvilan. Efter natten som var hade jag varken mage, ork eller lust att väcka honom tidigare än han själv vaknade.