Angelica Lagergren

Igår fyllde jag och Jessica 31 år. Det betyder ju även att vår mamma varit tvillingmamma i hela 31 år, grattis till henne! Och såklart stort grattis till pappa som varit tvillingpappa i 31 år. Men nu är det fokus på mamma som födde oss med akut kejsarsnitt, fem veckor för tidigt, Jag har bett mamma skicka bilder från när hon var gravid och från våra första dagar, jag hoppas att kunna lägga upp de bilderna inom kort.

Hur satte förlossningen igång? 
– Jag var på den vanliga veckokontrollen och låg CTG-uppkopplad när jag plötsligt kände att fick värkar…. Jag ringde på en barnmorska som konstaterade att värkarna var igång….

Blev du inte rädd då?
– Jo, det var fem veckor för tidigt så lite rädd blev jag. Det gjorde inte ont alls och jag hade sett fram emot att föda vanligt, men allt gick väldigt fort. Jag öppnade mig cirka 6 cm ganska fort och vattnet gick. Alla i rummet fick lite panik då de såg på ultraljudet att en av er hade vänt på sig och låg i säte. Det blev en akuttransport till röntgen för att göra en bäckenbottenröntgen för att se om jag kunde föda med säte….det gick inte och de fick inte stopp på värkarna trots värkstoppande dropp, så nu blev det bråttom. Jag fick kateter och en läkare frågade om jag ville vara vaken under snittet och det ville jag absolut, men en minut senare blev det så bråttom att de var tvungna att göra ett akut kejsarsnitt. Det var väldigt rörigt och stressigt med mycket personal och akutläkare…det var läskigt och er pappa fick inte vara inne i rummet utan vänta utanför. Jag minns att jag var ledsen över att inte få föda vanligt och att er pappa inte fick vara med.

Hur var det att sövas ner så snabbt?
– Obehagligt då jag låg på rygg på britsen i operationssalen och svimmade då du och Jessica tryckte på stora kroppspulsådern. Jag fick syrgas och det gjorde att det akuta blev ännu mera akut. Jag hade ingen kontroll på något och kunde ju inte vara med och påverka, jag minns att narkosläkaren var väldigt gullig och klappade mig på kinden när jag grät…sen somnade jag.

När fick du träffa oss första gången? 
– Jag vaknade på uppvaket ganska många timmar efter operation. Jag minns att jag var ledsen när jag vaknade och ropade efter er pappa. Jag kände på en platt mage och fattade just då inte vad som hänt. Jag fick träffa er genom ett fönster liggades i min säng, ni låg ju i kuvös på neonatalavdelningen. De höll upp er genom ett fönster och ni var så fina! Ni var mörka och supersöta med mycket hår.och såååå små. Sen fick jag klappa er nästa dag genom kuvöserna och jag tror att jag även fick hålla er en liten stund. 

Hur länge fick ni stanna sjukhuset? 
– Jag åkte hem efter 6 dagar eftersom ni ändå inte var hos mig på avdelningen. Ni fick komma hem efter två veckor. Det var lycka!

Hur fungerade det att amma tvillingar?
– Det var så häftigt att dubbelamma! Jag kände mig som en urmoder, men det var svårt att lägga till två barn samtidigt. Jag ammade er vartannat mål och er pappa gav den andra flaska.

Vad är det bästa med att vara mamma till tvillingar?
– Dubbel kärlek och härligt att se er med varandra redan från första dag. Ni låg alltid nära varandra och låg och snuttade på varandra. Det är härligt att se hur tvillingar har en annan människa så nära hela tiden. 

Var har varit (är!) det jobbigaste med att vara mamma till tvillingar?
– Det jobbigaste är och har alltid varit att vara rättvis….100% rättvisa är viktigt för alla tvillingar tror jag. Det är inte lätt att alltid göra samma sak med båda två.

I pappas famn, ganska så nyfödd. Ingen aning om det är jag eller Jessica… Livet som tvilling!

Jessica och jag.

Jag som liten skrutt!

Tvillingpuss!

Vi gick modevisning med mamma några gånger när vi var små, här i Mörby centrum.

/Angelica