Jag har spelat Pokemon Go till och från jobbet nu i några veckor. Jag har en bit att gå från bussen inne i stan och till kontoret så det är perfekt. För några dagar sedan fick Alice se min Pokemonsamling och hon blev helt fascinerad. Jag ska försöka filma henne när vi sitter och bläddrar bland alla Pokemons tillsammans. Hennes ansiktsuttryck när hon ser dem är helt magiskt och när hon tolkar var alla olika Pokemons föreställer för mig att skratta inombords så att jag nästa gråter.
Nu på morgonen ropade hon från soffan; ”Pappa kolla Pokepon”. Pokepon eller Mokepon är Pokemon för Alice. Så hon fick sitta och scrolla själv en stund och rätt var det var ropade hon; ”Pappa kasta boll”. Då hade hon lyckats trycka på en ny Pokemon som dök upp i vardagsrummet. Den fångade vi tillsammans.
/ Stefan
GIllar Pokemon Go, jag och sonens pappa tog över om 5 dagar 12-åriga sonens intresse ;). Det har dock varit bra för mig, fick utmattningssyndrom under semestern och utvecklade panikångest. Kunde inte gå utanför dörren, men med Pokemon go kommer jag ut och kan koncentrera mig på att fånga och promenera. Det är jättebra, hört flera som kommit ut tack vare spelet. Detta är en del av min räddning på väg att bli frisk igen.