Ni som följer mig på instagram har förstått att en älskad människa i min närhet har gått bort. I går var jag och tog ett sista farväl och i morse när jag vaknade ville jag så gärna att allt bara skulle varit en hemsk mardröm. Men nej, han finns inte mer och det gör så ont.
Jag fick ett samtal från Jessica igår morse och då befann jag mig nere i Malmö. Alldeles för långt bort från familjen när man får ett fruktansvärt dödsbesked. Jag är så glad över att Jessica Olérs Brelid fanns i hotellrummet bredvid mitt, och kom och höll om mig när tårarna rann och kroppen skakade. Vi lyckades få en taxi på en gång och kastade oss på ett tidigare plan hem till Stockholm. Även om man vet att någon är sjuk och att livet är skört går det inte att föreställa sig hur man ska reagera när man får det där samtalet om att livet är slut. Det sista andetaget är taget och aldrig mer ska vi ses. Det gör så sjukt ont i min själ att jag inte vet var jag ska ta vägen.
När något sånt här händer stannar jag upp. Livet är så oerhört skört och jag vill nu mer än någonsin leva livet varje dag. Inte gå och längta efter resor och saker som ska hända, utan uppskatta varje dag mer. Jag ska bli bättre på att träffa de där fina släktingarna som jag älskar så mycket. Som jag tänker ”sen, sen ska vi ses”. Det kanske inte finns något sen. Jag ska berätta för de jag älskar att jag älskar. Inte hålla det inom mig. Att ha mina små skruttar nära gör det lättare att ta sig igenom det här. Åt helvete med cancer, jag ska sätta in pengar till cancerfonden nu, gör gärna det du också om du har möjlighet,
Jag fick en fin kommentar på instagram som är så fin, en dikt jag tar med mig:
”Gråt ej vid min grav,
Jag finns ej där
jag finns i solens spegelblänk på havet
Jag finns i vindens lek över sädesfälten
jag finns i höstens stilla regn
Jag finns i vintergatans stjärnehär
Och när du i tidig morgon
väcks av fågelkvitter
är det min röst du hör
Så gråt ej vid min grav
Vi skall ses igen.”
/Angelica
Jag vill inte beklaga sorgen – den måste få finnas där. Jag beklagar förlusten istället. Jag vet inte hur du känner eller mår – men en sak vet jag – och det är var sorg är. Jag har en dotter på andra sidan. Ta hand om er <3
Fina du, jag blir så ledsen för din skull! 🙁 Tack för din fina kommentar, den värmer. <3 Ta hand om dig! Kram A
Beklagar sorgen. Ta hand om dig och dina närmsta. Men som du skriver också- lev livet, njut, älska. Nu ska jag inte bräcka någon i fina ord, men jag har en lapp på insidan av ett skåp som jag öppnar dagligen. Kanske kan den också skänka någon tröst, som den gjorde för mig när jag sörjde/sörjer min pappas bortgång. Den var lite lik dikten du la upp. KRAM
”Gråt inte för att jag är död,
jag finns inom dig alltid.
Du har min röst,
den finns i dig
den kan du höra nära du vill.
Du har mitt ansikte, min kropp.
Jag finns i dig.
Du kan ta fram mig när du vill.
Allt som finns kvar av mig
är inom dig.
Så är vi jämt tillsammans”.
Tack snälla! <3 Väldigt fin text! Jag beklagar sorgen… 🙁 Så hemskt. Massa kramar A
Jag beklagar verkligen <3
Min mormor gick bort i cancer i somras och det gör så ont, varje varje dag….
stor kram till dig!!
Åh vad ledsen jag blir för din skull Emilia. Massa kramar A
Jag beklagar sorgen!
Jag förlorade min pappa för 6 månader sen, det är en sorg som jag inte kan bli vän med, iaf inte än. Saknaden är obeskrivlig. Jag har också en dikt som jag bär med mig som kanske är till någon hjälp mitt i sorgen? Här kommer den;
Döden betyder ingenting
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Allt vi var för varandra det är vi fortfarande.
Sluta in skratta åt våra gemensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig.
Tänk på mig.
Låt mitt namn finnas kvar hos er därhemma.
Varför skulle ni sluta tänka på mig för att ni inte längre kan se mig.
Jag väntar på er någonstans väldigt nära. Allt är bra.
Åhh 🙁 Så ledsen för din skull. Jag förstår att du inte kan bli vän med den sorgen. Det gör ju så ont, fysiskt liksom. Massa kramar från mig till dig! <3
<3 <3 <3
<3 Bästa ormis.
Att förlora någon som står en nära är så in i h-vete tufft. Tänker på er. Kram ❤️
Tack Hanna, det betyder mycket! Massa kramar A <3
Ja fy det är så hemskt. Jag har förlorat 3 anhöriga och varje gång tänkt att hur i hela friden överlever folk sånt här om de inte tror på himlen och på att vi en dag kommer ses igen?! För mig har det hjälpt jätte mycket att tänka mig att den avlidne nu förenats med någon som den haft kär. T.ex dog min brorson och då såg jag framför mig att min pappa stod där och tog emot sitt barnbarn. Kanske du också kan måla upp en tröstande bild om den du förlorat. Kram!
Vilken fin tanke ❤️
Jag är övertygad om att kärlek mellan människor överlever allt, tom döden. En stor kram till dig!
Kram fina! ❤️
Jag beklagar så! Livet är så otroligt skött och ibland stannar man upp och undrar vad tanken är med allt. Vad är meningen med cancer. Cancer är bara skit!!! Det enda vi kan försöka stödja varandra och vara snälla mot de vi älskar och alla vi möter. Ta han om er! ❤️
Jag beklagar så otroligt mycket. Att förlora någon som står en nära är det värsta som finns. Jag önskar att jag med en kommentar kunde göra allt bättre, men det går ju inte. Jag hoppas bara att du (och Jessica och andra som påverkas av detta) har stöd, en famn att gråta i, någon att prata med. Jag vet att ni är så ordentliga med bloggar och podd och allt. Men vi läsare och lyssnare (i alla fall jag) finns här när du orkar. Jag menar känn ingen press att skriva eller podda. Det kanske du redan inte gör, men ifall att. Ta hand om dig själv först ❤️
Tack snälla för dina fina ord, Nathalie! <3 Massa kramar